Samlare får hjälp av unikt team

Tvångsmässigt samlande är förenat med mycket skam och lidande – och kan i värsta fall leda till vräkning. I Stockholm finns ett nytt samlarteam som hjälper till att bryta mönster och rensa. De skriver avtal med klienten om att göra sig av med saker.

Torsdagar är rensardagar hemma i Hanna Danmos lägenhet i södra Stockholm.

– Jag får ångest om jag slänger en tidning jag inte tittat i, säger Hanna Danmo som har autism, kontrolltvång och samlarsyndrom.

Boendestödjaren Siv Teo är på plats för att hjälpa till.

– När vi rensar fokuserar vi på ett rum och en yta i taget som Hanna bestämmer i samråd med mig. Ofta får hon också hemuppgifter som vi går igenom nästa gång vi ses, säger Siv Teo.

Hon har varit Hanna Danmos boendestödjare i sju år och hjälper henne att rensa, hitta permanenta lösningar för alla saker och skapa fria ytor. I dag fokuserar de på sovrummet.

– Följ med här så får ni se när vi rensar, säger Hanna Danmo.

Hon slänger en hög kvitton och småprylar på sängöverkastet och sorterar i småhögar. Katten Ludde brer ut sig över innehållet i handväskan.

– Det här är skräphögen, badrumshögen, jobbhögen och elektronikhögen.

Tandborste, öronproppar, bomullspads och Idominsalva ska tillbaka till badrummet. Hanna Danmo synar noggrant alla kvitton.

– Här har jag skänkt till Myrorna, men jag har också köpt en massa, konstaterar hon. Ibland vill jag spara kvitton för att det något jag vill komma ihåg.

– Det är inte så ofta man behöver spara kvitton, skjuter Siv Teo in. Är man samlare hittar man ursäkter för att inte slänga, förklarar hon.

Vanligt med samsjuklighet

Cirka två procent av världens befolkning har ett samlartvång, enligt den amerikanska psykologiprofessorns Randy Frost. Han har skrivit boken ”Stuff” om tvångsmässigt samlande som blivit vägledande för många som jobbar med samlarsyndrom.

Det är först de senaste 10–15 åren som samlarsyndrom blivit uppmärksammat, så forskarna vet inte om beteendet är vanligare i dag än förr. Men man vet att samlarna ofta har en samsjuklighet som ADD, autism eller Aspergers syndrom.

Hanna Danmo har fått hjälp av Siv Teo i flera år, men hoppas nu på att få ännu mer stöd via ett specialiserat team som finns i Stockholm. De startade för tre år sedan och jobbar bara med samlare. Ett dussintal personer står i kö och förfrågningarna ökar hela tiden.

– Samlande är kopplat till ångest. Mycket handlar om att undvika jobbiga beslut och känslor, berättar Jon Klingberg, en av tre boendestödjare i teamet.

Han menar att deras arbetssätt är mycket bra för att förebygga återfall. Många klienter behöver ett regelbundet stöd.

– Vårt arbetssätt i samlarteamet är framgångsrikt nu när vi bara jobbar specialiserat med samlande. Innan teamet fanns gjorde vi ingen skillnad alls för det fanns alltid andra bränder att släcka.

Boendestödjarna besöker samlarna i par. De skriver avtal med klienten som ska vara beredd på att göra sig av med saker. I olika självskattningstest får samlaren värdera sina känslor kopplat till områden som handlar om bland annat kontroll, ansvar och minnen.

– Ett samlande som är genererat av starka känslor går det att göra jättemycket åt. Vi kan få ner ångesten om samlaren vågar exponera sig för det jobbiga.

Oron kartläggs i diagram

Jon Klingberg visar ett orosdiagram där graden av oro i procent finns i vänsterkanten på ett stående A4-papper och tiden känslan varar i papprets nederkant.

– Här kan man uppskatta graden av ångest och hur länge den varar. Ångesten brukar vara som starkast när saken slängs.

Samlaren och boendestödjaren sätter upp mål och delmål tillsammans och samlaren får fundera på hur bostaden ska se ut när rensandet är klart. Teamet använder sig bland annat av metoden ”clutter image rating”. Jon visar åtta foton på samma rum i sin mobiltelefon. För varje foto ökar ansamlingen av saker i rummet. Klienten får bedöma vilken av bilderna som motsvarar det färdiga målet.

Boendestödjarna rör aldrig saker utan samlarens tillstånd. Ibland kan det bli hotfullt och det är viktigt att undvika argumentation och försöka förhålla sig neutral, säger Jon Klingberg.

– Vi kan till exempel inte gå in med våra personliga värderingar på att något är fint, fult eller äckligt.

Handlar om rädsla att glömma bort

För Hanna Danmo handlar samlandet om ångest och rädsla för att missa eller glömma något viktigt. Hon samlar på allt, men ofta blir det tidningar, urklipp, filmer, kläder och elektronik.

– Det började när jag gick i skolan och upplevde mycket stress. Vid 14–15 års-åldern fick jag ett tvättvång som ledde vidare till ett tvång att samla och kontrollera saker.

Då i tonåren var flickrummet fullt med alla gratistidningar som fanns i Stockholm och hennes mamma ville helst inte gå in i rummet för det var så dammigt.

Numera är det mesta undanstoppat i skåpen, berättar Hanna Danmo. Böckerna har fått flytta från tvårummaren till källaren eftersom skåpen är överfulla med tidningar och garderoberna är packade med medeltidskläder och utklädningskläder – ett stort intresse hos paret Danmo.

Hanna Danmo ser sig som svårbotad. Medicin hjälper mot kontrolltvånget, men inte mot samlandet.

– Jag tror verkligen samlarteamet kan vara något för mig. Jag behöver kompletterande ­boendestöd med inriktning på terapi.