Här rustar kommunen för stigande havsnivåer

Stigande havsnivåer, åar som svämmar över och ­skyfall. Hur kan kommuner rusta sig inför framtiden? Lomma är bäst i Sverige på att tämja vattnet.

Öresund ligger ovanligt spegelblankt. Det vinterkalla vattnet rör sig stilla in över Lommas långgrunda kust. Här i Lommabukten är bottnarna grunda, mjuka och leriga och därför särskilt utsatta för erosion.

I Lomma har det länge stått klart att kommunen måste anpassa sig för att möta klimatförändringens påverkan på samhället. Hela kommunen ligger mer eller mindre i låglänta områden, inte bara vid havet utan även längs åarna Höje å och Kävlingeån där riskerna för erosion och översvämningar är stora.

– Det handlar om att ha ett riskmedvetande. För oss är det här en fråga som finns med på alla nivåer. Det kan låta tråkigt men vi planerar, genomför och följer upp. Det är det vi gör, berättar Helena Björn som är miljöstrategisk samordnare i Lomma.

Helena Björn promenerar mellan Lommas naturliga kustskydd. Staketen i pil hjälper till att hålla sanden på plats och förhindra erosion.

Toppar kartläggning

Det byråkratiska anslaget har visat sig framgångsrikt. När det gäller arbetet med klimat­anpassning har Lomma toppat Svenska Miljöinstitutet IVL:s kartläggning av Sveriges kommuner i flera år. Senast knep de första platsen med 32,5 poäng av 33 möjliga.

En stor del av arbetet handlar om att inte bygga in nya problem i nya projekt. Just nu läggs sista handen vid kommunens översiktsplan där det bland annat slås fast att de närmsta 100 åren får nybyggnation enbart ske på säker mark.

I vissa områden råder det totalt byggförbud och en hel radda med regler ska göra det lättare för bygglovshandläggarna att hantera känsliga ärenden, exempelvis kring tillbyggnader.

I översiktsplanen finns också två kartor som beskriver de fysiska åtgärder som kommunen har som ambition att genomföra. Den ena visar de grå lösningarna med exempelvis invallningar och skyddsområden. Den gröna kartan beskriver naturbaserade lösningar i landskapet, som våtmarker och gröna strukturer med vattenhållande förmågor.

– Det är oerhört viktigt att man får in de fysiska åtgärderna i sin översiktsplan. Det underlättar planeringen i nästa steg, när man ska till att bygga åtgärden, eftersom det första steget då redan är godkänt av länsstyrelsen, säger Helena Björn.

Satsar på naturbaserade metoder

Men det är också viktigt att åtgärda de problem som redan finns i befintlig miljö. Som här vid stranden i Bjärred, i kommunens nordvästra del. Här skjuter Långa bryggan ut. Med sina drygt 500 meter bildar den en spektakulär illustration över hur grunt det är i trakten. Inte ens när man kliver ner för badstegen allra längst ut är vattnet särskilt djupt.

Vid stranden låg tidigare ett betongrör och stora stenbumlingar. Tanken var att skydda kusten men de hårda ytorna bidrog i stället till att skapa den erosion man ville förhindra.

– Dessutom gick det inte att gå här och det fanns ingen biologisk mångfald, det var helt enkelt ingen lösning, säger Helena Björn och stannar till vid några änder som vilar i vattenbrynet.

Nu arbetar man med mer naturbaserade metoder för att återställa naturen. Det hårda materialet är rivet och bortforslat. Med sand som blev över efter en muddring vid Lomma hamn har man breddat kuststräckan och skapat en flackare, mjukare kant ner mot havet. De invasiva växterna som växte här tidigare är så långt det går ersatta med de salttåliga gräsen sandrör och strandråg som ska binda sanden.

Tanken är att naturen ska skapa naturliga dyner, ett erosionsskydd, på egen hand. Staket för att hålla sanden på plats samt högar av tång och sand ska skynda på processen.

– Genom att återställa marken till sandstrand och dyner får vi ett mer dynamiskt kustskydd som också ger ett mervärde till människor och djur, säger Helena Björn.

 

Leder ut vatten

Men havet är inte det enda bekymret för Lomma. Som på många andra håll, och särskilt i Skåne, fick markägare i slutet av 1800-talet i uppdrag av staten att dika ur för att få mer odlingsjord. När marken var utdikad lade man ner rör för att forsla bort vattnet snabbare. Med tiden har kommunerna expanderat och i dag går rören ofta rätt in i tätorterna där vattenflödena riskerar att orsaka översvämningar.

Även här ligger Lomma i framkant. De gamla rören togs bort år 2012. Nu leds vattnet i stället ut i ån och vidare ut i havet.

– Det var en framtidssäkring. Problemet hade bara ökat i takt med mer bebyggelse. Men nu har vi inte haft översvämningar på grund av det här en enda gång sedan vi byggde om, berättar Helena Björn.

Tror på samarbete

Risken för översvämningar finns ändå, av andra orsaker. Inne i Lommas tätort mynnar Höje å ut. Vid ihållande regn är det mycket vatten från inlandet som vill ut till havet den vägen. Men vad kan Lomma göra åt allt som kommer forsande från landskapet i grannkommunerna?

Svaret stavas samarbete. För över 30 år sedan lades grunden till Höje å vattenråd som består av kommunerna Lund, Staffanstorp, Svedala – och Lomma förstås, där ån har sitt utlopp.

Syftet var att lokalisera var insatserna gör mest nytta i avrinningsområdet. I början var siktet inställt på att få bukt med övergödningen efter larm om säldöd och algblomning. Kring år 2000 tillkom frågor om biologisk mångfald. Nu är det även fokus på att få vattenmängderna i balans – klimatförändringarna kommer att ge ökade regnmängder, flera skyfall, men också perioder av torka.

– Det här samarbetet är så häftigt. Normalt jobbar man inom kommungränsen men vattnet struntar ju fullständigt i gränser, det flödar ju över. Om Lund eller Staffanstorp hårdgör en yta så är det Lomma som drabbas. Så när det gäller vattenfrågan gör inte Lommas pengar mest nytta i Lomma utan uppströms, säger Karl Asp, som är samordnare på Höje å vattenråd.

Karl Asp, samordnare på Höje å vattenråd, balanserar på ett betongrör som leder delar av vattenflödet från ån in i en damm. Fördröjningen av vattnet uppströms minskar risken för översvämningar nedströms.

Nu kliver han med raska steg över en frusen åker på Tornhögs gård i Staffanstorp för att visa en nytillkommen åtgärd tack vare samarbetet i vatten­rådet.

Precis nedanför åkern rinner Höje å förbi. Tidigare svämmade ån ofta över just här vid den nedre delen av åkern vilket gjorde den sank och mindre odlingsvärd. Nu ligger en nyanlagd damm på platsen. Vid höga flöden rinner vattnet in i dammen i stället för att forsa vidare ner till Lomma och orsaka problem. 2,5 miljoner liter vatten kan fördröjas här.

Jorden som grävdes ur för att ge plats åt dammen la man högre upp på åkern, för att undvika onödiga transporter.

Förutom att förhindra att vattnet orsakar skador i Lomma bildar dammen oaser för den biologiska mångfalden med häckande fågelpar och miljoner insekter.

– Plötsligt har folk börjat promenera här, för att titta på fåglar och för att det är vackert. Och familjen som äger marken är jättenöjda med att ha fått en vattenspegel på sin mark, berättar Karl Asp och pekar på ett bestånd med utblommade solrosor som markägaren sådde i våras och som nu ger fåglarna ett välbehövligt kosttillskott.

Markägare stöttar upp

Samarbetet i vattenrådet sker alltså inte enbart mellan kommunerna i avrinningsområdet. Mark­ägarnas medverkan är helt avgörande. För att släppa till mark för den här typen av fördröjande våtmarker eller dammar får ägarna kompensation med upp till 80 procent av markvärdet, berättar Karl Asp.

– Utan dem blir det inga åtgärder, det är ju deras mark det handlar om.

Nyligen samlade Höje å vattenråd ett 20-tal markägare till ett möte. För prognoserna visar att det kommer att krävas fler fördröjningsdammar i framtiden. Även möjligheten till kontrollerade översvämningar, där man aktivt leder ut vattnet på en yta som får svämma över, är av intresse. På de ytorna riskerar skörden att bli lite sämre men tanken är att markägaren ska få kompensation.

– Sådana avtal har vi inte haft tidigare så vi vet inte hur de kan se ut men vi hoppas kunna hitta en överenskommelse. Vi vill gärna ligga i framkant, säger Karl Asp.

Över huvud taget skulle Karl Asp gärna se mer mod och nytänkande. Inte bara i landsbygdsprojekt utan även i modern stadsplanering och genom skärpt lagstiftning.

– Man skulle behöva tänka annorlunda och få in fler mjuka ytor i städerna, så att vattnet både kan få plats och fördröjas. I dag finns till exempel inga krav på gröna tak, men det är ju en så enkel sak som skulle göra stor nytta, säger han.

Helena Björn, miljöstrategisk samordnare i Lomma, gläds åt att kommunen är bäst i Sverige på klimatanpassning.

Vid strandkanten i Bjärred har nattens tunna snötäcke smält bort. Helena Björn blickar ut över bukten. För Lomma är det avgörande att samarbetet över kommungränserna fungerar.

– Det som sker uppströms gör verkligen skillnad, utan samarbetet är det kört för vår del. Det är ett kreativt sätt att arbeta, säger hon.

Men att ge råd till kommuner i andra delar av landet är svårt. Vilka åtgärder som är mest effektiva är beroende av omständigheterna runt om. Helena Björn ursäktar sig än en gång för att låta tråkig.

– Platsanalysen är avgörande, innan man gör något annat så måste man analysera riskerna. När man har koll på läget får man titta på lösningarna tillsammans med andra sektorer i kommunen. Alla som har lokalkunskaper måste vara med.

– Det kan ta tid, men för att det ska bli bra och vara långsiktigt måste det få ta tid. Det går inte att kopiera det någon annan har gjort. 

Läs mer: Alla tittar på Gävle efter tusenårsregnet