Avtalsrörelsen är igång. Vision har precis presenterat sina yrkanden för arbetsgivarna. Utgångspunkten är ett avtal som ger reallöneökningar och ökad lönespridning.
"Varenda gång det sker en skjutning får jag upp ett minne av en kväll för cirka fem år sedan", skriver Viktor Banke.
Historiskt har vi i Sverige gärna slagit oss för bröstet och konstaterat att här har vi ordning och reda, lagar och regler som ska följas.
Jag är lyckligt lottad som är född 1988. Det är ett gyllene år för en generation som fått uppleva digitaliseringens takeover – från första parkett.
Åtta av tio Visionsmedlemmar har varit med om hot och nästan lika många har erfarenhet av våld mot dem själva, mot kolleger eller mellan brukare.
Det är omöjligt att värja sig mot Ken Loach stenhårda kritik mot ett omänskligt arbetsliv, skriver Lasse Nilsson som sett nya filmen "Sorry we missed you".
De sista instruktionerna jag ger tioåringarna, innan deras fotbollsmatch på bortaplan ska börja, är ”jobba hårt och ha kul”.
"Jag skulle så gärna vilja hitta en kille som jag kilade stadigt med för femtio år sedan. Men han hette Karlsson, så det går ju inte att googla på”. Kvinnan framför mig skrattar ursäktande.
Varken tummen upp eller tummen ner. Så kan man beskriva resultatet av årets lönerevision som är det sista året i det centrala avtalet som tecknades 2017.
