Förgiftades av kvicksilver – får äntligen upprättelse

Går det att bevisa att minnesstörningarna och synrubbningarna ­beror på kvicksilvret hon knådat på jobbet? Nej, ansåg först ­fackets jurister och sedan Försäkringskassan och förvaltningsrätten. Före detta tandsköterskan Ingela ­Johansson bestämde sig för att kämpa på egen hand.

Egentligen är det tänkt som ett tillfälligt sommarjobb. Nyss fyllda 16 börjar Ingela Johansson som elev på folktandvården i småländska Nybro.

Innerst inne vill hon bli förskollärare, men tandvården överraskar henne. Hon trivs med patientkontakten och tycker om att jobba med barn.

Tre år senare är hon färdig tandsköterska. Ingela Johansson har lärt sig om karies, tandlossning, röntgen och även hur man blandar alloypulver och kvicksilver till amalgam med rätt konsistens.

– Jag rullade i handen, det skulle vara mjukt och lent som lera och lättarbetat för tandläkaren.

Hon är ung och förväntansfull med hela yrkeslivet framför sig. Att Ingela Johansson dagligen ska knåda ett av jordens farligaste ämnen är det ingen som har berättat.

Jag rullade i handen, det skulle vara mjukt och lent som lera och lättarbetat för tandläkaren.

Ingela Johansson

Pressade kvicksilver i händerna

Redan på 1800-talet började man laga tänder med olika legeringar av metall blandat med kvicksilver. Det var billigare och enklare än att hantera guld och silver och invändningar om hälsofaror viftades bort. Amalgam, som blandningen kallades, var framtiden.

Under 1900-talet blev amalgam en självklar del av svenska tandsköterskors arbetsvardag. Som spacklet för målaren eller murbruket för muraren. En rutinmässig arbetsuppgift var att pressa ut kvicksilveröverskottet ur amalgamet med händerna. Ofta i lokaler helt utan ventilation.

Många – men långt ifrån alla – blev sjuka och kopplade sina besvär till kvicksilverexponering. Symptomen, som trötthet, illamående, sömn- svårigheter och ledbesvär, var relativt vaga och kunde avfärdas som i grunden psykosomatiska.

Det skulle visa sig bli en lång kamp på egen hand för Ingela Johansson.

Två läger

På 1970-talet blåste debatten igång på allvar. Några uppmärksammade fall i medierna gjorde att temperaturen höjdes.

Nu formerades styrkorna i två läger och positionerna har varit låsta sedan dess. På ena sidan en rad forskare med stöd av Tandvårdsskadeförbundet, en intresseförening för dem som anser sig felbehandlade inom tandvården. På andra sidan forskare som hävdat och fortfarande hävdar att det inte finns några entydiga bevis inom tandvården på skador direkt orsakade av kvicksilverexponering.

Att kritikerna har pekat på en lång rad rapporter och patientstudier som vittnar om allvarliga hälsorisker har inte spelat så stor roll. Några yrkesmedicinska forskare har haft Socialstyrelsens och Försäkringskassans öron, vilket har gjort att nästan alla som fått sin sak prövad har gått på pumpen.

Rädsla för skadestånd

Margaretha Molius, mångårig ordförande i Tandvårdsskadeförbundet, har följt och själv deltagit i debatten om kvicksilvrets hälsorisker i över 30 år. Hon ser flera orsaker till det segdragna motståndet. Dels har forskare och tandläkare satt sina huvuden i pant på att kvicksilver är ofarligt inom tandvården. Dels gör rädslan för stora skadestånd att berörda myndigheter intar en restriktiv hållning.

Dessutom misstänker hon att det finns en köns­aspekt:

– 99,9 procent av tandsköterskorna är kvinnor. Om det hade handlat om ett manligt yrke är jag övertygad om att de hade fått sina sjukdomar klassade som arbetsskada, säger Margaretha Molius. 

Året är 1974 och Ingela Johansson stortrivs. Hon är nybakad tandsköterska, har fått jobb inom folktandvården, först i Vetlanda och sedan i Kalmar, och blandning och knådning av amalgam är numera en daglig arbetsuppgift. Ingela är en stolt yrkeskvinna med unga kolleger som har trevligt tillsammans.

Är ofta sjuk och trött

Men allt går inte i rosenrött. Snart får hon besvär med bihålorna, drabbas av olika infektioner och är ofta sjuk.

– På jobbet var jag trött och märkte att jag glömde saker, vilket irriterade en del av mina kolleger. Ja, jag var lite vimsig helt enkelt.

Åren går, hon får en son och en dotter. När Ingela Johansson kliver in på jobbet efter den andra föräldraledigheten blir det uppenbart att något inte står rätt till:

– Nästan direkt drabbades jag av en svimningskänsla. Jag kunde inte fokusera blicken, fick synrubbningar och yrselattacker. Då började jag ana att det var något med jobbet som var fel.

När Ingelas man Ola läser en artikel om kvicksilverförgiftning börjar bitarna falla på plats. De träffar överläkaren Bo Nilsson, som har erfarenhet av kvicksilverförgiftning och nu behöver Ingela inte sväva i osäkerhet längre.

– Det var en otrolig lättnad då jag förstod att det kunde finns ett samband. Bo Nilsson undersökte mig, ställde diagnos och skrev ett intyg som gjorde att jag fick mina besvär klassade som arbetsskada. Men det var tidsbegränsat till två år och jag fick ingen förlängning. På den tiden hade man inte så mycket erfarenhet och trodde symptomen skulle försvinna efter ett par år.

Beslutet överklagas

Ingela överklagar det beslutet två gånger, andra gången tar Försäkringskassan inte ens upp det till prövning trots nya läkarintyg från en rad läkare och yrkesmedicinare. För att mildra effekten av kvicksilverförgiftningen får hon rådet att amalgamsanera sina tänder, vilket leder till att hon mår ännu sämre.

– Energin var helt slut. Jag hade tagit så mycket stryk genom åren och hade skador i centrala nervsystemet.

I slutet av 1980-talet såg det ut som att vinden hade vänt. Plötsligt fick fyra personer sina kvicksilverskador godkända som arbetsskada. En av dem var tandhygienisten Ann-Marie Nilsson:

– Det är klart att jag blev överraskad, men samtidigt var det något jag förväntade mig. Med de starka och entydiga läkarintyg jag hade tog jag för givet att jag skulle få rätt, berättar hon i dag.

Framtiden såg ljus ut och ett 30-tal tandsköterskor stod på tur att få sina fall prövade. Men ett nytt direktiv och stramare riktlinjer från Riksförsäkringsverket (nuvarande Försäkringskassan) slog igen dörren.

Sedan dess har det gått trögt. Under de närmaste åren fick en handfull personer sina besvär helt eller delvis godkända som arbetsskada, mångdubbelt fler har fått avslag.

I sina mörka stunder har Margaretha Molius tänkt att myndigheterna och deras favoritforskare väntar på att de besvärliga gamla tandsköterskorna ska dö. Att det då äntligen ska bli slut på allt tjat om kvicksilver.

I sina ljusa stunder är hon segerviss:

– Vi har så mycket fakta på fötterna och så många forskare runt om i världen som har visat hur kvicksilver kan påverka människokroppen. Det borde bara vara en tidsfråga innan bubblan spricker, säger Margaretha Molius.

Norsk studie visar på problem

2015 väcks Ingela Johanssons stridslust på nytt. På uppdrag av norska Arbets- och inkluderingsdepartementet har 1 600 tandvårdsanställda undersökts i en omfattande studie. Resultatet: De har sämre minne, större koncentrationssvårigheter och sömnproblem än kontrollgruppen.

I samma veva kämpar den norska tandsköterskan Tordis Stigen Klausen med hjälp av sitt fackförbund Parat för att få sina arbetsskador godkända. Till slut vinner hon en principiellt viktig seger och ett stort skadestånd, vilket öppnar vägen för andra norska tandsköterskor.

– Helt klart blev jag inspirerad av deras framgångar. Jag har hela tiden varit övertygad om att den arbetsmiljö jag vistats i har orsakat mina problem. Nu kände jag att det var dags att göra ett nytt försök, berättar Ingela.

Driver på egen hand

Frågan är om hennes fackförbund Vision vill hjälpa henne? Förbundsjurist Linda Olausson är tveksam. Visserligen har Ingela ett bättre underlag än de flesta kvicksilverärenden hon tidigare granskat.

Men utifrån rättsläget ser hon inget som tyder på en seger i domstol:

– Jag tyckte att det fanns anledning till en second opinion. Finns det minsta osäkerhet brukar jag passa frågan vidare till LO-TCO Rättsskydd, säger Linda Olausson.

Lise-Lotte Sjöstedt, förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd, fackens gemensamma juridikbyrå, bedömer att Ingelas ärende inte skiljer sig från tidigare fall där man förlorat i domstol.

– Då är inte utsikterna särskilt goda. Därför rekommenderade vi inte att ärendet skulle drivas vidare, säger hon i dag.

Beskedet gör Ingela Johansson besviken, hon knyter näven i fickan och bestämmer sig för att driva saken på egen hand.

– Kanske var det lika bra. Jag och min man lade ned så otroligt mycket tid på det här. Jag har svårt att tänka mig att Vision eller LO-TCO Rättsskydd hade gjort en sådan arbetsinsats. Dessutom var vi insatta i alla turer, en del jurister kanske inte vet vad kvicksilverförgiftning innebär, säger hon.

Så Ingela och Ola kavlar upp ärmarna i villan i Kalmar. De samlar dokument, tidigare domar, avhandlingar och vetenskapliga rapporter. De har kontakt med Tandvårdsskadeförbundet, får hjälp av drabbade tandsköterskekolleger och experter på området.

I en kartong i villan i Kalmar finns alla dokument, domar och forskningsrapporter som Ingela och Ola ­Johansson samlat på sig.

Strategin är att bemöta Försäkringskassans påståenden på punkt efter punkt.

– Det är förvånande hur mycket forskning som visar vad kvicksilvret kan ställa till med. Redan i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar från 1929 klassas arbete med amalgam och kvicksilver som farligt. Ändå fortsätter myndigheterna att förneka samband som är så uppenbara att en lekman kan se dem, säger Ola.

Mycket riktigt, Ingela får avslag av Försäkringskassan på sin ansökan om livränta, det vill säga ersättning för förlorad arbetsinkomst på grund av arbetsskada. Hon får avslag på sin begäran om omprövning och överklagar till förvaltningsrätten. Avslag där också.

Ingela och Ola – en envis och numera väl påläst duo – överklagar ännu en gång och får prövningstillstånd i kammarrätten. Sakkunnigutlåtandet från Kjell Thorén, professor i försäkringsmedicin och specialist i yrkes- och miljömedicin, väcker en gnista hopp. Han konstaterar att den som gjort 16–20 amalgamfyllningar per dag under ett yrkesliv har utsatts för en förhöjd exponering av metalliskt kvicksilver som kan ge de symptom som Ingela har.

Kammarrätten upphäver tidigare domar

Den 28 augusti har domstolen bestämt sig: Kammarrätten upphäver tidigare domar och slår fast att Ingela Johanssons sjukdomsbesvär är en arbetsskada. När Tidningen Vision ringer henne för en intervju samma dag är hon fåordig:

– Nej, jag vill absolut inte uttala mig i tidningen just nu. Domen har inte vunnit laga kraft. Det finns fortfarande en risk att Försäkringskassan överklagar, säger hon.

Två månader har Försäkringskassan på sig att överklaga domen till Högsta förvaltningsrätten. Det blir långa dagar i Kalmarvillan.

En kulen oktoberförmiddag när Ingela går de tio metrarna för att hämta Barometern blir hon stående vid brevlådan. Där finns också ett brev från kammarrätten. Hon har visserligen lovat Ola att de ska öppna det tillsammans, men där och då kan hon inte hejda sig.

– Först trodde jag att jag läst fel, men det hade jag lyckligtvis inte.

Domen hade vunnit laga kraft och nu fanns det svart på vitt att Ingela Johanssons sjukdomsbesvär är en arbetsskada och att hon får ersättning för förlorad arbetsinkomst från februari 2009.

När den långa kampen är över vill Ingela gärna berätta. Den hårt arbetande duon har dukat upp med kaffe och småkakor i vardagsrummet. Alla dokument, intyg och forskningsrapporter som de har plöjt genom åren är nedpackade i en kartong inskjuten under ett skrivbord på övervåningen.

Det viktigaste är att det nu finns en dom som slår fast att man kan bli sjuk av kvicksilver, säger Ingela Johansson.

Jag har blivit ifrågasatt så många gånger, men nu har jag äntligen fått upprättelse.

Ingela Johansson

Ingela är fortfarande påverkad av sin arbetsskada. Hon har problem med närminnet, koncentrationssvårigheter och värk i kroppen till och från.

Men den här dagen är det lättnad och glädje i rösten: 

– Jag har blivit ifrågasatt så många gånger, men nu har jag äntligen fått upprättelse. Nu finns en prejudicerande dom som säger att man kan bli sjuk när man jobbar med kvicksilver. Det är det viktigaste av allt.

Bättre odds för andra

Domen betyder inte att alla tandsköterskor som blivit sjuka kommer att få sina besvär klassade som arbetsskada. Alla bedömningar är individuella och det krävs entydiga läkarutlåtanden, men oddsen har definitivt förbättrats.

– Vilken underbar tanke om min kamp också skulle kunna hjälpa andra, säger Ingela.