”Det blev en hastig skilsmässa”

Kim hade varit chef i organisationen i många år. Plötsligt tog det slut utan en riktig förklaring, och Kim köptes ut. Kränkande och sorgligt, beskriver hen händelsen.

"Vad är det här för en utomjording?”

Kims spegelbild. Kims tankar när hen nyss hade fått veta att nya chefen inte ville ha hen kvar.

– Det var en overklig känsla. Jag hade ju dittills uppfattat mig själv som en tillgång, säger Kim när vi träffas på ett av Visions regionkontor ute i landet. Då är det ett och ett halvt år efter den chockartade dagen, och decennier sedan hen gjorde sin allra första arbetsdag i organisationen.

Kim hade en fast chefsanställning i botten, med tidsbegränsat förordnande om tre till fyra år för varje nytt chefsuppdrag hen fick. De förlängdes alltid, om Kim själv ville.

– Jag trivdes jättebra. Där fanns alla möjligheter att utvecklas, och jag kände att min kompetens togs tillvara. Och trots att man som chef är i en utsatt position uppfattade jag aldrig någon större kritik, utan jag har tvärtom fått stöd av såväl andra chefer som medarbetare, ledningsgrupp och fackförbund.

Ledarskap byggt på tillit

Kims ledarskapsfilosofi bottnar, som hen själv säger, i kraften att involvera andra, i tron på att medskapande gör gott.

– Jag bygger mitt ledarskap på tillit i många stycken, och det har verkligen varit lyckosamt. Jag blev förvånad när den statliga tillitsutredningen tillsattes för några år sedan. Jag menar, tänk att det krävs en sådan för att förstå att tillit är något bra.

Men enligt Kim styrde den högsta ledningen för några år sedan ändå in på en annan linje.

– Den ville ha ett ledarskap som bygger på kontroll, och rekryterade min nya chef utifrån det. Och hon visade sig inte vara intresserad
av hur vi hade skapat lyckosamhet. Hon ville plocka alla beslutsunderlag till sig, även sådana vars verksamhet redan hade startat. Jag gav motstånd, la fram alla fakta, men det blev tvärnit.

Tre dagar innan Kims förordnande gick ut fick hen besked av sin nya chef att det inte skulle bli förlängt. Då hade Kim och chefen jobbat i samma organisation i bara några månader, och träffats ungefär lika många gånger.

Det hela var inte hedersamt hanterat, jag kände mig illa behandlad.

– Jag fick inte någon feedback vid något av de tillfällena, så jag hade aldrig ens en chans att diskutera situationen. Kanske hade jag kunnat anpassa mig efter min chefs önskemål, kanske inte. Men framför allt finns det ett stort behov hos mig av att förstå sammanhangen, men jag fick ingen ordentlig förklaring till att chefen inte ville ha mig kvar.

Kunde bli omplacerad

Eftersom Kim hade en fast anställning så kunde hen bli omplacerad, men just då fanns ingen lämplig ledig tjänst.

– Det hela var inte hedersamt hanterat, jag kände mig illa behandlad och blev både ledsen, kränkt och arg. Men jag lovade mig själv direkt att inte bli bitter, det vore det inte värt.

Kim beskriver sig snarare som rationell för att hitta en så bra lösning som möjligt, och kontaktade Vision omedelbart för stöd. Det fanns argument för att driva saken till Arbetsdomstolen, eftersom besked om förordnande ska ges tre månader innan det upphör, och för att det saknades grund för avslut av förordnandet. Men det skulle ha varit en lång och energikrävande process, så Kim kom med hjälp av Vision i stället överens med arbetsgivaren om ett utköp, ett avgångsvederlag motsvarande 24 månadslöner.

Kim, som egentligen heter något annat, vill vara anonym, dels av personliga skäl, men framför allt för att inte ”kasta sin gamla arbetsgivare, kolleger och medarbetare i smutsen”. Det var ju, menar hen, trots allt en bra arbetsplats under en lång tid, innan de tre sista månaderna då hen kände sig orättvist behandlad.

Varit öppen med utköpet

När Kim har sökt nya jobb har hen varit helt öppen med att hen blev utköpt på den tidigare arbetsplatsen. Tio ansökningar, tre intervjuer och ett halvår efter att Kim slutat hos sin gamla arbetsgivare erbjöds hen ett chefsjobb hos en ny.

Smällen som utköpet innebar har påverkat Kim i sitt ledarskap.

– Min tro på alla människor om gott har fått sig en törn. Det finns en gräns mellan att visa tillit och att vara naiv, och jag hade tidigare inte förmågan att förstå vad som hände bakom lyckta dörrar. I övrigt har det blivit ännu viktigare för mig att driva det jag tror på: att involvera medarbetarna och ge dem återkoppling. Och jag kommer aldrig att hålla käften internt om syftet är att förbättra eller förstå något.

Kim mår bra nu, hen stormtrivs med sitt nya jobb, medarbetare och kolleger.

– Men jag kan fortfarande känna viss sorg. Det blev en hastig skilsmässa från förra arbetsgivaren.