Blev utmattad – nu peppar hon andra chefer

Emma Holmgren var enhetschef på ett äldreboende när hon drabbades av utmattning. Hon har skrivit böcker om stressrelaterad ohälsa för att ge hopp till andra. Här är hennes tips.

Emma Holmgren hade precis börjat sitt nya jobb som enhetschef inom äldreomsorgen, samtidigt som hon läste färdigt sin utbildning inom vårdledarskap på högskolan.

Ganska snart fick hon mer ansvar och flera arbetsuppgifter. Efter några månader mejlade hon sin chef om att hon upplevde att hjärnan gick på högvarv och att det var tungt att andas. 

– Jag fick alldeles för lite vägledning. Nu i efterhand kan jag se att mina signaler inte plockades upp.

Ett år senare kom kraschen och hon blev sjukskriven på heltid. 

Efter ett och ett halvt år sökte Emma Holmgren ett halvtidsvikariat som enhetschef. Hon var öppen med vad hon varit med om, och mejlade några frågor kring tjänsten.

I svaret var Emma inte ens välkommen med sin ansökan: ”Mitt absoluta råd till dig är att du ska söka dig till något annat än chefstjänster. Det ingår i paketet med stress, ta hand om andra och lägga sina egna behov åt sidan”.

– I dag kan jag se att han hade helt fel i det han skrev. Det är inte meningen att vi ska lägga våra behov åt sidan, det är då vi blir sjuka.

Ett års sjukskrivning och ett års tjänstledighet senare sa Emma Holmgren upp sig. Då hade hennes första bok om utmattningssyndrom fått mycket uppmärksamhet. Hon startade förlaget Parus, med fokus på stressrelaterad och psykisk ohälsa, och har i dag gett ut 17 böcker.

Läs mer: Rusta dina medarbetare mot stress

Under åren som gått har Emma Holmgren kämpat med sin återhämtning och sina gränser, liksom lärt sig att släppa kontrollen. Hon följer det mönster som stressforskningen visar, att nästan alla med utmattningssyndrom har kvar ett eller flera symptom efter sju år. En lång läkningstid alltså, vilket kan kännas dystert.

– Men det är snarare hoppfullt, för tiden är vår vän. För varje år som gått har jag känt en stor skillnad i mitt mående, hur det blivit bättre och bättre.  

Dessutom, poängterar Emma, är det knappast meningen att man ska tillbaka till det liv man hade innan – det som körde en i botten. Utan snarare hitta en ny riktning, där man tar hand om sig själv.

– Livet blir inte som innan, men det blir bra. Nu känner jag mig frisk, även om jag är lite kantstött. Och det är helt okej.