Medicinsk sekreterare på djurkliniken

Efter ett par år som medicinsk sekreterare bytte Moa Stenegard patientgrupp. I stället för hjärtpatienter sköter hon nu administrationen för hundar, katter och andra husdjur på en veterinärklinik i Katrineholm.

Hjördis är allergisk och behöver ta en spruta om dagen för sina besvär. Djurskötarna hälsar igenkännande på matte Caroline Markström när hon kommer för att hämta ut en ny omgång medicin till sin engelska bulldog.

Läs även: Stor skillnad i löneökning för medicinska sekreterare

Läs mer: Missnöjd med nya lönen - kan jag protestera?

I ett rum bredvid receptionen sitter den som har koll på Hjördis journal och all annan administration på kliniken, Moa Stenegard. När hon blev klar medicinsk sekreterare 2018 tänkte hon inte att det var på en veterinärklinik hon skulle jobba. Redan under andra året på utbildningen fick hon en fast tjänst på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm och trivdes utmärkt.

Fick tips av kompis

– Jag jobbade först på medicinmottagningen och sedan på hjärtavdelningen och det var jätteroligt. Särskilt på avdelningen där man är mitt i verksamheten, säger hon.

Under tiden hade den nystartade veterinärkliniken Din Vet i Katrineholm börjat fundera över sin organisation. Djurvårdarna turades om att skriva journaler och sköta tidsbokning men det var svårt att få någon bra struktur på arbetet.

Villkoren är bättre överlag på veterinärkliniken jämför med på sjukhuset där Moa Stenegard jobbade förut.

Bella Grek, en av klinikens djurvårdare, tipsade om kompisen Moa Stenegard. De två har vuxit upp tillsammans och har sedan de var barn alltid haft djur runt omkring sig.

– Jag tyckte det lät jättekul att jobba med djur. Men det var också avgörande att få jobba i ett mindre team på en privat klinik. Det är stor skillnad jämfört med ett sjukhus i en stor region, säger Moa Stenegard som började sin anställning på veterinärkliniken i juni 2021.

Åtta år bättre lön

Villkoren är bättre överlag, enligt henne. Hon vill inte nämna några summor men hon uppskattar att hon klivit om sina regionalt anställda kolleger med ungefär åtta år lönemässigt.

Någon större skillnad när det gäller arbetsuppgifterna är det dock inte.
Moa Stenegard skriver journaler, skickar remisser och journalkopior och har hand om mejlen.

– Det kan hända att jag sitter i växeln också men många väljer att mejla. Det handlar mycket om tidsbokning och frågor om kvitton och fakturor. Är det någon fråga jag inte kan svara på så skickar jag den vidare till veterinären, berättar hon.

Grävling bet terrier

Eftersom tjänsten var helt ny har Moa Stenegard själv fått fundera ut organisationen och planera i vilken ordning uppgifterna ska göras för att veckan ska flyta på.

– Det var lite svårt i början men nu har jag kommit in i det. Det finns ju alltid saker att skruva på för att avlasta veterinären och djursjukskötarna. Det är precis som på sjukhuset, där hade vi alltid diskussioner om vad vi kunde hjälpa till med för att frigöra tid för vårdpersonalen, säger hon.

Moa Stenegard tar emot Tyra, Vera och Molly som har kommit till kliniken med matte Pernilla Ejdvinsson för att vaccineras.

Hon trivs med att jobba administrativt. Samtidigt vill hon ha variation och hon har inget emot att bli avbruten. Under det knappa år som hon varit på kliniken har hon redan assisterat vid en valpning och journalfört en terrier som blev illa biten i kinden av en grävling.

Slickar på såret

Klinikchefen och legitimerade djursjukskötaren Susanna König sticker in huvudet. Hon behöver en sammanställning av uppgifterna kring de postoperativa sårinfektionerna som kliniken håller på att kartlägga.

– Här ser du listan, det är klokapselbrott och komplikationer efter operation eller behandling men jag tog även med juvertumörer och sårinfektioner. Det ser ut att vara en lång lista men många patienter är återkommande, var tionde på listan är ju Zingo, säger hon.

Katten Zingo har svårt att låta bli att slicka på sitt operationssår, vilket leder till återkommande infektioner.

– Det är ju en skillnad mot humanvården, där är det inte så vanligt att patienten slickar på såret, skämtar Susanna König innan hon tittar till Pottis, en annan återkommande kattpatient.

Trött Pottis

Pottis har kristaller i urinblåsan vilket orsakar stopp i urinvägarna. Han kom in för tre dagar sedan, blev spolad och fick gå hem men sedan blev det stopp igen. Nu har han fått lugnande och ligger i ­klinikens rum för katter. Med trötta ögon kikar han fram under filten.

– Ett urinstopp kan påverka andra organ också men Pottis har klarat sig bra så vi kämpar på. Vi kan inte ge upp nu, säger Susanna König.

Klinikchef Susanna König är övertygad om att medicinska sekreterare har en framtid inom den växande djursjukvården.

Förutom arbetsuppgifterna är även en hel del terminologi och mediciner de samma inom veterinär- och humanvården. Susanna König har inte hört talas om någon annan djurklinik som arbetar med medicinska sekreterare men tror att yrkesgruppen har en framtid inom djurvården. Det beror delvis på bristen på veterinärer i Sverige.

Mycket måste översättas

– I dag är det många veterinärer som kommer från andra länder och de kan i regel inte svenska, samtidigt som vårt system kräver att journalerna är på svenska. Att översätta tar enormt mycket tid och här kan de medicinska sekreterarna göra mycket nytta. Moa är ett stort stöd för oss, säger hon.

Den engelska bulldogen Hjördis älskar människor och har, så länge hon haft vårdpersonalen för sig själv, varit helt nöjd. Men när Tyra, en långhårig kanintax blandad med russian bolonka, Vera, en jack russel, och Molly, en korthårig dvärgtax, trippar in genom dörren för att vaccineras blir det lite för stökigt. Hjördis lämnar byggnaden, lugnet lägger sig över receptionen och Moa Stenegard kan koncentrera sig på listan med de postoperativa sårinfektionerna.