Rusta för mediemöten

Medieklimatet förändras snabbt. Tempot är högt och ofta ställs enskilda personer till svars. Det kan skapa ovilja hos chefer att fatta kontroversiella beslut, visar en ny avhandling. Att ha en gemensam strategi gör stor skillnad.

Stress, stor ensamhet och en vilja att dra sig undan från andra människor. Så känner många chefer i skattefinansierade verksamheter under en kritisk mediegranskning, visar en avhandling av organisationspsykologen Maria Wramsten Wilmar vid Göteborgs universitet.

– Cheferna uppvisar stressreaktioner och deras beslutsförmåga påverkas negativt. Samtidigt är de hårda mot sig själva och tycker det här är något de får stå ut med, säger Maria Wramsten Wilmar.

Som en effekt av att journalister i dag har mindre tid att skildra komplicerade sammanhang har det blivit färre nyanser i rapporteringen och större fokus på enskilda individer, menar hon. Det var ett skäl till att hon ville studera vad chefer i offentliga verksamheter har för upplevelser av att granskas i media.

Har ofta kontakt med journalister

Resultatet visar att cheferna ofta har kontakt med journalister. Många har också varit med om granskningar. Det finns ett tydligt samband mellan hur mycket media har fokuserat på cheferna som personer och i vilken grad de uppvisar reaktioner som undvikande, tunnelseende och hårdhet gentemot sig själv och andra.

Chefernas erfarenheter av att ensamma behöva stå till svars har gjort flera av dem mer försiktiga med att fatta beslut som kan uppfattas som kontroversiella. Även chefer som inte själva drabbats av negativa granskningar har tagit intryck av mediebevakning där andra chefer ställts mot väggen, med tankar som ”Nästa gång kan det vara min tur”.

– Som psykolog tycker jag det är en riskabel utveckling. Öppenhet är viktigt för att skapa bra möten med media, men om offentliga organisationer undviker att fatta beslut av rädsla för mediedrev är det inte heller bra.

Maria Grafström är ledarskapsforskare och docent i företagsekonomi vid Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor. Hon har studerat chefer och medier sedan början av 2000-talet.

– Vi ser allt oftare att medias roll inte bara är att synliggöra missförhållanden, utan också att fälla omdömen och värdera. Den eftersträvansvärda journalistiken pekar ut personer, inte organisationer. Det spär på den utsatthet chefer kan uppleva, säger Maria Grafström.

Utvecklingen skapar en riskmedvetenhet som kan ha många fördelar, menar hon. Vetskapen om att det finns en aktiv granskning kan göra skattefinansierade verksamheter mer försiktiga med hur de använder skattemedel.

– Nackdelen kan vara att det blir svårare för chefer att stå upp för fattade beslut. Risken är att de inte ser till verksamhetens bästa utan snarare funderar på vad det kan bli för rubriker.

"Olyckligt om chefer bygger misstroende"

I dag har organisationer i hög grad anpassat sig till media, enligt Maria Grafström. Den externa bilden av verksamheten blir allt viktigare och chefer förväntas tänka mer på hur de och arbetsplatsen framstår.

Många offentliga organisationer, som kommuner, utökar därför sina kommunikationsavdelningar. Ibland för att de vill bidra med positiva nyheter som de tycker saknas i den journalistiska bevakningen. Det har orsakat kritik från journalister och tidvis lett till hätska diskussioner.

– Det är olyckligt om chefer bygger upp ett misstroende mot medier. Hittills har debatten inte direkt gynnat förståelsen för mediernas villkor, säger Maria Grafström.

Maria Wramsten Wilmars främsta råd till offentliga verksamheter är att aldrig låta en chef ensam hamna i fokus vid en granskning. Synlighet i medier ska vara en organisatorisk fråga, inte en individuell. Det ska finnas en tydlig strategi och intervjuer bör delas mellan flera personer.

– Det handlar inte om att minska graden av öppenhet. Men möter du som chef en journalist med ont om tid att beskriva en komplex verklighet så måste din organisation ha kompetens att hjälpa journalisten med det, säger Maria Wramsten Wilmar.