Många vill sluta när kommuner drar åt

Nedskärningarna i kommunerna får anställda att säga upp sig eller fundera på att sluta. De aviserade statliga extramiljarderna motsvarar bara några promille i kommunernas budgetar och lär endast hjälpa till viss del.

Antalet barn, unga och äldre ökar mycket mer än den arbetande delen av befolkningen. Samtidigt spås Sverige vara på väg in i en lågkonjunktur. Bara 28 av landets 290 kommuner har höjt skatten för att klara de växande behoven av välfärd.

Tidningen Vision har frågat chefer som är medlemmar i Vision om de måste spara på sin verksamhet 2020 och hur de i så fall tänker göra. Hälften av cheferna tvingades spara och effektivisera redan 2019.

Cheferna jobbar inom äldreomsorgen, individ- och familjeomsorgen, LSS, med arbetsmarknadsåtgärder, på tekniska förvaltningen med mera. Majoriteten är enhetschefer.

Vår undersökning gjordes innan regeringen och samarbetspartierna meddelade att kommuner och regioner ska få 5 nya extramiljarder, vilket oppositionen höjde till 7 miljarder (se fotnot).

LÄS MER: Ny miljardsatsning på välfärden

Nästan två tredjedelar av cheferna svarade då att de måste effektivisera eller dra ner på sin verksamhet i år. I individ- och familjeomsorgen och äldreomsorgen var andelen högre – nästan 80 procent.

Drar ner på anställda

Åtstramningarna görs främst genom att personalen får jobba ”smartare” och hårdare, genom lägre bemanning, färre inköp och minskad service till medborgarna/brukarna.

Över hälften av de chefer som sparar och effektiviserar svarade att de kommer att dra ner på antalet anställda.

– Vi sänker bemanningen på våra äldreboenden och har inköpsstopp, säger en enhetschef inom äldreomsorgen i Göteborg.

Nedskärningarna leder till ökad arbetsbelastning och mental och känslomässig stress för dem som är kvar. Det gäller både chefen själv och personalen.

Funderar på att sluta

15 procent av de sparande cheferna i undersökningen har medarbetare som valt att sluta på grund av åtstramningarna. En tredjedel har medarbetare som överväger att sluta och en lika stor andel har själva funderat på att säga upp sig.

LÄS MER: Lund går på sparlåga - många oroliga

En av dem är Karin Ask Campbell, enhetschef inom individ- och familjeomsorgen i Botkyrka. Hon vill egentligen jobba kvar i kommunen men det känns alltmer som ett omöjligt uppdrag.

– Jag förväntas vara närvarande och operativ och ska samtidigt tänka strategiskt och utveckla verksamheten. Det går inte när vi måste spara jättemycket och tvingas till kortare behandlingstider i extremt svåra ärenden med extremt utsatta barn, säger hon.

Jag förväntas vara närvarande och operativ och ska samtidigt tänka strategiskt och utveckla verksamheten. Det går inte när vi måste spara jättemycket.

Karin Ask Campbell, ­enhetschef inom individ- och familjeomsorgen i Botkyrka

Karin Ask Campbells verksamhet – öppenvård för familjer där det förekommer våld – har redan i utgångsläget en hög arbetsbelastning eftersom målgruppen i Botkyrka är tuffare än i många andra kommuner.

I mars förra året försvann tre samordnare som hennes verksamhet haft som stöd i ärendehanteringen. Hur hon ska göra för att klara årets sparbeting vet hon inte ännu.

– Vi försöker effektivisera våra behandlingar. Det kanske går till viss del.

Måste du säga upp folk?

– Inte än. Men vi vakansprövar alla tjänster när någon slutar eller är sjukskriven, säger Karin Ask Campbell.

Kännbara åtgärder

I höstas gjorde SKR en enkät till ekonomicheferna i kommuner och regioner. Den bekräftar att kommunledningarna tar till alltmer kännbara åtgärder för att få ekonomin att gå ihop och att läget är värst när det gäller individ- och familjeomsorgen, hemtjänsten och särskilt boende.

– En vanlig modell är att kommunen först räknar upp budgeten med volymökningar till följd av demografin samt höjda priser och löner, och därefter lägger ett effektiviseringsbeting på en till två procent på samtliga nämnder, säger Niclas Johansson, sektionschef på avdelningen för ekonomi och styrning, SKR.

Begreppet effektivisering betyder att en verksamhet drivs så att det blir billigare utan att brukare och anställda får det sämre. Många sätter sitt hopp till att digitalisering och ny teknik ska fixa detta – och håller inne med pengarna för att driva fram de förändrade arbetsmetoderna.

– Men om digitaliseringen ska bli ett hjälpmedel måste den frigöra mer tid till huvuduppdraget ­– att möta brukarna. Meningen är inte att resultatet ska bli en försämrad arbetsmiljö för personalen, säger Niclas Johansson.

Nya statliga pengar

De nya statliga pengarna kommer att minska behovet av effektiviseringar och nedskärningar, enligt SKR:s chefsekonom Annika Wallenskog.  

Men hon vill inte överdriva betydelsen av tillskottet. De 7 miljarder som oppositionen tänker skjuta till i en extra ändringsbudget ger kommunerna ungefär 460 kronor per invånare och regionerna 220 kronor per invånare.

I en medelstor svensk kommun som Katrineholm (35 000 invånare) blir detta 16 miljoner kronor. Det är 7 promille av vad verksamheten beräknas kosta i år (enligt kommunens budget).

– Vissa huvudmän kan förhoppningsvis hejda planerade neddragningar och varsel medan andra har det betydligt tuffare. Förutsättningarna i landet ser extremt olika ut och det är inte så att all verksamhet är fredad helt plötsligt, säger Annika Wallenskog.

LÄS MER: Veronica Magnusson: "Skräm inte bort kompetensen"

Även Visions förtroendevalda i kommunerna signalerar om de hårdare tiderna. I Mullsjö sparar kommunledningen på allt, enligt Jakob Gezelius, ordförande i Visionsklubben. Både förra året och i år.

– Fältassistenter har dragits in, handläggare på IFO får gå, det dras ner på biståndshandläggare och när sjuksköterskor slutar återbesätts inte tjänsterna. Personalen i hemtjänsten och på särskilda boenden går på knäna. Folk går in i väggen eller slutar självmant, säger han.

Fotnot: Av de 7,5 miljarder som oppositionspartierna vill lägga på välfärden tas 500 miljoner från pengar som kommunerna skulle ha fått till lärarassistenter.