Ett år i krigets Ukraina: ”Mitt jobb som chef handlar om att överleva”

Hon hade nyss fått en chefstjänst för att utveckla turism och kultur i sin kommun. Men så invaderade Ryssland Ukraina. I ett år har Kristina Levytska kämpat med att leda i ett land i krig.  

Vintern bjuder på temperaturer strax under noll grader. Elen kommer och går. Samma gäller för internet. Efter att bredbandsinfrastrukturen förstörts gäller det att hitta rätt plats för att koppla upp sig, om man inte som Kristina Levytska jobbar för kommunen som förser anställda med alternativt elförsörjningssystem och internet.

– Mitt jobb har kommit att handla om att överleva. Corona var inget jämfört med kriget. Nu har vi problem. Då hade vi värme och el. Det var paradiset jämfört med nu, säger hon.

Daker, polacker, mongoler, armenier, osmaner, ryssar, litauer, judar, tatarer. Alla har någon gång i historien sökt sig till Kamianets-Podilskyi i sydöstra Ukraina. De har tagit över, förstört, men också adderat till det gamla och lämnat efter sig spår och byggnader.

Skulle egentligen jobba med turism 

Staden, som är en av landets äldsta, är känd för sina historiska monument och vackra landskap och är en riktig turistfavorit. Eller åtminstone var. Och det var det som Kristina Levytska skulle ha arbetat med.

Som chef över internationella relationer och humanitär policy trodde hon aldrig att kriserna skulle avlösa varandra och bli del av hennes vardag. Hon skulle ju jobba med turism och kulturutveckling, men så fort hon fick sitt jobb i mars 2020 slog coronapandemin till.

– När jag bestämde mig för att byta jobb och söka den här tjänsten trodde jag att det skulle handla om internationella samarbeten, turism- och kulturutveckling. Jobbet skulle handla om att vara chef inom den kreativa sfären, men så har det inte blivit riktigt, säger hon och ler besviket.

Tävlade med Gdansk och Barcelona

Innan pandemin kunde Kamianets-Podilskyi locka till sig så många som 500 000 turister årligen, enligt Kyiv Post, som citerar borgmästaren Mykhailo Positko. Men trots stängda gränser och krav på hälsotester och annat som försvårade resandet kom 250 000 turister till Kamianets-Podilskyi 2021.

Kristina Levytska arbetade med att se till att intresset för staden höll i sig även när många gränser stängdes.

– Under pandemin gjorde vi många online­evenemang för att öka turismpotentialen och vi vann två priser. Vi lyckades faktiskt slå Barcelona och Gdansk. Vi vann även ett pris för internturism när gränserna var stängda på grund av pandemin. Det var på mitt initiativ vi ställde upp i den tävlingen. Så vi försökte och försöker göra mycket för vår stad.

Men så kom kriget.

Flydde till Rumänien och jobbade dygnet runt

Det var en vanlig dag, torsdagen den 24 februari, minns Kristina Levytska.

– Mina barn skulle till skolan och jag till jobbet, trodde jag. Men vi vaknade klockan sex på morgonen för att mobiltelefoner började låta. Vi förstod ingenting förrän vi satte på tv:n och hörde att kriget var här och att Kiev och Charkiv hade börjat bombas. Vi stannade hemma och gjorde som alla andra. Vi åkte för att handla och fylla på bilen med bensin.

För att ta sig till säkerhet fattade Kristina Levytska beslutet att ta med sig barnen till en by utanför staden.

Därefter, i början av mars, bestämde hon sig för att åka vidare tillsammans med barnen till Rumänien.

– Därifrån jobbade jag dygnet runt, berättar Kristina Levytska. 

Internflyktingar kom med enbart kläderna de bar

Efter en månad bestämde sig familjen för att åka tillbaka.

– Vi har allt vi behöver i det här landet. Eller hade. Utvecklade städer, bra skolor och förskolor, bra jobb. Att lämna allt det här och börja om i Polen eller Rumänien, utan skola och språkkunskaper… Det är därför många av oss kom tillbaka, för det finns inga länder häromkring som går att jämföra med Ukraina. Vi var ett väldigt välutvecklat land, utan några större problem, säger hon med sorg i rösten. 

Kamianets-Podilskyis 100 000 invånare har ökat med 30 000 internflyktingar som kom till staden med enbart kläderna de bar. Kristina Levytska har personalansvar för 20 av stadens 300 anställda och kriget har tvingat henne att, precis som alla andra, ställa om.

Mer effektiv i sitt ledarskap

Coronapandemin och kriget har tvingat Kristina Levytska att ändra sitt ledarskap.

– Jag måste vara mer effektiv än tidigare, ta initiativ och fatta många fler beslut själv. Jag behöver agera direkt så det finns ingen tid att konsultera andra, säger hon.

Men hon vill inte kalla beslutsfattande processen före kriserna för mer demokratisk.

– Den var snarare mer byråkratisk. Det krävdes att vi tog in rådgivares åsikter och att alla skulle ta sin tid och fundera. Men nu handlar det mer om att informera andra om dina beslut och initiativ, berättar hon.

Kommunen satsar på internationella relationer

Om det gör att besluten blir bättre än tidigare vill hon låta vara osagt.

– De kan vara bättre, men jag kan inte jämföra med annat. Jag har inte jobbat under ett krig tidigare. Om fem år, kan man kanske utvärdera om det var rätt eller inte. Nu är det bara beslut som situationen har tvingat fram.

Att Kamianets-Podilskyi satsar på internationella relationer blir tydligt när stadens partnerstäder i världen listas. De är 44 i dag och inkluderar två svenska kommuner: Mariestad och Herrljunga.

– Vi försöker att jobba mycket med våra internationella partners, inte bara skriva på ett papper, säger Kristina Levytska.

Kristina Levytska, högst upp till vänster, besökte tillsammans med kollegor från egna kommunen och litauiska Pakruojis vänortskommunen Mariestad i höstas. Längst ner på bilden Karin Reboli (M), ord­förande i kommunfullmäktige och Janne Jansson (S), kommunstyrelsens andre vice ordförande.

Besökte Sverige för att inspireras av hållbarhetsmetoder 

Som ett led i den ambitionen besökte hon nyligen Sverige och Mariestad för att diskutera hur framtidens hållbara samhällsutveckling ser ut. Under sitt besök kunde Kristina Levytska se på hållbara energilösningar med bland annat vätgas, hur Mariestad arbetar med matsvinn i skolor och hur hållbarhet som tema tidigt arbetas in i förskolans pedagogiska verksamhet.

Samtidigt som hon försöker blicka framåt är det annat i Kamianets-Podilskyi som känns akut.

– Vi förstår att det kommer fler attacker. Kanske blir jag och min familj tvungna att flytta igen.

Bli del av EU och separera helt från Ryssland

När hon får frågan om vad hon drömmer om att göra när kriget förhoppningsvis en dag tar slut får Kristina Levytska en varm blick. Hon vänder sin blick uppåt, ler och säger:

– Du menar efter att vi har segrat? Jag kommer åka till min favoritstad Charkiv, där har jag en bror. Vi kommer definitivt arbeta för att bygga upp staden. Vi kommer hjälpa människor som blivit av med sina hem och vi kommer arbeta för att bli del av Europeiska unionen och separera helt från Ryssland.

Läs även: Ledarskapsexperten: Utveckla ditt ledarskap innan krisen kommer

Läs även: Så leder du i kris