Manifestationen, som bland annat arrangerades av Vision, ägde rum den 11 januari utanför Rysslands ambassad i Stockholm.
Talet i sin helhet
En familj bor i Kiev. Mamma, pappa, två barn. Hon jobbar med handarbete. Han är i armén. De är goda vänner till min kollega Tina, som också är här i dag.
Den 24 februari 2022. Putin inleder sin invasion av Ukraina. Tina skriver till familjen:
"Hur mår ni?"
De svarar:
"Vi är okej. Dricker kaffe, äter frukost. Tänker, gör planer. Skolorna och förskolorna är stängda. Vi packar ryggsäckar med nödvändigheter. Vi gör oss redo."
Den 6 mars: "Hur mår ni idag?"
Mamman skriver: "Helt okej. Jag är trött. Fysiskt trött. Men det kommer att gå över en dag. Ena sonen har haft engelskalektion och nu ritar han. Andra sonen spelar spel. Middagen är klar."
5 december:
Mamman skriver: "Vi mår bra. Men det går ett larm just nu och många kryssningsrobotar flyger över Ukraina. Så vem vet... Men. Gott humör, varm mat – soppa i termosar –, powerbanks som är fulla. Det finns ingen anledning att vara ledsen just nu. Och idag har vi firat vår födelsedagspojke. 8 år! Han är så cool och glad."
***
Vision och hela den samlade fackliga rörelsen står enade och fördömer Putins krig.
***
När krigslarmen ljuder går många ukrainare till jobbet. Offentliganställda uppmanas gå till jobbet, trots att det inte finns kollektivtrafik, trots bombningar. Hur skyddar man som facklig organisation sina medlemmar när de bombas på sina jobb?
Våra fackliga systerförbund i Ukraina har ändrat om sin verksamhet, från förhandlingar om löner och villkor till att rädda medlemmars liv och ge stöd till döda medlemmars anhöriga. De visar vad vi fackförbund kan åstadkomma när det krisar.
Vision stöttar det ukrainska fackliga nätverket Trade Union lifeline. Tack vare det stora engagemanget bland Visions medlemmar och förtroendevalda har vi donerat runt en halv miljon kronor till Trade Union Lifeline. Under 2023 kommer vi att ge ännu mer.
I måndags träffade jag Ivanna Khrapko som samordnar arbetet med Trade union lifeline. Hon berättade att de nu vill bygga ett mer hållbart fackligt stöd. I krigsutsatta städer vill de bygga safe places dit fackliga medlemmar kan gå för att få tillgång till el, internet, datorer och kanske en säng.
De vill fortsätta med utbildningsinsatser för att få unga att ta plats i det fackliga arbetet och de vill påverka regeringen för att stärka strejkrätten.
Ivanna drömmer om en framtid där hon får berätta för sina kommande barn och barnbarn om ett krig som känns avlägset och overkligt. Som något som inte kan hända i det trygga land Ukraina åter ska ha blivit.
När våra fackliga kollegor berättar om hur de organiserar sig i kriget skiner de av mod, styrka och solidaritet. De hyllar varandra som hjältar.
Den fackliga rörelsen är en rörelse av solidaritet och fred!
***
I Putins fruktansvärda krig mot Ukraina ser vi hur viktig medmänskligheten mellan oss är.
Som för våra svenska och ukrainska systerfack.
Som för Tina och familjen i Kiev.
Som alla ni här idag, som visar ert stöd för det ukrainska folket.
Putins fruktansvärda och fula krig i Ukraina måste få ett slut. Ryssland måste omedelbart dra sig tillbaka.
Vi kräver barnens rätt till en framtid. Vi kräver fred i Ukraina NU.
Slava Ukraini!
Veronica Magnusson, förbundsordförande