Han blev en chefsrobot under skolskjutningen

Hur leder man när det värsta händer? Enhetschefen Juanjo Izaguirre gick på autopilot men gjorde det mesta rätt under och efter skolskjutningen på Campus Risbergska. Känslorna kom senare.

Det var hans första dag efter en kortare semester i Spanien. En vanlig arbetsdag med lite möten och avstämningar med medarbetare för att kolla vad som hänt den gångna veckan. När det var dags för lunch satte han sig med några kollegor i skolrestaurangen. Också som vanligt.

→ Hennes medarbetare drabbades av dådet

→ Tre viktiga principer vid allvarliga händelser

Juanjo Izaguirre är enhetschef för serviceenheten på Campus Risbergska i Örebro, med ansvar för antagning, administration, it och vaktmästeri. Det har gått två månader sedan den där dagen då en lärare och nio elever sköts ihjäl. Han berättar:

– Jag kommer till lunchen kvart i tolv. Precis när reser mig för att gå till nästa möte, klockan är 12.32-12.33, hör jag ljud. Är det någon som har tappat något eller håller på och bankar? Jag rör mig mot centralkorridoren för att kolla. Efter tio meter ser jag folk som springer åt mitt håll och skriker.

Drar med sig paralyserad tjej

Juanjo Izaguirre och rektorn han är tillsammans med vänder om och lämnar skolan genom en nödutgång. Vad sjutton är det som händer?

– Men i stället för att gå därifrån närmar jag mig en annan entré från utsidan. Då hör jag smällar och folk som skriker ”han skjuter, han skjuter”.

Tröttheten har minskat och Juanjo Izaguirre mår bättre för varje vecka som går efter dådet. ”Jag börjar känna igen mig själv och min energi.”

Han och kollegan skyndar mot biblioteket i Haga centrum 500 meter bort. Här har skolans krisledningsgrupp sin återsamlingsplats. På vägen drar han med sig en tjej som står fastfrusen i chock på skolgården.

–  Vid det här laget har jag landat i att det är en skjutning och inget annat. Jag ringer 112 klockan 12.34. Den kan ha blivit 12.37 när vi ser de första polisbilarna, brandkåren och ambulanserna.

Gick på instinkt

Juanjo Izaguirre har ansvaret för lokalerna på skolan och att röra sig mot ljudet var en första ”chefsinstinkt”. Hans ledaregenskaper har testats många gånger sedan dess.

Till att börja med i biblioteket där han direkt försökte lokalisera de 18 medarbetarna. På olika sätt fick han koll på att alla antingen hade tagit sig ut från skolan eller var inrymda, det vill säga hade låst in sig i olika rum på skolan.

– Förutom en arbetsmarknadsanställd med placering hos mig som vi visste kunde vara död eftersom andra sett honom ligga ner. Det visade sig senare att han överlevt men var illa skadad.

Människor tänder fortfarande ljus vid minnesplatsen framför Campus Risbergska. Foton, ljus, blommor och minnessaker har flyttats i omgångar av kommunen och ska bevaras. (Foto: Karin Lindgren)

Bland de inrymda fanns också en tredjedel av ledningsgruppen – två rektorer och verksamhetschefen. Samtliga chefer flyttades efter ett par timmar till en annan lokal i Örebro där förvaltningsdirektören tog över ansvaret för krisledningen.

– Nu fick vi landa och bli omhändertagna. Samtidigt behövde vi fatta beslut om nästa steg och hur vi skulle ta hand om vår personal. Det var möten, telefonsamtal, en väldig röra, berättar Juanjo Izaguirre.

Sönerna hämtade

Vid halv nio på kvällen var det dags att åka hem. Tårarna kommer när han berättar hur han blev hämtad med bil av sina söner. En snabb signal hem för att meddela att han var okej var allt han hunnit med under eftermiddagen.

– Det var först då jag kände vad jag varit med om och blev människa igen. Jag hade varit en robot, en chefsrobot.

De första veckorna var Juanjo Izaguirre och hans chefskollegor i princip i tjänst hela tiden. ”Vi försökte hålla helgerna rena för att återhämta oss.”

Galna dagar följer. Det är samlingar och samtal med personal och krisstödjare, information till eleverna, möten med ledningsgruppen och beslut om framtiden.

– Det är högt och lågt, mycket praktiska saker. Var är mina nycklar? När får jag tillbaka min bil?

Skolan är en brottsplats och all undervisning läggs på is medan man letar alternativa lokaler.

Tre veckor senare kan verksamheten öppna igen på fyra platser i Örebro. Juanjo Izaguirre, serviceenheten och sfi-undervisningen håller nu till på Sörbyängsskolan, i lokaler som stått tomma länge. Det fanns inga möbler, ingen teknik, inte ens en papperskorg. Det mesta har man lånat eller fått till skänks. Han är mycket stolt över sin personal som fixat och donat i de fyra provisoriska ”skolorna”.

Sörbyängsskolan är en av fyra tillfälliga lokaler. Här finns servicenheten och sfi-undervisningen. (Foto: Karin Lindgren)

Det är svårt att veta hur man reagerar när det värsta händer. Juanjo Izaguirre pallade för trycket.

– Jag är stolt över att jag kunde fokusera och få bra saker gjorda. Som de allra första timmarna när jag lade stor kraft på att fånga in mina medarbetare, och särskilt på att prata med dem jag bedömde hade störst behov. Jag förstod att det kunde ha en stor betydelse för fortsättningen för de personerna. De har också visat tacksamhet efteråt över att jag brydde mig, säger han.

Men även den som går in i chefsmode och klarar att var stark behöver stöd. Efter några dagar blev han och rektorerna bortkopplade från ansvaret för medarbetarna under tre, fyra arbetsdagar.

Jag är stolt över att jag kunde fokusera och få bra saker gjorda.

Juanjo Izaguirre, enhetschef på Campus Risbergska

– Det var ett sätt att skydda oss. Vi hade jobbat så intensivt och haft så svåra samtal att vi behövde lite andrum för att ta hand om den egna bearbetningen, säger Juanjo Izaguirre.

Cheferna uppmuntrades att tacka ja till samtalsstöd. Alla fick tre samtal med terapeut och det fanns tillgång till mer för den som behövde.

– För mig var det jättebra. Jag har aldrig haft problem med att visa mig sårbar och mänsklig.

Vill tillbaka

Nu är Campus Risbergska en byggarbetsplats, stängd för renovering. Personalen har fått besöka skolan och kan boka tid för att hämta saker som verksamheterna behöver.

I augusti flyttar man tillbaka. Bra, tycker Juanjo Izaguirre.

– Våra elever har alltid gett oss högsta betyg när det gäller trygghet och trivsel. Vi kan inte låta våldet segra.