Högst höjning i Högsby

Hur mycket Visions medlemmar i kommunerna fått i lönepåslag varierar kraftigt över landet. Småländska Högsby toppar löneligan bland de kartlagda kommunerna med i snitt 4,0 procents löneökning medan norrbottniska Överkalix ligger lägst med 1,8 procent.

Maria Sten-Lundgren jobbar heltid som samordnare på individ- och familjeomsorgen i ­Högsby kommun. Hon har också ett uppdrag som Visions ordförande i klubben som organiserar 60 av kommunens 600 medarbetare.

– Vi är jättenöjda och glada över årets löneutfall, säger hon.

En av förklaringarna till att Vision lyckats så bra i Högsby är bristen på arbetskraft, tror hon.

– Kommunen måste höja lönerna om man ska lyckas få personer med värdefull kompetens att stanna. Vi har många som jobbpendlar hit och ska arbetsgivaren behålla folk måste de verkligen vara medvetna om konkurrensen från andra kommuner. Och där är ju lönen en viktig del, säger Maria Sten-Lundgren.

Socialsekreteraren Hampus Savolainen i Högsby kommun är en av de medlemmar som är tillfreds med årets löneutfall.

– Jag fick ungefär det jag hoppats på, så jag är ganska nöjd med min löneutveckling, säger han.

Hampus Savolainen har lång resväg till jobbet. Varje dag åker han en sträcka på åtta mil tur och retur från Oskarshamn. Som pendlare har han höga krav på arbetsmiljö och lön – i annat fall hade det varit enklare att jobba på närmare håll.

– Så är det. Det finns absolut alternativa arbetsplatser på kortare avstånd, säger han.

Malin Holgert, chef för individ- och familjeomsorgen i Högsby kommun, gjorde en egen undersökning av löneläget i grannkommunerna inför årets löneöversyn. Det ser hon som en naturlig del i arbetet som lönesättande chef.

– Det är jätteviktigt att de som jobbar här känner sig hyfsat nöjda med sin lön. Då gör man ett bättre jobb, säger hon.

Annars finns risken att man börjar se sig om efter ett annat jobb i en närliggande kommun, resonerar Malin Holgert.

– Det går inte att folk slutar för att de är missnöjda med lönen. Det blir ett alldeles för stort tapp i vår verksamhet. Kanske slutar det hela sedan med att man ändå får betala en högre lön för nästa person som anställs, säger hon.

Margith Hansson, lönehandläggare och Visions ordförande i Överkalix kommun, lever i en annan verklighet. Här fick Visions 45 medlemmar i snitt en löneökning på 1,8 procent. Löneökningarna har även under tidigare år varit låga.

– I år fick vi en extremt dålig löneökning, det som räknas som golv har satts som ett tak. Arbetsgivaren har gått stenhårt på lägsta möjliga procent och har inte velat släppa ifrån sig en krona för mycket, säger hon.

Förklaringen är enligt Margith Hansson att det skett en förändring i hur lönerna sätts: tidigare satte kommunpolitikerna i personalutskottet lönerna men nu har cheferna tagit över den rollen.

– Det här är helt nytt för cheferna och de flesta har därför gått ut lågt. Men till nästa år när alla har hunnit få utbildning tror jag faktiskt att det kommer att bli bättre, säger hon.

Faraj Abuiseifan, central ombudsman på Vision med ansvar för kommunernas och landstingens/regionernas löneavtal, tycker att ett utfall på under 2 procent under flera år i följd är en alltför låg nivå.

– Om man får under 2 procents utfall under flera år är det inte bra. Det blir inte lätt för en arbetsgivare att marknadsföra sig när man har en så låg löneökningstakt, konstaterar han.

Att snittet för de kommuner och landsting/regioner som svarat på undersökningen hamnar på 2,8 respektive 2,7 procent kommenterar han så här:

– Vi ligger en bit över industrinormen, det är glädjande. Det är där vi ska ligga. Vi har ett stort löneökningsbehov i kommuner och landsting.