Snart dags för operation

Operationstandsköterska är ett krävande yrke. Men det ger också mycket tillbaka. Att få göra skillnad för en individ är det allra bästa, tycker ­operationstandsköterskan Pia Eiserman Rask.

När operationstandsköterskan Pia Eiserman Rask just ska öppna dörren till operationssalen på Falu lasarett blir hon stoppad av undersköterskan Jonas Gustavsson som ger henne en kram och säger ”Vad roligt att se dig, det var länge sedan!”. De småpratar lite och även operationstandsköterskekollegan Carina Backer-Meurke får en kram.

De är alla iklädda operationskläder med vita rockar ovanpå och har skyddsmössor på huvudet. Inne i operationssalen luktar det handsprit. I rummets centrum står det operationsbord där patienten snart ska ligga. Bredvid står narkosappraten. Alla patienter som opereras här har så pass svåra besvär att de både sövs och bedövas inför operationen.

I dag ska snart en diskektomioperation genomföras, det vill säga en operation där man tar bort en disk i käkleden. Det är en operation som utförs på patienter som har svår värk i käken, vilket kan leda till att de får problem att gapa och äta.

I dag är Pia bakassisterande operationstandsköterska, vilket betyder att hon hjälper den assisterande operationstandsköterskan Carina, med allt som kan behövas. Pia kan gå ut och in ur rummet och hämta saker eftersom hon inte är steril, det vill säga klädd i sterila kläder och handskar.

Pia och Carina har tillsammans ansvaret för att alla instrument finns på plats och ser till att hela operationsteamet har den utrustning som behövs.

Carina tar fram de instrument som ska användas under operationen ur förpackningarna och dukar upp dem på två assistentbord. Hon placerar pincetter och peanger i logisk ordningsföljd efter hur de ska användas under operationen och drar upp lokalbedövning i sprutor.

Stämningen i rummet är koncentrerad. När patienten väl är på plats och kirurgen sätter skalpellen mot huden måste allt stämma.

– Man måste vara fokuserad och får därför inte ha för bråttom. Det viktigaste är att allt blir rätt, säger Pia.

Steriliteten har mycket stor betydelse under en operation. Alla instrument är packade i sterila paket och har körts i en autoklav. Pia hjälper Carina att klä på sig en steril ljusblå operationsrock som sveps över byxor och tröja. Sedan får hon ta på illgröna handskar. Över dem får hon sedan ett par vita.

– Poängen med det är att om de vita handskarna går sönder ser man snabbt det gröna lysa igenom och då kan man byta ut de vita , förklarar Pia.

Telefonen ringer. Nervstimulatorn, som ska användas under operationen för att se till att inga nervtrådar skadas, är upptagen. Operationen skjuts upp en stund. I stället går vi ner två trappor till personalrummet vid käkkirurgiska kliniken.

Pia berättar över en kopp kaffe att hon började fundera på tandsköter­skeyrket redan som tonåring. Hon hade tandställning och fick ofta besöka tandvården. När hon var 13 år pryade hon på folktandvården i Bjursås och bestämde sig då för att bli tandsköterska. Ett antal år senare, 1991, var hon färdig tandsköterska.

Efter några år inom folktandvården och sjukhus­tandvården oral medicin längtade hon efter mer utveckling och sökte utbildningen till operationstandsköterska. Ett val hon inte ångrar. I dag har hon jobbat som operationstandsköterska i elva år.

– Min passion är att få göra skillnad för en individ. Att få finnas där som ett stöd för någon som är i en svår situation, till exempel efter en olycka, säger hon.

Hon tar en klunk av kaffet och fortsätter:

– Att få följa patienten hela vägen från första besöket, via operationen till det sista återbesöket och se den positiva utvecklingen. Det är det bästa med jobbet, konstaterar hon.

Det är ett roligt jobb, men det är inte alla som passar för det. Den som jobbar som operationstandsköterska måste vara både extremt noggrann samtidigt som man måste vara flexibel.

Var sjätte vecka har Pia beredskapstjänstgöring och då måste hon sova med telefonen på huvudkudden och vara beredd att jobba när som helst under dygnet. För det får hon och hennes kolleger ett extra tillägg.

Hur arbetsdagen kommer att se ut vet Pia aldrig i förväg. En operationstandsköterska måste vara beredd att ta emot patienter med akuta trauman, som skadat käken i exempelvis en bil-, cykel- och hästolycka eller som varit med om en misshandel. Eftersom många olika kompetenser deltar i operationerna är det heller inget ovanligt att en operation, som idag, blir framskjuten.

Men nu är det dags att gå tillbaka till operationssalen och ta emot patienten. De grå dubbeldörrarna till operationssalen slår igen och öppnas först efter två och en halv timme.

– Operationen gick bra, berättar Pia lite senare.

Under tiden då patienten väcks ur narkosen ser den assisterande operationstandsköterskan, det vill säga Carina, till att alla instrument, suturer och kompresser som använts under operationen räknas av mot en instrumentinnehållsförteckning. Carina följer sedan med narkospersonalen till uppvaket för att avlägga rapport om hur allt gått. Det är också Carina och Pias uppgift att se till att alla instrument som använts förs till sterilen och att städa rummet så att det står klart att använda till nästa dags operation.