Så mycket ökade lönerna i år

Löneökningar på över 2,7 procent för många av Visions medlemmar. Det blev resultatet av den lokala lönerundan 2018. I kommunerna gick det ungefär som i fjol. Men i landsting och regioner syns en positiv tendens.

Löneökningarna ligger i snitt över 2,7 procent i de flesta kommuner. Det är samma nivå som i fjol och snäppet högre än i landsting/regioner. Det visar en undersökning som Tidningen Visions gjort bland Visions avdelningsordföranden eller motsvarande, och som drygt hälften svarat på. Däremot går det att se en positiv förändring i landsting och regioner. Snittet bland dem i fjol på 2,5 procent har blivit 2,7 i år. Ett gott exempel är Region Jämtland Härjedalen. Där är årets löneökning 3 procent i snitt, förra året var den blygsamma 1,8 procent.

– Vid avstämningen förra året tog regionen åt sig och höll med oss om att löneökningen då var fruktansvärt dålig och att de borde skärpa sig, säger Gunvi Dahlström, Visions avdelningsordförande i Region Jämtland Härjedalen.

Avdelningen yrkade i år på att lång erfarenhet och hög kompetens ska löna sig. Det resulterade i att medicinska sekreterare fått lite extra. Dessutom fanns ett krav på att cheferna skulle bli kunnigare i löneprocessen och därför blev de utbildade av HR-personal inför årets lönerunda. Två exempel på förbättringar, tycker Gunvi Dahlström, men hon är ändå inte är helt nöjd med de generella tre procenten.

– När medlemmar kan få en löneökning på 400–500 kronor i månaden så är det inte bra. Och tittar man på Kommunal så ligger vi under löneökningen i deras tvåårsavtal, säger hon.

Den högsta löneökningen i landstingssektorn fick Visions medlemmar i Landstinget i Kalmar län med ett löneplus på 3,4 procent.

– Det är roligt att se att det vi tjatat om i flera år lett till resultat, säger avdelningens ordförande Britt Wimarsson.

Hon konstaterar att dialogen med arbetsgivaren blivit bättre och att medarbetarsamtalen allt oftare fungerar som de ska.

– Dels beror det på att vi från avdelningen blivit bättre på att förklara för medlemmarna hur de ska agera under samtalen, samtidigt som cheferna blivit bättre på att förstå hur vi vill att löneprocessen ska gå till, säger hon.

Samtidigt påpekar hon att den procentuella ökningen adderas till en låg nivå. Något som blir tydligt bland annat när det gäller medicinska sekreterare. I år var det en prioriterad grupp i landstinget Kalmar. Den genomsnittliga löneökningen för dem blev 4,1 procent.

– Men i förhållande till andra landsting ligger våra medicinska sekreterare lågt, det kan skilja 1 500–2 000 kronor i månaden, säger Britt Wimarsson. 

Något som också bekräftas av Tidningen Visions undersökning från 2017 som visar att deras löneutveckling för perioden 2011–2016 låg lägst i landet bland medicinska sekreterare.

– Alltså måste lönerna höjas mer för att landstinget i Kalmar ska vara den attraktiva arbetsplats som vi är överens med arbetsgivaren om att den ska vara, säger Britt Wimarsson.

Det håller Bodil Duvander, medicinsk sekreterare på hälsocentralen i Torsås, med om. Hon konstaterar att löneläget för medicinska sekreterare är bättre i både Blekinge och Kronoberg och från Torsås är det nära till båda.

– Därför är det hugget som stucket om man ska jobba här eller där, säger hon.

Så ur det perspektivet tycker hon att årets löneökning borde varit högre.

– Jag kan inte påstå att ökningen gav någon wow-känsla. Enligt min mening är lönerna av stor betydelse för att det ska vara attraktivt att ta en anställning hos oss, säger Bodil Duvander.

Även Elisabeth Ingesson, medicinsk sekreterare på sjukhuset i Västervik, tycker att lönelyftet i år är otillräckligt. Hon tycker inte att
den ­tusenlapp hon fått är någon vidare satsning.

– Det hade behövs minst 50 procent till för att jag skulle vara nöjd, säger hon.

Ett problem, enligt Elisabeth Ingesson, är att snittlönen för medicinska sekreterare i landstinget Kalmar ligger lägre än undersköterskornas.

– Trots att de har kortare utbildning än vad vi har, säger hon.

En misstanke hon har är att det kan vara svårt för Vision, som har så många yrkesgrupper att värna, att åstadkomma ordentliga lönelyft för en så stor grupp som medicinska sekreterare.

– Eftersom det blir så dyrt.

Årets lönerevision var den sista i det fyraåriga avtalet med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL. Det avtalet var också det första för Visions del utan angiven siffra för löneökningarna.

Uppfattningen om hur den modellen påverkat den lokala löneprocessen går isär. En majoritet av de avdelningsordföranden och motsvarande som svarat i Tidningen Visions undersökning tycker att ingenting förändrats. Knappt 20 procent är negativa och tycker processen blivit sämre, medan cirka en tredjedel tycker att det sifferlösa avtalet lett till förbättringar.

Britt Wimarsson i landstinget Kalmar hör till de positiva.

–  Jag har suttit som avdelningsordförande i sju år.  Det är först förra året och i år som jag märker någon positiv skillnad. Det är synd att det ska ta flera år, men nu känner jag att vi är på rätt väg.