Lämnar regionen för kriminalvården – ”Vi är människor, inte siffror”

Sofia Lindahl ville varken bli uppsagd eller omplacerad. Hon sa upp sig själv efter jättevarslet i Region Östergötland och börjar nu jobba i kriminalvården.

Det är med blandade känslor vårdadministratören Sofia Lindahl slutar på vårdcentralen Kungsgatan i Linköping i januari.

– Jag har fantastiska kolleger och har trivts väldigt bra. Men jag vill inte vara kvar i Region Östergötland längre på grund av hur de behandlat personalen

→ Tre av tio ordföranden i Vision befarar fler varsel

→ Region Östergötland varslade 900

→ Allt du behöver veta om varsel

Hon hade jobbat på vårdcentralen i elva år och i regionen i 14 när arbetsgivaren i slutet av februari varslade om att 900 tjänster skulle bort. Eftersom hon varit anställd så länge var hon ganska säker på att hon inte skulle bli uppsagd.

– Men det var långt ifrån säkert att jag skulle fått vara kvar på arbetsplatsen där jag älskat att jobba. Det fanns en risk att jag skulle bli omflyttad och det ville jag inte.

Får högre lön

När hon såg att Kriminalvården i Östergötland annonserade efter en vårdadministratör till en nyinrättad tjänst på anstaltens läkarmottagning blev hon nyfiken. Hon sökte och fick jobbet i stor konkurrens. Och flera tusenlappar mer i månadslön.

– Det är en helt ny värld som öppnar sig för mig. Det blir en nytändning, säger Sofia Lindahl.

Men det är med sorg i hjärtat hon lämnar sina arbetskamrater. Av vårdcentralens sex vårdadministratörer blir bara tre kvar. Dessutom försvinner en receptionist och två medarbetare på samtalsmottagningen. Det är en blandning av uppsägningar, omplaceringar och att varslet fått folk att själva söka sig bort.

Vanmakt och sorg

Sofia Lindahl har varit både förtroendevald och skyddsombud för Vision och är kritisk till hur regionen har hanterat personalen och ekonomin.

– Informationen har varit bristfällig och vi har inte fått svar på våra frågor. Cheferna har försökt vara transparenta men har inte vetat vad de fått säga. Det är många som känner vanmakt och sorg och att de bara kastas bort, säger hon och tillägger:

– Vi är människor men man ser oss som siffror. Detta har satt spår hos alla medarbetare.