Äldreomsorg i uppförsbacke

Pandemin har blottat bristerna i äldreomsorgen. Det går inte längre att blunda för att decennier av bantade budgetar är en vansklig grund att bygga verksamheten på. Tidningen Vision har talat med forskare och anställda om vad som krävs för att vända utvecklingen.

Den första veckan av augusti hade covid-19 skördat 5763 liv i Sverige, över 70 procent av dem är äldre på särskilda boenden eller med hemtjänst. Fram till den 10 augusti hade Arbetsmiljöverket fått in 1077 anmälningar om att anställda i dessa verksamheter smittats eller blivit utsatta för smittrisk.

Att coronaviruset tog sig in på svenska äldreboenden beror bland annat på att de till skillnad från sjukhus är byggda för att vara hemlika, inte för att hantera smittsamma sjukdomar. Det säger Marta Szebehely, professor emeritus vid Stockholms universitet, som har forskat om äldreomsorgen sedan 1980-talet.

Men framför allt lyfter hon fram äldreomsorgens alltmer slimmade budgetar, som har lett till en ond spiral av osäkra anställningsvillkor, ökad arbetstakt och hög personalomsättning.

Nästan alla kommuner sparar

Äldreomsorgens andel av kommunernas driftskostnader minskade med 20 miljarder kronor från 2002 till 2018 (i 2018 års penningvärde). Under samma period växte gruppen 80-åringar och äldre med nästan 53000 personer.

Under våren presenterade Arena Idé och Tankesmedjan Balans en genomgång av 155 kommunbudgetar som visar 96 procent av kommunerna sparar på äldreomsorgen i år.

– Det är ett jätteproblem som inte har blivit tillräckligt uppmärksammat. Att bygga verksamheten på timanställningar och dåliga scheman är inte hållbart i längden. Det är påfrestande för hela arbetslaget, säger Marta Szebehely.

Underskattat kvinnojobb

Dessutom är det ett tungt jobb där sjukskrivningar och arbetsskador är vanligare än i de flesta andra yrken. Och de kvalifikationer som krävs för arbetet är ofta underskattade, påpekar hon.

– Historiskt sett är äldreomsorgen ett område som inte har krävt någon särskilt kompetens. Man gör sånt som kvinnor har gjort i generationer. Nu har man insett att det är ett kvalificerat jobb som kräver utbildning, men lönen släpar fortfarande efter.

Att det är svårt att locka folk till ett både fysiskt och psykiskt påfrestande jobb med obekväma arbetstider och låg lön är inget att förvånas över, konstaterar Marta Szebehely.

– Det är dålig kombination om man vill rekrytera folk och få dem att vilja och orka stanna kvar.

Orealistisk syn på åldrandet

En annan orsak till krisen i äldreomsorgen är att de sjukvårdande delarna varit satta på undantag sedan kommunerna tog över sjukhem och långvård från landstingen 1992, den så kallade ädelreformen. Det menar Mats Thorslund, professor emeritus vid Aging research center vid Karolinska institutet och ledamot i regeringens coronakommission.

– Den bakomliggande tanken med ädelreformen var att åldrandet inte är en sjukdom. Det är bara det att den som är gammal med stor sannolikhet har flera organ som havererar förr eller senare, säger han.

Reformen har utvärderats och kritiserats under åren, i takt med att geriatriska sjukhusplatser försvunnit och den medicinska vården blivit mer och mer svårtillgänglig för de äldre. Men trots utvärderingarna och kritiken får kommunerna fortfarande inte anställa egna läkare till särskilda boenden och hemtjänst.

Hotad välfärd

Politiker har motiverat neddragningarna med att människor numera är friska långt upp i åldrarna. Men Mats Thorslund påpekar att det inte verkar gå snabbare att dö för att vi har skjutit fram döendet i tiden. Perioden med vårdbehov är snarare längre idag än för 30 år sedan eftersom många går in i höga åldrar med mer reservkapacitet än tidigare.

– Vi som är födda 1945 är den största årskullen äldre någonsin i Sverige. Om tio år är de flesta av oss kvar i livet men i vilket skick? Den diskussionen har inte alls förts och det oroar mig, säger Mats Thorslund.

Den yrkesaktiva delen av befolkningen minskar nu och välfärden måste konkurrera med andra politikområden om en minskande kaka. Han befarar att den svenska modellen med skattefinansierad välfärd är hotad.

– Det kan bli så att familjerna får sköta mer av äldreomsorgen, själva eller med visst ekonomiskt bidrag från det offentliga. Ett alternativ är privata äldreboenden för dem som kan betala, säger Mats Thorslund.

Samtalen har tystnat

Marta Szebehely har en ljusare bild av framtidens äldreomsorg. Men efter många år av ekonomiska åtstramningar krävs ordentliga satsningar så att lönerna kan höjas och arbetsvillkoren förbättras.

Hon anser också att jobbet måste organiseras så att det finns kontinuitet i omsorgsrelationen och tid att ge god omsorg. De anställda måste också ha ett handlingsutrymme så att de kan möta de äldres varierande behov.

– På alla dessa punkter har det blivit sämre under senare år, det gäller främst hemtjänsten, men även på äldreboendena.

Marta Szebehely betonar även vikten av att personalen har pågående dialog med kolleger och chef om de utmaningar de ställs inför på jobbet. Hennes egna undersökningar visar att dessa samtal har tystnat under senare år.

– Medarbetarna har till exempel färre möten med närmaste chef i Sverige än i övriga nordiska länder, vilket förmodligen beror på att de svenska cheferna har fler underställda. Min bedömning är att det är svårt för cheferna att räcka till, säger Marta Szebehely.

Färre medarbetare per chef

Under många år har Vision argumenterat för att ledarskapets förutsättningar måste förbättras. Förbundsordförande Veronica Magnusson vill se en obligatorisk befattningsutbildning för chefer, likt rektorsutbildningen, och att Arbetsmiljöverket får i uppdrag att göra en långsiktig tillsynsinsats inom äldreomsorgen.

– Det finns inte en enskild sak som löser alla problem, men måste vi välja så är det antalet medarbetare per chef. Här sticker omsorgen ut jämfört med andra sektorer, trots att till exempel ett äldreboende kräver ett mycket närvarande ledarskap. Enhetscheferna där borde ha färre – inte fler – medarbetare, säger Veronica Magnusson.