Hon leder individualister

Kajsa Bergqvist har tagit klivet från höjdhoppsstjärna till förbundskapten för svenska friidrottslandslaget. Nu satsar hon på att bli världsbäst på att foga ihop ett vinnarteam.

Var det självklart för dig att bli förbundskapten?

– Frågan om jag var intresserad kom vintern 2020. Spontant kände jag: ”Ja, jag vill!”. Men corona kom emellan, så rekryteringsprocessen sköts upp ett helt år. Jag fick lång tid att reflektera och det var bra. Jag har haft egna företag och lett olika projekt, men jag har aldrig haft ett så här stort ledarskap. Första året var en skarp inlärningskurva. I början trodde jag att jag som ledare behövde lösa precis allt. Det blev ett visst stresspåslag innan jag började kunna sortera fram vad jag ska prioritera.

Vad är din huvuduppgift?

– Jag har ett övergripande ansvar för landslagsverksamheten när det gäller utveckling, planering och budget. Friidrottsförbundet är ett stort förbund och varje landslag har en landslagsledare, men jag har direktansvar för seniorlandslaget i arenafriidrott när det gäller till exempel EM och VM.

Vad är svårast med att leda?

– Det svåraste och viktigaste är att hitta balansen mellan att vara inlyssnande och visa respekt och samtidigt vara rak och tydlig när det gäller förväntningar för att bli uttagen till mästerskap. Ytterst är det mitt beslut vilka som ska vara med och tävla och ibland är jag tvungen att göra aktiva besvikna och arga.

Friidrott är ju ganska individualistiskt. Hur får du ihop landslaget till just ett lag?

– Jag är själv individualist och tycker mig ha bra gehör när det gäller deras behov. Det går inte att bunta ihop dem, men ju mer vi jobbar tillsammans som ett team desto bättre resultat. Jag tror mycket på att inspireras av varandra och skapa vinnarkänsla i gruppen. Det gör vi genom att åka på läger, ha aktiviteter ihop och ha en nära kommunikation. Det finns en otrolig tränarkompetens i Sverige och ju mer erfarenhetsutbyte desto starkare blir kunskapsbasen.

– Den grupp som har jobbat mycket på det här sättet är Svenskt kast. Kastgrenarna går som tåget nu. Jag tror att den gemenskap och miljö som har funnits i kastgruppen de senaste tio åren har bidragit till starka resultat.

Tips för att stärka teamet – med trams och lek