Chef eller terapeut – var går gränsen?

Anna är inte bara chef över sina medarbetare. Hon är samtalsterapeut för dem också – känns det som. Men det har tagit på hennes krafter. Hur mycket ska hon bry sig om sin personal egentligen?

Anna har genom åren fått mycket fin respons från sina medarbetare. De tycker att hon är en bra chef och hon har deras största förtroende. På medarbetarnas lista över attraktiva chefsegenskaper Anna besitter finns ord som tydlig, lyhörd, inkluderande, coachande samt att hon har en förmåga att hantera oro hos medarbetare.

Det gör Anna glad och pepp på att fortsätta på inslagen väg, även om hon känner att hon kanske har hanterat lite för många privata problem hos medarbetare för sitt eget bästa på sistone.

Det har varit Farahs sömnsvårigheter, Patriks relationstrassel, Beas ekonomiska bekymmer och flera medarbetares ångest över vad som händer i världen i samband med först pandemin och nu kriget i Ukraina. Anna har funnits där för dem alla och stöttat och försökt komma med goda råd, något som hon vet att medarbetarna har uppskattat, även om hon inte har kunnat lösa deras problem.

Nu börjar hon känna sig sliten. Att lyssna på och försöka hjälpa medarbetare som på ett eller annat sätt mår dåligt har gjort att Anna själv påverkats negativt. Och det finns förstås en gräns för vad man som chef kan göra för medarbetarna på det privata planet. Men frågan är var den går, funderar Anna.

Läs även: Våga fråga om psykisk ohälsa

Privata besvär som beror på arbetssituationen är självklart en del av Annas arbetsmiljöansvar. Och det var tydligt att hon skulle agera den gången när en tidigare medarbetare drack så pass mycket alkohol på sin fritid att det påverkade jobbet.

Men många problem i det privata livet påverkar ju också arbetslivet, tänker Anna. Så var går egentligen gränsen för Annas ansvar? Och ska hon börja bry sig mindre om hur medarbetarna mår utanför jobbet för att liksom rädda sig själv?

 

Tre svarar

Anette Edén avdelningschef, Uppsala parkerings ABAnette Edén

– Det är lätt att gå i fällan, allra helst som ny chef, och tro att man måste lösa allas problem. Och det är jättefint att Anna lyssnar på medarbetarna, men det finns gränser. Hennes jobb är att ge medarbetarna förutsättningar att skapa en bra balans mellan arbetsliv och privatliv, och hon måste kunna skilja på det, både för deras och sin egen skull.

Så var går gränsen?

– Vid händelser som har koppling till arbetet, eftersom Anna har arbetsmiljöansvar. Men om en medarbetare till exempel har en sjuk sambo kan hjälpen Anna ger vara att ge möjlighet till ledighet med kort varsel, men det är inte hennes sak att reda ut själva problemet.

– Anna bör i stället råda medarbetarna att söka professionell hjälp hos exempelvis en ekonomisk rådgivare, en parterapeut eller företagshälsovården. Varje problem bör hamna i rätt fack, inte i Annas knä. En chef är inte hjärtlös bara för att hen inte grottar ner sig i personalens privata problem.

 

Göran Hoffman tjänstledig IT-chef, Hedemora kommunGöran Hoffman

– De ledaregenskaper Anna har är jätteviktiga. En bra chef har också sitt hjärta med i ledarskapet och en förståelse och empati för sina medarbetare, men det är verkligen ett dilemma om Anna på grund av det blir uppäten själv.

Vad ska Anna göra?

– Hon ska såklart inte bli iskall och sluta bry sig om medarbetarna, men det gäller för henne att visa dem att hon gärna lyssnar på deras problem och samtidigt få dem att förstå att de måste försöka lösa sin privata situation själva. För det är svårt att hjälpa andra när man inte själv mår bra. Och därför måste nog Anna jobba med sig själv. Hon kan kontakta företagshälsovården eller låta en ledarskapscoach stötta och guida henne. Det är som när man flyger – säkerhetsrutinerna är att först sätta på sig sin egen mask, och därefter rädda andra.

 

Azra Cerimagic, klinikchef, Folktandvården Upplands VäsbyAzra Cerimagic

– Jag känner igen mig så mycket, även om jag vet hur långt mitt ansvar sträcker sig. Vi är människor och det är svårt att inte bry sig och bli påverkad. Men Anna bör komma ihåg två saker. Det första är att som chef ansvarar hon för arbetsmiljön och allt som händer på arbetet. Att lösa privata problem faller utanför det ansvaret. Medarbetarna ska såklart få hjälp, men i stället för att agera som terapeut så kan Anna hänvisa dem till exempelvis företagshälsovården. När det gäller medarbetarnas oro för omvärlden kan hon ta hjälp av arbetsgivarens krishantering.

Och den andra saken?

– Anna behöver varva ned och själv ta stöd av sin chef eller HR och berätta om sin situation för att hitta en balanserad tillvaro i sin roll och sitt ansvar. När hon vet var gränsen går blir det lättare att hjälpa medarbetarna på rätt sätt.