Hotad chef: ”Han sa att det skulle hända saker med mig – jag har varit rädd i flera år”

Hon var orädd och driven. I dag är Annika en räddare chef som börjat tvivla på vad som är rätt och sant. Hoten kommer från medarbetare, inte från klienterna. Stödet från arbetsgivaren har varit obefintligt.

Annika, som egentligen heter något annat, har varit chef inom socialtjänsten i många år, de senaste fem åren enhetschef i en utsatt stadsdel. Desinformationskampanjen häromåret drabbade aldrig hennes verksamhet.

– Jag har aldrigt upplevt klienterna som något större problem. Visst kan de vara förbannade ibland, men det är övergående. 

---

Läs övriga artiklar i granskningen:

→ Chefer larmar: Vi hotas till fel beslut

→ Forskare: Bryt skammen mot hot och skaffa rutiner

→ Så gör du om dina medarbetare är utsatta för hot

---

Det är på på personalsidan det är och har varit problematiskt. Kanske beror det på att det är svårt att rekrytera i hennes område, tror hon.

Det var för tre år sedan Annika blev kontaktad av polisen som larmade om att en av hennes medarbetare besökte folk på på nätterna och sade sig representera socialtjänsten i arbetet med våld i nära relationer.

– Det var fel på alla håll, de ärendena fanns inte ens hos oss. Han hade en egen agenda och missbrukade sin tjänst.

Stängdes av

Förvaltningen inledde en utredning och stängde av personen som efter ett tag blev av med sitt jobb. Det var när den sista förhandlingen var klar som hoten mot Annika började.

– Han tyckte att jag var orsaken till att han måste sluta och ville ha ett möte. Väl i rummet sa han att det skulle hända saker med mig, att han skulle gå till media och se till att jag förlorade mitt jobb.

Han att han skulle gå till media och se till att jag förlorade mitt jobb.

Annika, enhetschef

Ett par dagar senare framförde en annan medarbetare liknande hot mot Annika och krävde att hon skulle ta tillbaka uppsägningen av kamraten. Hon försökte förgäves förklara att hon inte hade något sådant mandat utan att det låg hos HR.

– Nu kände jag att det var allvar. Jag gjorde en avvikelseanmälan om hot och otillåten påverkan.

Men anmälan utreddes inte och inga åtgärder vidtogs.

Uthängd i media

Ett år av rädsla och stress följde, som kulminerade när en journalist ringde. Männen hade vänt sig till media och påstod att klienter for illa under Annikas ledning.

Eftersom hon inte ville arbeta med den som hotat henne hade hon redan valt att flytta på sig. Hennes nya uppdrag var att bygga upp en behandlingsenhet för vuxna i området.

Bland den personal hon fick ta över fanns tre personer med kopplingar till ett släktbaserat kriminellt nätverk. Innan Annika blev deras chef hade de, enligt henne, kunnat hantera sitt arbete i princip som de ville, ha bisysslor och använda kommunens bilar privat.

– Jag styrde upp rutiner och uppdragsbeskrivningar och krävde att de skulle utföra det arbete de hade lön för. Det funkade i nästan två år, berättar hon.

Upptryckt mot en vägg

Men vid en brandutbildning var en av männen hotfull mot Annika. Han har även senare varit aggressiv, sagt att hon ska hålla käften och tryckt upp henne mot en vägg. Följden blev att hon inte längre kunde åka ensam till det lokalkontor där de tre jobbade.

Männen lämnade in en lista där de angrep Annikas ledarskap och deras fackliga ombud gjorde en 66:a-anmälan. HR valde då att pausa de åtgärder som var på gång för att komma till rätta med hoten. Och nu säger arbetsgivaren att man inte har förtroende för Annika längre. En förhandling har inletts om hennes framtid.

Min tolkning kan inte vara annat än att arbetsgivaren är feg och tycker att hon är jobbig.

Chefsombudsmannen på Vision som företräder Annika

De tre männen hävdar att en majoritet av personalgruppen är kritisk till Annikas ledarskap, något som hon själv och den chefsombudsman på Vision som företräder henne, menar inte stämmer.

– Annika är mycket tydlig som person och ledare vilket uppskattas och funkar bra med de flesta. Min tolkning kan inte vara annat än att arbetsgivaren är feg och tycker att hon är jobbig. Man har hanterat detta på ett helt felaktig sätt, säger chefsombudsmannen.

Som att gå på krossat glas

Annika har haft katastroftankar, svårt att sova och var under en period sjukskriven. Nu är hon tillbaka på arbetsplatsen och har fått andra uppgifter. Hon har har polisanmält både de nya och de gamla hoten och har kontaktat en jurist och en psykolog.

Detta, och stödet från hennes enhetschefskolleger, bidrar till att hon inte är lika desorienterad och rädd längre. Men hon känner att hennes verktyg är slut.

– Det är nästan omöjligt att jobba i en organisaton där ledningen inte står upp för dig. Som att gå på krossat glas.