De ger gamla skatter nytt liv

Vardagliga dokument som lönelistor och protokoll – men också glasplåtar och handskrifter från 1600-talet. Alla en har en historia att berätta och i Varas pris­belönta kommunarkiv bevaras de för eftervärlden.

Kylan slår emot oss när vi går trappan ned till Varas kommunarkiv. Här i fönsterlösa rum, i ständiga 18 grader och bakom tjocka väggar, förvaras hyllmeter efter hyllmeter med dokument som berättar om kommuninvånarna. Från en handskriven sångbok daterad tidigt 1600-tal till årsgamla lönelistor, personalakter och kommunprotokoll. Vissa skrifter bevaras för tid och evighet, andra under kortare perioder som tio eller tjugo år. Alla med sin egen unika historia att berätta.

– "Klen sånggåva", "helt obildbar". Och titta, här är en åttaåring som är "ovanligt enfaldig".

Arkivassistenten Sandra Lindblom och hennes chef Jörg Siewert läser högt ur en skolkatalog från 1847. Ämnena på den tiden var stavning, räkning, kristendom och katekes och dokumenten visar att det kunde vara lite si och så med omfattningen av barnens skolgång.

– En av pojkarna har bara gått nio dagar i skolan, konstaterar Jörg Siewert och följer kolumnen för inskrivning med fingret.

Texten är skriven med bläck och med sirlig handstil. Stavningen varierar eftersom man på den tiden skrev som man tyckte att det lät. Exempelvis har de hittat sju olika sätt att stava orten Kedum.

– Den första stavningsreformen kom 1906, förklarar Sandra Lindblom och bläddrar i en hembygdsbok från 1742.

Även om de medger att det kan ta lite tid läser både hon och Jörg Siewert tämligen obehindrat ur de gamla skrifterna. Förutom skolkatalogerna finns exempelvis hembygdsprotokoll och otaliga kommunala handlingar.

– Här ser man att kommunen kostat på extra skor till behövande och också skänkt "mycket brännvin till begravning", säger Jörg Siewert och läser ur ett sammanträdesprotokoll från 1862.

I Vara arkiv ryms förutom skrifter också 100 000-tals bilder – från 1850-talet och framåt – samt ljudfiler och annan dokumentation.

För att göra denna historiska skatt tillgänglig började arkivarierna 2009 att digitalisera arkivet. Hittills har 200 000 papperssidor, 6 000 ljudfiler och 3 000 foton från glasplåtar digitaliserats. I det omfattande arbetet har de också tagit hjälp av anställda på Arbetsmarknadsenheten. Sandra Lindblom är en av dem och har varit med sedan starten 2009.

– Det är inte bara historien jag vill bevara utan alla historierna, säger hon.

För dokumenten ger ofta upphov till många frågor och med lite fantasi kan de ibland torra skrifterna få liv. Som lill-pigan Stina som fick stämpeln hysterisk, hamnade på hospital och blev lobotomerad.

– Hon fick gå på auktion och de som begärde minst fick ta hand om henne. De fick råg, ved och någon meter tyg. Jag såg att hon var 15 år då. Vad ligger bakom den historien? Övergrepp? En egen vilja? Det får vi aldrig veta, funderar Sandra Lindblom.

En annan berättelse är den om barnmorskan Aida som skrev ett brev till kommunstyrelsen och ödmjukast begärde om två kronor mer lön i veckan med tillägget att "om detta inte skedde snarast" ämnade hon flytta.

– Hon visste sitt värde, konstaterar Sandra Lindblom.

Den allra roligaste berättelsen de har stött på tycker hon är den om den lilla orten Edsvära som hade eget bränneri. För att säkerställa kvaliteten på brännvinet blev en man vid namn Ågren år 1890 vald av kommunen till kontrollant. Till yrket var han kopparslagare.

– Än i dag är "kopparslagare Ågren" ett uttryck för baksmälla. Man kan bara tänka sig hur kontrollerna gick till, säger Sandra Lindblom och skrattar.

Även om det är i själva huvudarkivet Sandra Lindblom har sitt hjärta har hon sin dagliga arbetsplats på Arbetsmarknadsenheten en bit bort. Just nu jobbar hon med att skanna in lönelistor från 1960-talet och framåt. Person för person, månad för månad. Hon tar fram en tjock arkivmapp och visar. Varje mapp tar henne ungefär tre veckor att digitalisera. På varje hyllmeter ryms 12 till 14 mappar och hittills har hon hunnit med elva hyllmetrar. Men på frågan om hon börjar tröttna skrattar hon bara.

– Nej inte alls! De här siffrorna kommer att kunna användas långt längre än vad jag lever. Det är dokumentation för eftervärlden och det gör att det känns meningsfullt. Dessutom har även de här dokumenten något att berätta.

Sandra Lindblom klickar snabbt fram en kvinna som på sjuttiotalet hade fyra olika arbeten och jobbade runt 90 timmar i veckan.

– På den tiden samkörde de inte registren så antagligen märkte ingen det. Men jag undrar vad som hänt. Skulder? Olyckor? Sådana saker fascinerar mig. Sen finns det några anställda som tjänar mycket sämre än andra och någon som har fått löneökning på hundra procent. Varför? Vad ligger bakom?

Än finns många hyllmetrar kvar av Varas arkiv att digitalisera. I runda slängar uppskattar Jörg Siewert att det finns arbete för 20 personer i 22 år på heltid. Så även om inte Sandra Lindbloms dröm om att en gång jobba på Riksantikvarieämbetet besannas, har hon alltså många fler intressanta dokument att se fram emot.

– Arkivet har lärt mig mycket om hur ett samhälle växer fram. Hur elektriciteten kan förändra en stad eller hur järnvägen påverkat. Jag kan fastna så att jag glömmer tid och rum.