Jobbar du heltid men har svårt att betala räkningarna? Du är inte ensam

Diakoner och budget- och skuldrådgivare vittnar: "Heltidsarbetande har inte pengar till mat och räkningar." Nu söker sig nya grupper till Svenska kyrkans matutdelning och till kommunerna för att få råd om hur man ska göra för att klara av att betala sina räkningar.

Dörrarna till den vita skåpbilen flyger upp. Den har bromsat in vid församlingshemmet vid Turebergskyrkan i Sollentuna centrum utanför Stockholm.

Snabbt och effektivt packar två kvinnor ur flak med isbergssallad, gröna paprikor, gurkor, tomater, färska champinjoner, påsar med mandelflarn och jättepaket med tvättmedel. Några champinjoner trillar ner på backen, men plockas snart upp.

Ett par minuter senare har Ingrid Wangel, som arbetar som husmor i närbelägna Kummelby kyrka och volontären Lena Forsberg, burit in alltsammans och ställt in det i förrådet nere i källaren. Där sorteras sedan matvarorna och packas ner i stora papperskassar till behövande.

– Vi går igenom all mat först och kollar så att den är fräsch. Titta, den här ser inte bra ut, den får vi slänga, säger Ingrid Wangel och visar upp en gurka som är lite rutten i ena änden.

Andreas Salé som är pastoralområdeschef tycker att det skär i hjärtat att veta att så många barnfamiljer inte har råd att köpa mat.
Det är första gången som volontären Lena Forsberg är med och jobbar med Matundret, som verksamheten med matkassarna kallas. Hon har följt med i skåpbilen och hämtat upp mat från bland annat Willys, Ica och Snabbgross, berättar hon.

– Det är helt fantastiskt! Vi fick så mycket att det inte fick plats mer i bilen. Om vi inte hade hämtat den här maten hade den ju bara slängts. Det känns jättebra att vi kunde ta hand om den, säger hon.

Minskar matsvinnet – också

Kyl och frysvaror läggs in svalt respektive iskallt i ett annat förråd. Bredvid finns ytterligare ett utrymme där Ingrid Wangel berättar att hon planerar att ha ett matlager. Matundret är ett matsvinnsprojekt, förklarar hon.

– Vi tar hand om mat som annars inte skulle ha ätits upp. Vi sorterar och förpackar den och ger den vidare. Sedan lagar vi också soppa av maten som vi skänker bort, säger hon.

Bilen är full med överbliven mat som hämtats från flera olika butiker i närheten.

Ytterligare tre volontärer finns på plats för att göra i ordning kassarna. De är kvicka och samspelta och det tar inte många minuter innan allt
är klart.

De som sedan får kassarna är till största delen barnfamiljer, med en eller två föräldrar, berättar Andreas Salé. Han är pastoralområdeschef och den som tillsammans med Ingrid Wangel dragit i gång verksamheten.

– Det skär i hjärtat att så många barnfamiljer behöver hjälp. Vi ser också att det är nya grupper som kommer hit nu. Det är familjer där bägge föräldrarna jobbar. Men med höjda livsmedels- och elpriser räcker pengarna inte till ändå, säger han medan han håller upp dörren för volontärerna som bär kassar mellan förrådsutrymmena.

Fler behöver gratis matkasse

När projektet startade för drygt ett år sedan räckte maten till fyra hushåll, men i dag får 13 hushåll en matkasse härifrån en gång i veckan.

–Vi ser att behovet stiger och har därför bestämt att utöka verksamheten. Vårt mål är att kunna ge 20 familjer varsin matkasse en gång i veckan någon gång under 2023, säger han.

Lite längre bort i byggnaden finns en mindre ingång som vetter mot tågspåren. Solen som skiner in genom glasdörren skapar skarpa skuggor. Den som inte vill hämta sin kasse vid huvudingången, fullt synlig för alla, kan hämta den här lite mer diskret.

– Skammen är tyvärr stor kring att inte få pengarna att räcka till, säger Andreas Salé.

Kniven mot strupen den 24:e

Prisökningarna och inflationen gör att allt fler känner att de har kniven mot strupen när slutet av månaden närmar sig. En undersökning som Swedbank låtit Sifo göra visar att var femte måste ta av sina sparpengar för att kunna köpa mat. Men långt ifrån alla har haft möjlighet att skaffa en buffert.

För tandsköterskan Anna, som är ensamstående och har två barn, är det en omöjlighet. Anna vill vara anonym och heter egentligen något annat.

– Jag har försökt. Men varje gång har jag varit tvungen att använda pengarna samma månad som jag börjat spara, säger hon.

Att få tandsköterskelönen att räcka hela månaden går inte heller. För att klara räkningarna jobbar hon extra inom äldrevården de flesta helger sedan lång tid tillbaka. Nu när priserna gått upp har situationen blivit ändå mer ansträngd. Utan extrajobbet skulle hon inte få det att gå runt.

– Nej, då skulle jag hamna hos Kronofogden direkt, säger hon utan omsvep.

"Lax kan jag bara glömma"

Hon räknar slantarna noga varje månad. Planerar inköpen och gör veckomenyer. Köper grönsaker på extrapris. Kokar linssoppa. Kyckling och nötkött är lyxmat och det kan hon och barnen inte unna sig varje vecka. Lax kan hon bara glömma.

Barnen har inga aktiviteter, det har hon inte råd med. Ibland har de bett att få gå på nöjespark och åka berg-och-dal-bana och äta sockervadd. Men hon måste säga nej.

– Jag förklarar för dem att det inte går. Och säger att vi kanske kan gå lite senare. När de blir äldre och tjänar egna pengar.

Men det är inte möjligt att leva helt utan extrautgifter. Barnen förväntas ha tillgång till dator för att klara skolundervisningen. Och mobiler vill hon att de har så att hon kan hålla kontakt med dem även när hon jobbar på helgerna.

Tungt med dubbeljobb

Hon har mycket lång yrkeserfarenhet, men det har inte betalat sig.

– Det är långt kvar innan jag kommer upp i 30 000 kronor i månaden. Och det trots att jag kämpar på och jobbar med allt som förekommer på en klinik. Det tycker jag är orättvist.

Många av hennes kolleger har bytt till privata tandvårdskliniker där lönen är högre. Kanske blir det så för henne också. Dubbeljobbandet tar ut sin rätt och är inte något hon tror kommer fungera i längden. Hon är rädd att till slut bli sjukskriven.

– Jag är trött i kroppen. Och på att aldrig hinna umgås med mina barn. Jag har inte ens tid att hjälpa dem med läxorna. Vad är det för liv?

Att föreläsa ingår i Nermina Pelvanis jobb. Foto: Sara Jonerin.
Det är torsdag eftermiddag i Växjö och snöslasket pryder gatorna utanför Sandgärdsgatan, där arbete- och välfärdsförvaltningen ligger. Budget- och skuldrådgivaren Nermina Pelivani ska hålla föredrag inför en grupp lärare som jobbar inom Växjölöftet vuxenutbildning.

Hon har blivit ombedd att komma dit och berätta om vad hon som skuldrådgivare kan erbjuda. Lärarna på vuxenskolan träffar ofta personer som kämpar med sin privatekonomi och behöver kunna hänvisa dem rätt.

Nya grupper söker hjälp

Tjugo personer strömmar in och sätter sig runt det avlånga bordet i konferensrummet. Hon hejar glatt och småpratar med dem medan de sätter sig. Nermina Pelivani  inleder genom att visa en powerpointbild med personer i olika åldrar och livssituationer.

– Det här är de som kan komma till oss, det vill säga: Alla. Vårt enda krav är att man ska vara folkbokförd i Växjö kommun. Det är ensamstående, pensionärer, barnfamiljer. Personer som får ekonomiskt bistånd och personer med jobb.

”Har ni märkt av någon ökning av personer som söker sig till er på sista tiden?”, frågar en av lärarna.

– Det har vi absolut. Och det har blivit mycket vanligare att familjer där båda har jobb och som tidigare klarat sig jättebra nu plötsligt inte gör det längre, säger Nermina Pelivani.

De personer Nermina Pelvani tar emot har många gånger inte berättat för någon om sin svåra ekonomiska situation.

Sedan förra året har antalet personer som söker hjälp hos budget- och skuldrådgivarna i Växjö kommun ökat med 30 procent. Det berättar hon senare inne på ett av de ljusa, nyrenoverade samtalsrum där Nermina Pelivani tar emot dem som söker rådgivning.

Vanligt att skämmas

– Här sitter vi. Ofta är jag den första person de pratar med om sin ekonomiska situation och det kan bli mycket känslor. Många tror också att de är helt ensamma om att ha hamnat i den här situationen. Men så är det ju inte alls, säger hon med en huvudskakning.

Det hon kan hjälpa till med är att skapa en överblick över en persons eller en familjs ekonomi. Det gör hon genom att gå igenom inkomster, utgifter och eventuella skulder. Den som kommer hit kan vara anonym och rådgivningen är frivillig. Om man har stora skulder kan hon räkna ut om man kan få skuldsanering och stötta under processen. Några pengar kan hon inte dela ut.

​Att det anses skamligt att ha problem med ekonomin bidrar till att många söker hjälp först när problemen redan vuxit sig stora och det är svårt att göra så mycket åt dem. In i det sista vill man klara sig själv.

Möts ofta av tacksamhet

Ny forskning från Lunds universitet visar att personer som har svårt att klara sina löpande räkningar och saknar besparingar löper en dubbelt så hög risk att drabbas av olika former av psykisk ohälsa. Det enligt en studie med knappt 3 000 personer – där alla från början var helt friska – som följts under en tioårsperiod.Nermina Pelvani berättar att många lyckas förändra sin situation med lite hjälp. Foto: Sara Jonerin.

Nermina Pelivani berättar att hon får ta del av tunga livsöden i jobbet. Det förekommer att folk säger att de inte vill leva längre. Då ringer hon vården och sitter med tills de fått en tid hos läkare. Sedan bokar de in en ny träff för ekonomisk rådgivning.

Men hon möts också av mycket tacksamhet och uppskattning.

– Det händer ofta att de som kom hit och grät vid det första besöket hör av sig och berättar att de nu fått ordning på ekonomin. Och jag får ett ”tack”. Det betyder mycket, säger hon.

Klockan tickar på och det är dags för Nermina Pelivani att fortsätta beta av kön av personer som vill komma hit. Under årets första månader har trycket på de tre budget- och skuldrådgivarna Växjö varit hårt. Därför har kommunen beslutat att rekrytera en till. Ett beslut som Nermina Pelivani välkomnar.

– Det ser jag verkligen fram emot. 

Läs mer: Så påverkar inflationen dig