De fick in hbtq i jobbvardagen

Fullt fokus på respektfullt bemötande och lika­behandling. På en enhet inom socialtjänsten i ­Stockholm jobbas det extra mycket med hbtq-frågor.

När socialsekreteraren Monica Lidén började jobba på Enskede-Årsta-Vantörs enhet för utredning och öppenvård i Stockholm märkte hon snabbt att hbtq-kunskapen var låg. I lunchrummet var hon den som förväntades svara på hbtq-relaterade frågor eftersom hon själv är en hbtq-person. Frågorna kom oftast under prideveckan. I övrigt lyste ämnet med sin frånvaro.

– Det var för mig ologiskt eftersom socialtjänsten ska möta alla människor. Om vi gjorde en mätning så missade vi transpersoner eftersom vi bara pratade om kvinnor och män.

Monica Lidén.

Monica Lidén ville se en förändring. Kunskap om likabehandling ska inte ligga hos individer, utan vara inbyggd i strukturen. Det handlar både om att säkerställa en god arbetsmiljö, ett bra bemötande mot klienter och att kunna göra en rättssäker bedömning i ärenden, menar hon.

Efter idoga påtryckningar på sin dåvarande chef kom beskedet att enheten skulle gå Stockholms stads hbtq-utbildning som bättrar på kunskapen om hbtq-personers levnadsvillkor och ger förståelse kring normer. Enheten gjorde olika övningar, hemuppgifter och en handlingsplan för hur det fortsatta utvecklingsarbetet skulle se ut.

Hbtq-frågor på varje APT-träff

Nu har det gått tre år sedan diplomet spikades upp på väggen – och mycket har hänt. En arbetsgrupp ser till att handlingsplanen är färsk och ansvarar för den numera stående hbtq-punkten på de månadsvisa arbetsplatsträffarna.

– Vi har diskussioner utifrån olika teman, gör värderingsövningar och delar med oss av ny kunskap, säger Monica Lidén.

Vid socialsekreterarnas ärendedragningar pratar man inte heller längre om kön, ålder och härkomst om det inte är absolut nödvändigt. Och när Monica Lidén har möte med en klient börjar hon med att fråga hur personen själv identifierar sig när det gäller könstillhörighet.

– En del fnissar lite, men när jag förklarar hur viktigt det är att inte förutsätta saker om en person så brukar det bli intressanta diskussioner kring kön och könsroller.

Bättre klimat i lunchrummet

Även samtalsklimatet i lunchrummet har förändrats.

– Vi pratar mycket mer om normer, många känner att de inte passar in i de normer som finns kring exempelvis könsroller.

Tobias Nilsson är enhetschef och tycker att utbildningen har varit bra. Själv har han börjat tänka på hur viktigt språket är vid utredningar, att exempelvis skriva ”partner” i stället för ”man” eller ”fru”.

– Det finns ett sådant fantastiskt driv i vår arbetsgrupp som jobbar med de här frågorna. Det behövs eftersom det här är något som behöver lyftas hela tiden, inte bara ibland. Jag hoppas att fler enheter tar efter, säger han.