Så jobbar en odontologisk röntgenassistent

Att bli odontologisk röntgenassistent är en väg att gå för tandsköterskor som vill utvecklas i yrket. I Umeå har den nya titeln gett råg i ryggen och högre lön.

Oiiiih. Det visslar svagt när den vita panoramaröntgenapparaten vrider sig runt Björn Sundgrens huvud. Under de sjutton sekunder det tar för den att röntga hans käke från sida till sida måste han vara blickstill, med tungan mot gommen. För att underlätta det hela är hans huvud fixerat mot ett pannstöd.

Bakom en vägg står Isabelle Yttergren och styr maskinen med sitt ena långfinger samtidigt som hon tittar på sin patient genom en glasruta. När det hela är klart går hon en bit bort i korridoren och ber specialisttandläkaren Per-Erik Legrell bekräfta att bilden ser ut som den ska. Sedan är det dags för Björn Sundgren att gå till ett nytt rum med en annan slags röntgenapparat, en datortomograf som används för att mäta benvolymen i hans käke.

Arbetsuppgifterna kräver två års arbetslivserfarenhet 

Isabelle Yttergren är en av tre odontologiska röntgenassistenter här på avdelningen oral diagnostisk radiologi, som håller till vägg i vägg med Tandläkarhögskolan i Umeå i Norrlands universitetssjukhus.

Titeln har hon och de andra, inklusive en nu pensionerad kollega, haft sedan 1 januari 2020. Innan dess kallades de tandsköterskor. Ändå hade de samma avancerade och ansvarskrävande arbetsuppgifter, som kräver två års arbetslivserfarenhet vid kliniken och att man har gått ett särskilt utbildningsprogram, som bland annat innefattar deltagande vid tandläkarstudenters röntgenföreläsningar.

Det kändes viktigt för yrkesstoltheten att få en titel som motsvarade vår kompetens.

Det var härom året som tandsköterskorna här på avdelningen tog kontakt med kolleger i Göteborg som länge har haft titeln odontologisk röntgenassistent.

– Det kändes viktigt för yrkesstoltheten att få en titel som motsvarade vår kompetens, säger Isabelle Yttergren och påpekar att det inte finns många fortbildnings- och karriärmöjligheter för tandsköterskor.

Tog tre år att få igenom

Som fackligt förtroendevald för Vision initierade hon en skrivelse och tog upp frågan med sina chefer, som genast var med på noterna. Ändå tog det nästan tre år innan de fick igenom det hela.

– När det nu inte fanns något motstånd var det frustrerande att det ändå tog så lång tid, säger hon.

Med den nya titeln höjdes lönen med 2 000 kronor, det vill säga till samma nivå som den för ortodontiassistenter. Som odontologisk röntgenassistent arbetar man självständigt med egna patienter och förser tandläkarna med det material de behöver.

– När jag började här skämtades det om att det är tandläkarna som assisterar tandsköterskorna här, säger en av de andra odontologiska röntgenassistenterna, Anne Häggström, som tycker det är ”jättejättebra” att hon och de andra äntligen har fått den nya titeln.

Använder sig av avancerad teknik

Arbetet här rör sig oftast om röntgenundersökningar, som kräver mer avancerad utrustning eller större kompetens än den som behövs på en vanlig tandvårdsklinik. Det förekommer också att patienter som av ett eller annat skäl är svåra att röntga blir remitterade hit. Det kan bland annat handla om personer med tillstånd och sjukdomar som ger dem ofrivilliga rörelser.

– Och så finns det människor som inte kan gapa så stort, får kräkreflexer av vanliga röntgensensorer eller har svårt att samarbeta, till exempel dementa personer, säger Anne Häggström.

Sådana gånger jobbar de odontologiska röntgenassistenterna två och två, med peang.

– Vi gör vad vi kan för att obehaget ska bli minimalt, säger Anne Häggström och bekräftar att den sortens undersökningar givetvis görs i full strålskyddsmundering.

Hon pekar på en uppsättning med grå, vinröda och blå förkläden, kjolar och skärmar av bly som hänger i korridoren. Hon och Isabelle Yttergren konstaterar också att de ibland kan behöva ett visst mått av övertalningsförmåga för att få ta bilder.

Handleder tandläkarstudenter

Andra arbetsuppgifter här är att röntga med CBCT-teknik, assistera övertandläkare vid kontrastundersökningar och göra röntgenundersökningar på sängliggande, ofta sövda patienter. En del av dessa rullas hit, men inte sällan blir de odontologiska röntgenassistenterna kallade till andra avdelningar, som Iva. Därför har de också en mobil röntgenutrustning.

De odontologiska röntgenassistenterna handleder också blivande tandsköterskor, tandhygienister och tandläkare på Tandläkarhögskolan, och deltar i fortbildningen av nyanställda tandsköterskor i deras väg mot att klara av det utbildningsprogram som ger titeln odontologisk röntgenassistent. För närvarande är en tandsköterska här på god väg att nå dit, en annan har omkring ett år kvar.

När Anne Häggström började arbeta här 2001 var det ”mer av ett hantverk”, som hon säger.

– Då jobbade vi analogt i mörkrum med fix och framkallning. Nu har vi en sådan maskinpark att man behöver vara teknikintresserad för att kunna jobba här, säger hon och påpekar att den kompetens hon och de andra odontologiska röntgenassistenterna har är så specialiserad att det är svårt att ta hitta vikarier som kan jobba här.

Under året som gått sedan den nya titeln infördes har kolleger från andra regioner och specialistkliniker hört av sig och undrat hur de gjorde.

Skulle ni kunna utbilda tandsköterskor till odontologiska röntgenassistenter?

Isabelle Yttergren ser överrumplad ut.

– Jag vet inte vad som krävs för att hålla en sådan utbildning. Men det vore förstås jätteroligt om det vore möjligt.