Bemanning: Ett omöjligt pussel för chefer

Att se till att det finns medarbetare på plats slukar chefers arbetstid, inte minst under pandemin. Risken är stor att problemet växer eftersom rekryteringsbehovet spås öka ­lavinartat.­

Svenne Millberg ligger 200 timmar plus på flextidskontot, framför allt på grund av svårigheten att bemanna verksamheten. Han är enhetschef på lungavdelningen vid Östersunds sjukhus med ansvar för sex verksamheter och han lägger hälften av sin arbetstid på bemanningsfrågor. Corona är så klart en anledning. Men problemen började redan i samband med de besparingskrav som Region Jämtland Härjedalen gjorde vid årsskiftet 2019/2020.Svenne Millberg

– Arbetsgivaren drog in ett antal tjänster. Och när ett försämrat arbetstidsavtal kom till under våren, valde flera medarbetare att sluta. Tidigare hade jag inte alls haft stor omsättning på personal, säger Svenne Millberg.

Sedan dess saknar han fem medarbetare. Dessutom försvann hans tidigare stabila vikarietrupp när pandemin slog klorna i regionen.

– Den bestod av en grupp pensionerade undersköterskor som jobbade jättemycket på timme. De tillhör ju själva en riskgrupp, så de varken ska eller vill jobba.

För att klara bemanningen av sjuksköterskor anlitar Svenne Millberg en del hyrpersonal. Men den lösningen är dyr.

– Jag ligger redan på minus och beslutet om att få fortsätta med hyrpersonal räcker bara fram till vecka 12.

Och redan nu har hans verksamheter minimibemanning.

– Om någon blir sjuk har jag nästan ingen att ersätta med, utan får hoppas på att någon som är ledig kan jobba dubbelpass eller så får jag beordra någon att göra det. Det sliter väldigt hårt på personalen, det är inte hållbart.

Personalbehovet spås öka med nästan en halv miljon

Att fixa bemanningen ser ut att bli ännu svårare framöver. Under hösten kom Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, med en rekryteringsprognos som säger att antalet anställda inom välfärden behöver öka med nästan 470 000 personer fram till år 2029, förutsatt att man jobbar på samma sätt som i dag och med samma personaltäthet. Hälften av ökningen rör kommunernas vård och omsorg, och då framför allt äldreomsorgen.Linda Viberg

I Lindesberg jobbar Linda Viberg, enhetschef för ett äldreboende, med personalansvar för närmare hundra medarbetare, fastanställda och vikarier, på sju avdelningar.

– Jag har lagt extremt många timmar på att få ihop bemanningen sedan pandemin startade. Det är ett himla pysslande och plockande.

Liksom Svenne Millberg har Linda Viberg tidigare haft ett batteri med vikarier, men sjukdomar och symtom har drabbat även dem. Att fixa scheman är därför ett ständigt pågående arbete, timme för timme nästan.

– Jag kan inte lösa morgondagens bemanning i dag, det hinner hända så mycket till i morgon.

Ställer hoppet till framtidens teknik

Tommy Schreiner är enhetschef inom hemtjänsten i Trollhättan. Han har en relativt sett åldersmässigt gammal arbetsgrupp och ganska högt sjuktal bland medarbetarna, och har därför en viss oro inför fTommy Schreinerramtidens rekryteringsbehov.

– Ja, såklart, även om jag inte lägger mitt fokus där. Men jag funderar på vad som kommer att hända med tanke på ryktet om att jobba inom hemtjänsten, som låg lön, dåliga villkor och arbetstider. Det kommer att bli svårare att hitta de man vill ha, säger Tommy Schreiner, som tror att det faktiskt inte kommer att gå att bemanna fullt ut med den kompetens som vi efterfrågar.

Samtidigt är han trygg med att tekniken utvecklas och att det kommer att finnas digitala och andra lösningar och anpassningar som gör att det behövs färre händer i hemtjänsten än i dag.

Hos Tommy Schreiner är personalomsättningen låg i dagens läge – vissa har jobbat där sedan tidigt 80-tal.

– Det är bemanningen som är det stora problemet. Vi har hög sjukfrånvaro, i synnerhet detta år, då alla uppmanas att stanna hemma för minsta lilla.

Läs mer: 470 000 nya medarbetare behövs till välfärden

Förutom timvikarier har Tommy Schreiner överanställt motsvarande två årsarbetare som en buffert.

– De används varje dag, och räcker inte ens ibland. Och inte alltid finns vikarier som kan ersätta. Det kan vara svårt att få tag på dem tidiga helgmorgnar.

Hur löser du det då?

– Personalen får banta ner tiden på planerade hembesök. Det finns inte så mycket luft för dem att ta av, men vi kan ju inte låta någon brukare bli utan besök. Så även om jag går hem på fredagen med en liten oro för hur det kommer att se ut lördag morgon, så är det milt jämfört med vad mina medarbetare känner. Det är en stor utmaning att möta frustrationen hos dem.

Inte en suck att jag hinner det jag egentligen är till för vissa dagar.

Ingela Ronnheden, enhetschef

Även Ingela Ronnheden, enhetschef inom hemtjänsten i MaIngela Ronnhedenrks kommun, har en tillvaro som domineras av bemanningsproblematik. Hon lägger normalt 30 procent av sin arbetstid på frågorna, och under pandemin har det varit ännu mer.

– Det är svårt att hinna med det jag egentligen är till för, att vara bollplank till personalen och jobba med verksamhetsutveckling, som är det jag brinner mest för. Men inte en suck att jag hinner det vissa dagar.

Säkerheten i fara

Svårigheten att bemanna samt en begränsad verksamhetsbudget har gjort att Ingela Ronnheden inte kunnat garantera säkerheten för vare sig brukare eller medarbetare. Hon avsade sig arbetsmiljöansvaret när arbetsgivaren på grund av både besparingar och pandemin drog in förflyttningsutbildningar. Det medförde att nya vikarier inte fick kunskap om hur brukare ska förflyttas på ett säkert sätt, och att annan personal i vissa fall tvingades förflytta brukare utan assistans. Det ledde i sin tur till arbetsskador och ytterligare sjukskrivningar.

Ingela Ronnheden jobbar även fackligt och har senare fått arbetsgivaren att backa och bekosta digitala förflyttningsutbildningar.

Hon har även fått över­bemanning beviljad med anledning av corona. Det rör sig om motsvarande fyra heltidstjänster med rörlig placering. En annan ljusglimt är att många nya medarbetare är mycket kompetenta. Det är personer som tidigare arbetat inom vården och som kommit tillbaka då de av corona-­relaterade skäl blivit av med sitt arbete.

Enligt SKR:s beräkningar kan behovsökningen av antalet anställda i prognosen minska med nästan en tredjedel per år om fler arbetar mer och längre upp i åldrarna. Men det kan bli svårt på grund av villkoren, tror Ingela Ronnheden.

– Att jobba varannan helg är skittråkigt, och delade turer är vansinnigt.

Både hon och Svenne Millberg tror att ­attraktiviteten att jobba i välfärden måste öka.

– Högre löner tror jag behövs för att locka nya. Men för att behålla befintlig personal tror jag det är minst lika viktigt med bättre villkor. Det krävs en högre bemanningsnorm och mer luft i schemat, säger Svenne Millberg.

Oro för kompetensbrist

Framtidens välfärd handlar dock inte bara om fler händer. Rätt och tillräcklig kompetens är också på agendan.

Inger Qvarnström, enhetschef för ett gruppboende inom LSS i Flen, bekymrar sig för den kompetensbrist som spås.Inger Qvarnström

– Hos oss krävs specialistkompetens för att stötta brukarna att utvecklas till att bli självgående och förbereda dem för ett eventuellt eget boende. Om den kompetensen saknas är jag orolig att gruppbostäderna mer blir bara förvaring, säger hon.

Arbetsgivaren är medveten om problemet, enligt Inger Qvarnström, och en grundläggande basutbildning för alla medarbetare inom LSS är under uppbyggnad.

I våras presenterade regeringen Äldreomsorgslyftet som innebär att anställda inom äldreomsorgen ska erbjudas utbildning med bibehållen lön under utbildningstiden, något som staten finansierar. Tanken är att Äldreomsorgslyftet också ska bidra till att göra äldreomsorgen mer attraktiv att jobba i.

Linda Viberg i Lindesberg peppar sina medarbetare att kompetensutveckla sig. Fem av dem deltar nu i Äldreomsorgslyftet. Även Ingela Ronnheden är positiv till regeringens satsning, men tveksam till om den verkligen lockar fler till just äldreomsorgen.

– Det är en jättebra satsning. Jag är bara lite rädd för att de som vidareutbildar sig inte kommer jobba kvar i äldreomsorgen, utan söker sig till sjukvården, som kanske verkar flashigare.