Motverkar desinformation om socialtjänsten

Desinformation är inget nytt för Mikael Kurdali Jonsson, enhetschef för socialkontor Lövgärdet. Men den var orsaken till att socialkontoret slog upp dörrarna mitt i utsattheten för fem år sedan. Uppdraget? Att ändra invånarnas bild av socialtjänsten.

Dante, Oskar, Jansson och Aro står det under respektive mattes namn på dörrarna till kontorsrummen.

– Min Hugo är en riktig dagishund så han är aldrig här.
Mikael Kurdali Jonsson pratar, knappar på ett mejl och trampar på skrivbordscykeln på en och samma gång.

Han är enhetschef på socialkontor Lövgärdet i nordöstra Göteborg. Här jobbar åtta socialsekreterare, en förste socialsekreterare och han själv med myndighetsutövning för barn och unga.

→ Många socialchefer överväger jobbyte

→ Var tredje socialchef utsatt för påhopp

Arbetsmiljöarbetet är extra viktigt i ett område som Lövgärdet, av polisen klassat som särskilt utsatt. Utbildningsnivån är låg och arbetslösheten hög. 85 procent av invånarna är födda i ett annat land eller har två föräldrar som är det. Behoven av stöd är stora.

Det vill till att de som jobbar här orkar och Mikael Kurdali Jonsson gör det han kan för att underlätta socialsekreterarnas vardag. Förutom rörelseredskapen och hundnärvaron har de två timmars reflektionstid varje dag.

– Då gör de sånt de tidigare gjorde på sin fritid men som egentligen hör till arbetet – som att tänka och inhämta kunskap. Det kan man göra hemma eller under en promenad.

”De lyssnar inte på oss. De vet inte vilka förhållanden vi lever under. De tar våra barn.”

Desinformationskampanjen mot den svenska socialtjänsten har pågått i över ett år nu. Så sent som i november gjorde de fyra socialförvaltningarna i Göteborg en gemensam polisanmälan sedan en person i en Tiktok-video vittnat om att andra personer skulle ha köpt vapen och sprängämnen för att begå ett attentat mot socialtjänsten i staden.

För Mikael Kurdali Jonsson och hans medarbetare är felaktigheter och förutfattade meningar ingenting nytt. Skillnaden mot tidigare är den stora spridningen på nätet.

– Om desinformationen kommer via internet eller muntligt via en granne spelar ingen roll för oss, återverkningarna i mötesrummet blir desamma. Att öka tilliten genom att komma närmare brukarna var ett av skälen till att vi flyttade hit 2018.

Saida Mohamed , Rafif Saleh och de andra kulturtolkarna på Föreningen Tidigt föräldrastöd försöker minska rädslan för socialtjänsten.

Ramadan har just börjat och vi är några få som äter lunch på Kryddan, föreningen Tidigt föräldrastöds lokal.

Här jobbar 18 kulturtolkar varav sex samarbetar med socialkontoret. De täcker in arabiska, somaliska, tigrinja och dari, och håller kurser för Lövgärdets föräldrar.

– Föräldrarna tror att de är maktlösa i Sverige och att deras barn bestämmer allt. Vi lär ut att de visst ska säga nej till farliga saker och inte bry sig om att barnet hotar med socialen om det inte får en ny jacka, säger Saida Mohamed när vi bänkat oss i den jättelika blå soffan med utsikt över torget.

Om familjerna vill är kulturtolkarna med under möten med socialtjänsten. Eftersom de kan både sina hemländer och Sverige hjälper de till att överbrygga kulturella hinder.

– Det räcker inte med den auktoriserade språktolkens ord för ord-översättning. Vi kan förklara sammanhangen och hjälpa till med hur de ska uttrycka sig för att inte bli missförstådda. De litar på oss och känner sig mer trygga när vi är med, säger Sheila Bailey.

Även socialsekreterare kan ha förutfattade meningar. Mikael Kurdali Jonsson tyckte länge att barn ska vara ute och spela fotboll efter skolan, inte hänga med föräldrarna i deras servicebutik. Men barnen kanske helt enkelt gillar att vara med sin familj? Hans starkt individualistiska kultur krockade med en lika starkt kollektivt orienterad.

– Sånt pratar vi mycket om i arbetsgruppen och med kulturtolkarna. Att uppmuntra diskussion och öka vår interkulturella kompetens är en viktig uppgift för mig som chef.

Kalle bli slagen av mamma. Frånvaron är hög, han är ledsen och arg.
Vi är tillbaka på socialkontoret och Anette Norling Johansson, förste socialsekreterare, spaltar upp problem och lösningar med ett påhittat exempel på whiteboarden under rubrikerna Oro, Fungerar bra och Behöver hända.

Modellen heter Signs of safety, tar fasta på det friska och bygger på medskapande. Det innebär att alla får säga sitt och att familjen bidrar till det som skrivs på tavlan, i stället för att socialsekreteraren sitter bakom sitt skrivbord och antecknar i ett block.

– Vi skriver allt de tycker är viktigt och med de ord de själva använder så att de känner igen sig. Vi blir inte alltid överens men de ser att vi vill väl. När de kommer hit är de oftast jätterädda, säger Anette Norling Johansson.

Mikael Kurdali Jonsson och förste socialsekreterare Annette Norling Johansson framför tavlan med utredningar. Gröna lappar är ärenden där man inte har så hög oro, röda signalerar oro.

Ett okej utfall i fallet Kalle skulle kunna vara att mamma går med på att hon måste ändra sitt sätt att vara med sonen, även om hon inte vill gå hela vägen och erkänna våldet.

– Då är vi på väg mot en allians och har något att jobba vidare med, säger Anette Norling Johansson.

Medskapandet, transparensen och personalens växande interkulturella kompetens verkar ha ökat tilliten. I dag är det fler Lövgärdetbor än tidigare som vågar be om stöd från socialtjänsten och fler utredningar som leder till frivilliga insatser.

Mikael Kurdali Jonsson blev enhetschef 2010 men återgick efter ett par år till jobbet som förste socialsekreterare. Han hade inte förstått hur mycket personal- och hur lite brukarperspektiv man har som chef i socialtjänsten.

– Det kändes viktigt att få distans och samla ihop de erfarenheter jag gjort. Efter två år var det dags att ta upp chefskapet igen.

Han tackar Svenska fotbollsförbundet för tre utbildningar i coachning han gick under de åtta år han var fotbollstränare för barn. De har gett honom minst lika mycket som kommunens ledarskapskurser.

– Jag lärde mig att inför gruppen ska du enbart uppmärksamma det som fungerar när vi talar om den individuella nivån. Det som inte fungerar lär du ut på gruppnivå genom att skapa positiva och framåtsyftande bilder.

Den andra lärdomen var att inte alltid gå på säkerhet. För om man bara gör det man redan kan lär sig motståndarlaget taktiken efter ett tag och börjar vinna.

I en färsk rapport till Göteborgs politiker skriver Socialförvaltning Nordost att desinformationskampanjen har lett till att socialsekreterare slutar eller avstår från att söka tjänster.

– Är du rädd, Anette?

Mikael Kurdali Jonsson ställer frågan till sin närmaste medarbetare när jag undrar hur de har det med tryggheten och säkerheten.

– Inte rädd, men uppmärksam, säger Anette Norling Johansson.

Dante är med matte, socialsekreteraren Sadaf Modiri, på jobbet två dagar i veckan. Det höjer stämningen med djur på kontoret, tycker hon.

Mikael Kurdali Jonsson är mer orolig för medarbetarna än för egen del. Ett exempel på när han blev skärrad i efterhand – trots att inget farligt hände – var när han fick veta att en ensam socialsekreterare hade varit med på ett informationsmöte med ett 20-tal Lövgärdetbor. En av deltagarna hade ställt frågor om sitt omhändertagna barn.

– Då fick jag ha ett samtal med medarbetaren. Det skulle absolut ha varit två socialsekreterare med, men ibland kan man bli hemmablind och utsätta sig för risker.

En rutin han håller hårt på är att inga möten ska bokas sent på eftermiddagen eftersom det innebär att man blir ensam på kontoret. Om mötet ändå måste ske ska man säkerställa att en kollega stannar kvar. Och om ingen av kollegerna kan, blir det enhetschefen eller förste socialsekreteraren som får täcka upp.

– Under de fem år vi har varit här har vi inte varit med om någon riktig hot-och våldssituation och vi har inte heller blivit uthängda på nätet vad vi känner till.

Peppar, peppar. Enligt Mikael Kurdali Jonsson skulle båda sakerna kunna hända.

→ Läs om utsatta Vivalla i vår systertidning Tidningen Vision

Han har jobbat i utsatta områden sedan har började som socialsekreterare 1989. Han känner sig hemma här, bland olika kulturer och med möten som utmanar hans sätt att tänka.

– Jag tror att det finns en vilja att göra skillnad hos många av oss som söker sig hit för att jobba. Vi vill vara med och skapa jämlika levnadsvillkor.