Våld i nära relationer är ett ämne som länge legat både Jennifer Widin och Talar Sarkis varmt om hjärtat. Talar jobbade inom ekonomiskt bistånd i en Stockholmskommun förra sommaren och märkte då att det fanns brister när det gällde insatser för de drabbade kvinnorna.
– Jag pratade lite med de som jobbade på enheten och fick uppfattningen om att stödet till dessa kvinnor ser väldigt olika ut från kommun till kommun. Det var något jag ville undersöka när det blev dags att skriva uppsats på socionomprogrammet så jag tog kontakt med Jennifer som hade liknande tankar, berättar Talar Sarkis.
Intervjuer med åtta kommuner
Den initiala idén var att Talar och Jennifer skulle göra en jämförelse mellan olika kommuner. Längs vägen föll i stället valet på att göra en undersökning av socialarbetarnas upplevelser kring hur stödet för våldsutsatta kvinnor organiseras. För att samla in data genomförde Jennifer och Talar semistrukturerade intervjuer med handläggare i åtta olika kommuner i Stockholm.
– Intervjuerna visar att de som arbetar med frågorna är medvetna och engagerade. En utmaning är dock att våldsutsatta kvinnor är en bred problematik som innefattar så många olika aspekter och allt ligger inte inom socialtjänstens ramar, säger Jennifer Widin.
Brister finns – men också möjligheter
En uppfattning som Jennifer och Talar hade när de började skriva var att de små kommunerna inte har tillräckligt med resurser, men så var inte alltid fallet.
– En del små och medelstora kommuner har inte skapat en speciell enhet för arbetet med våldsutsatta kvinnor men det behöver inte automatiskt tolkas som att fältet i dessa kommuner är mindre väletablerad, säger Talar Sarkis.
Inledningsvis hade uppsatsförfattarna främst blivit uppmärksammade på bristerna inom ämnet våld i nära relation. Därför blev de positivt överraskade över flera saker, bland annat att kommunerna de intervjuat är så generösa med skyddsplaceringar.
– De flesta gör hellre en skyddsplacering för mycket än en för lite. Det var roligt att höra och även om man tycker det borde vara en självklarhet att ge stöd till dessa kvinnor så är det inte alltid den bilden som förmedlas i media och samhället, säger Jennifer Widin.
Även om arbetet är olika organiserat mellan kommunerna visar intervjuerna i uppsatsen att samverkan och ledningens stöd är något som utgör grunden för ett framgångsrikt arbete. Samverkan möjliggör också en professionell utveckling av fältet. För sitt gedigna arbete belönas Jennifer och Talar nu med 20 000 kronor.
– Det känns fantastiskt. Framför allt är vi glada att Vision prioriterar ämnet som tyvärr är ständigt aktuellt, säger Talar och Jennifer.
Juryns motivering
I uppsatsen "Möjligheter och begränsningar i socialtjänstens organisering av arbetet med våldsutsatta kvinnor" visar författarna hur det relativt nya verksamhetsområdet våld i nära relation utvecklats inom socialtjänsten. Genom intervjuer med flera socialsekreterare visar författarna hur dessa frågor hanteras inom socialtjänsten i dag.
De landar i att chefens inställning och tillit till medarbetarna är en väsentlig förutsättning för arbetet. Det går i linje med Visions åsikter om att välfärdens chefer behöver ha rätt förutsättningar att leda för att arbetstagarna ska få en god arbetsmiljö.
I diskussionen framkommer en intressant analys kring hur professionaliseringen av arbetet med våld i nära relation kan medföra ett ökat ansvar på den våldsutsatta, där hon i allt större utsträckning själv förväntas ta ansvar för att söka rätt hjälp. Författarna menar också att den ökade specialiseringen inom området kan innebära att det blir svårare att få ett helhetsgrepp om den enskildes svårigheter eftersom det kan bli svårare att samverka.
Uppsatsen är välskriven och författaren har på ett tydligt sätt redogjort för metod samt visat förtrogenhet med teoribildningen inom det aktuella ämnet. Sammantaget är det en uppsats som håller hög kvalitet och som utgör ett värdefullt bidrag i en mycket angelägen fråga.
Sök Visions stipendier
Läs även om mottagarna av Visions ledarskapsstipendium