Hon säger ifrån uppåt – och får sina medarbetare att också våga

Är det högt i tak i ledningsgruppen, så sipprar öppenheten ner i verksamheten. Det menar LSS-chefen Linda Mogren, som har gjort en ledardeklaration för att skapa en tryggare arbetsplats.

Linda Mogren är en frispråkig person, som inte är rädd för att ifrågasätta. Men på en tidigare arbetsplats drog hon igen blixtlåset över munnen.

– Jag valde att vara tyst, annars kunde jag bli utstraffad. Arbetsplatsen präglades av härskartekniker, säger hon.

Nu arbetar Linda Mogren som enhetschef inom LSS gruppbostad i Skövde kommun och upplever att ”skillnaden är enorm” i sin nuvarande ledningsgrupp.

– Här kan man ifrågasätta vad som helst. Då möts man av ”ja, vi kanske kan ta det här ett varv till” och så blir det en diskussion.

---

Läs alla artiklar i granskningen:

→ Så vanligt är tystnadskultur bland chefer
→ Chefer slog larm – här är 12 sätt de straffats på
→ Så skapar vi högt i tak – 21 smarta idéer

---

 

Tillåtande kultur

Klimatet har varit gott, men blev ännu bättre när en chefskollega tog klivet upp och blev avdelningschef.

– Han lyfter ofta vikten av en tillåtande kultur och en tillitsbaserad ledarstil. Han lever enligt konceptet ”jag litar på er” och ”ok, det blev fel – men nu tänker vi om.”

Många arbetsgivare har tjusiga dokument där det står att ledarskapet ska vara tillitsbaserat. Men hur gör man för att det inte ska förbli tomma ord?

Djupa samtal

Linda Mogrens chef började med att bjuda in ledningsgruppen till fem heldagar med en psykologkonsult.

– Vi hade många djuplodande samtal, där vi bland annat pratade om vad har vi för förväntningar på varandra och vår chef. Samtalen kretsade också kring vad vi menar med ”högt i tak” och ”tillit” – vad innebär det för oss i olika situationer i vardagen?

Cheferna fick i uppgift att göra en egen ledardeklaration. Där fick Linda Mogren sätta ord på hur hon är som person och formulera vad som är viktigt för henne som chef. Sedan gav de varandra feedback på deklarationen.

– Vi fick berätta hur vi upplever varandra. Vi okejade också saker – jag sa till exempel att mina kolleger gärna får säga till mig när jag pratar för mycket.

Linda Mogren och hennes kolleger i ledningsgruppen har skapat så kallade ledarkontrakt där de bland annat definierar hur de vill vara som chefer.

Vågar vara öppen

Linda Mogren säger att hon aldrig har arbetat i en grupp där hon trivs så bra.

– Det är jättejättejättebra! Det är roligt att gå till jobbet, vi stöttar varandra och dörrarna är öppna.

Varje torsdag har de ledningsgruppsmöte.

– Jag ifrågasätter inte något varje möte, men kanske någon gång i månaden. Mina kolleger gör detsamma.

Linda Mogren menar att klimatet som finns på ledningsnivå smittar av sig. I arbetet med ledardeklarationen ingick att presentera den för arbetsgruppen, som består av 33 personer.

– Vi hade diskussioner om vilka förväntningar de har på mig som arbetsledare och vilka de är som medarbetare. De fick reflektera över sig själva: hur uppfattas jag av andra, vem är jag i gruppen, vad är min roll? Detta är ett sätt att få öppenheten att sippra ner i verksamheten.

Ledardeklaration en start

Linda Mogren upplever att det är högt i tak i hennes arbetsgrupp.

– Men det är alltid svårt att veta säkert. Det finns medarbetare som tidigare har haft chefer med en helt annan typ av ledarstil.

Hon säger att ledardeklarationen är en startpunkt.

– Det räcker ju inte att bara berätta vad man har för ledarstil. Man måste leva den. Det tar tid att bygga upp en anda där alla känner sig trygga och vågar säga vad de tycker.