Kommunpoeten i Tranemo diktar din arbetsvardag

Kan man göra poesi av ett ­kommunalt arkiv, en ishall eller LSS-verksamhet? Ja, säger Jimmy Alm, som under sitt år som kommunpoet skaldat om invånare och arbete i Tranemo.

Snöslask på en öde busstation. En doft av stekos från grillrestaurangen bredvid.

Det skulle kunna vara vilken sömnig småstad som helst – men det är det inte. Det är Tranemo. Här bor Sveriges enda kommunpoet.

– När folk uppe i Stockholm pratar om Tranemo, då vet man att kommunpoeten har gjort något bra. Han har satt vår kommun på kartan, säger Maya Tannous och serverar en Delux-­burgare i frigolitkartong inne på restaurang Mötesplatsen.

Diktat invånare på kulturhuset

Maya Tannous är en av Tranemos 12 012 invånare. Nyligen passerade befolkningen den magiska gränsen 12 000 – flera år tidigare än prognosen.

Men om det beror på kommunpoeten Jimmy Alm, och den uppmärksamhet han skapat, är oklart.

Hundra meter från busstationen, inne i kulturhuset Centralen, sitter han. Lugn och förtroendeingivande, men blicken skvallrar om att han är lite trött.

Den här platsen har varit Jimmy Alms arbetsplats under ett mycket intensivt år.

Jimmy Alm har träffat invånare på kulturhuset Centralen. Efter ett samtal på en timme har han skrivit en dikt.

I det så kallade Andrummet, med utsikt över Tranemosjön, har han och den person som velat ”bli diktad” suttit nedsjunkna i varsin mysig ­fåtölj.

– Jag lär känna någon eller något och försöker fånga den eller det med ord. Huvudsakliga målet har varit att få människor att känna sig sedda och många uttrycker att det nästan har varit som att gå i terapi.

Under året som gått har Jimmy Alm diktat om Tranemos invånare men också åkt runt och i poesiform skildrat allt från kommunarkivet och LSS-verksamheten till vattenskidklubben, ishallen, gammaldansarna, Tranemo pride och det kommunala vattnet.

Till och med tjänstemännens temadag med det knastertorra namnet ”ekonomi och utmaningar” har fått en egen dikt.

Jimmy Alm skrev en dikt i veckan under året som kommunpoet.

Så kläcktes idén

Det var Tranemos kulturchef Juan Ochoa-Echevarria som kläckte den något skruvade idén att Jimmy Alm skulle bli kommunpoet.

Då hade Jimmy Alm redan börjat utveckla sin metod som han kallar ”dikta dig” och både gett ut en diktbok om invånarna i hembyn Uddebo och skrivit en beställningsdikt om staden Borås till 400-årsjubiléet.

– Jag tyckte det lät spännande att bli kommunpoet. Jag har alltid sökt mig till det outforskade.

Snöskottare i Japan

Bakom sig har han ett brokigt yrkesliv. Han har arbetat som växelspaksmontör, i en italiensk delikatessaffär i Londons överklasskvarter, som snöskottare i Japan men också i drygt tre år som kultursekreterare i Färgelanda kommun.

– Jag sade upp mig för jag kände att mitt eget skapande fick stå tillbaka. Jag ville varken jobba eller plugga så jag bosatte mig i en tältkåta på ett vackert ställe i Dalsland.

Där bodde han i åtta månader – tills den isolerande halmen började ruttna och lukta apa.

– Det var den sökande delen av mitt liv.

Jimmy Alm har ett brokigt yrkesliv bakom sig. Efter att ha sagt upp sig som kultursekreterare flyttade han till en tältkåta i skogen.

Poesi blev konst

En dikt i veckan har det blivit, filmade uppläsningar som har lagts upp på kommunens webbsida. Lokala konstnärer har också fått tolka dikterna och i VA-kontorets lunchrum hänger tavlan Studie av vågor, inspirerad av dikten om kommunala vattnet.

80 av dikterna har nu publicerats i nyutkomna boken ”Sveriges första kommunpoet”, som är ett slags grand final på konstprojektet.

– Jag ser det som att Tranemo kommun är som ett hus och att varje dikt är som ett fönster till kommunen.

Dikten ”Till arkivet”:

Vid en första anblick
kanske en kommunal handling
inte avslöjar sitt högre syfte
men när vi vill veta
vad som egentligen hände
vilka beslut som togs
om vi är vaccinerade mot röda hund
eller behöver ritningar
till vårt nyköpta hus
då finns du där
handskrivna texter
med ålderdomliga ord
hyllmeter efter hyllmeter
om adoptioner och betyg
hundratals år
av kommunal information
som samlats och kategoriserats
för att bevara det förflutna
som kan göra skillnad
i framtiden.

Dikterna, bland annat den från arkivet, har publicerats i boken Sveriges första kommunpoet.

Varken Jimmy Alm eller Juan Ochoa-Echevarria var förberedda på den korta men intensiva skitstorm som skulle uppstå när nyheten om Tranemos kommunpoet nådde svenska folket.

Många missuppfattade det hela och trodde att Tranemo har tagit pengar från äldreomsorg och förskola och satsat nära en miljon kronor på att anställa en kommunpoet. En av dem var Aftonbladets Lena Mellin som kallade projektet ”småskaligt vansinne”.

I själva verket kommer projektpengarna från statliga Konstnärsnämnden.

Utskälld i sociala medier

Efter Aftonbladetartikeln exploderade Jimmy Alms kommentarsfält i sociala medier av okvädesord och tummen ned.

– De kallade mig skattehora, parasit, cancer. Folk sms:ade och ringde. Jag blev rädd och tänkte: Kommer de komma hem till mig? Jag hade inga provokativa intentioner och blev chockad.

Det blev fem intensiva dagar av krismöten, tjänstemän med pannor i djupa veck och nedstängda kommentarsfält.

Ilskan svalnar

Men Tranemobornas ilska vände. För efter ett tag började media skriva positivt om Tranemos kommunpoet och han dök upp som en mysgubbe i allt från tv-programmen Svenska Nyheter och Babel till Svenska Dagbladet.

Plötsligt stod dåvarande kulturministern Amanda Lind i Tranemo och läste in en av dikterna på film.

– Det blev också en viktig diskussion i kommunen om skattepengar verkligen ska finansiera konst och kulturprojekt.

I dag tycker Jimmy Alm att tiden med kritiska påhopp fått oproportionerligt stort fokus.

– Efter de fem dagarna följde 360 dagar av pepp, glädje, kärlek och tacksamhet. Det svåraste var att stormen kom så tidigt – jag visste ännu inte vilka ringar på vattnet det här konstprojektet skulle ge.

Barn lekte poet

Vad har det då gett för ringar? Bland annat att förskolebarn och tonåringar har kommit i kontakt med diktande.

– Jag träffade barnen på föräldrakooperativet Skogsduvan, vi spelade innebandy och läste böcker. Sedan skrev jag en dikt till dem och de var med och spelade in den.

– När jag åkte därifrån så såg jag att de lekte kommunpoet, en pojke läste dikt och de andra applåderade. De har också skrivit egna dikter efter det.

I uppdraget låg det att Jimmy Alm skulle hålla workshops i skrivande. Han har fått truliga tonåringar att gå från totalt ointresserade av poesi till att plötslig skriva dikter.

Han berättar om ett killgäng som först bara larvade sig och skrev kuk, mensvärk och epa-traktor. Men när de väl vädrat ur sig alla provokationer kom tänkvärda diktrader som ”Tranemo vill inte att du är du”.

"Kommunen är vi"

Jimmy Alm säger att han vill bredda begreppet kommun.

– Kommunen är lite som ens egen kropp, när man är frisk så tar man den för given. Sophämtningen funkar i 360 dagar, men när den inte funkar dag 361 då blir vi varse.

– Det är lättare att klaga än att engagera sig för att förändra något. Jag vill att vi ska bli mer medvetna om att det är vi som är kommunen – vi som bor här.

Under sina resor till kommunens byar och samhällen – Mossebo, Länghem, Nittorp, Ölsremma, Limmared, Ljugsarp – har han mött öppenhet, initiativkraft och stolthet över platsen där man bor.

– När det finns resurser och vilja – då händer det grejer.

'Allo, 'allo – samtal från Frankrike

Syftet med projektet var inte att göra PR för Tranemo, men det är ändå en positiv bieffekt tycker Jimmy Alm. Nu ska han ge sig ut på turné till kommuner som är nyfikna på hans år i den kommunala poesins tjänst.

Och kanske blir det en resa till Frankrike, för så långt har ringarna på vattnet nått.

– Yves som är kulturchef i en liten stad utanför Montpellier hörde av sig. Han vill gärna göra något liknande.

Läs mer: Porträtt: Mahdi Hoseyni – från ensamkommande till fast biblioteksjobb