Öppen med sin adhd – så får chefen Line ledarskapet att funka

Line Bryntesson poppar många idéer. Men ibland blir det för mycket och för fort. Sedan hon fick sin adhd-diagnos fungerar arbetslivet bättre.

Larmet piper på den röda armbandsklockan. Line Bryntesson sträcker sig kvickt efter burken på skrivbordet och sväljer dagens första dos adhd-medicin.

Nu är hon redo att lämna kontorsrummet och leda veckans ärendedragning med biståndshandläggarna.

Adhd-diagnos som vuxen

Line Bryntesson fick sin adhd-diagnos för fem år sedan. Då var hon 43 år och hade jobbat som både biståndshandläggare och chef i en herrans massa år.

Arbetslivet hade fungerat. I alla fall nästan. Förutom att hon dränerades på energi och däckade tidigt varje kväll i tv-soffan.

– Jag kunde aldrig se klart en film. Den där enorma tröttheten har följt mig genom livet, säger hon.

Det var när Line Bryntessons son utreddes för adhd som hon började fundera över sig själv.

Adhd är nämligen ärftligt. Diagnosen innebär ofta att man har svårt att koncentrera sig, organisera saker och kontrollera sina impulser.

→ Tips: Bli bättre på att leda medarbetare med adhd och autism

Det krävs en enorm mental ansträngning att fokusera och behålla uppmärksamheten. Men samtidigt kan många med adhd vara väldigt kreativa.

– Jag kände igen många av min sons drag, säger hon.

Adhd:s positiva sidor

Bland annat beskriver sig Line Bryntesson som ”översocial”. När hon var liten hade hon ett 50-tal telefonnummer till kompisar memorerade i huvudet. Så fort hon hade lekt klart med en, lyfte hon luren och ringde nästa.

– Det är min styrka på jobbet att jag ser individen och jag ser gruppen. Där är adhd:n mig till gagn. Ingen får känna sig utanför, människor ska känna sig sedda och bekräftade och ges uppskattning, säger hon.

När hon var liten gav hon bort sina leksaker. Idag riktar hon sin generositet mot de tolv medarbetarna. I julas gjorde hon en adventskalender av toarullar till dem, eftersom den kommunala budgeten inte tillät några julklappar.

I varje rulle la hon några pappersgodisar och en uppmaning om att göra en god gärning – som att skriva något snällt på en post it-lapp och lägga på kollegans skrivbord.

– Man kan visa uppskattning på små sätt. Det tar av min privata tid, men jag tycker att sådant är kul.

Line Bryntesson är idérik och månar om att medarbetarna mår bra.Berättade för kollegerna

Line Bryntesson köade i två år innan hon fick sin utredning och diagnos.

– Jag talade om för arbetsgruppen att utredningen pågick. Som person är jag väldigt öppen och transparent. När utredningen var klar frågade jag ”vilka tror att jag har adhd?”.

Svaret blev en skog av uppräckta händer.

Anledningen till att hon har valt att vara öppen med sin diagnos är att hon tycker att det är viktigt att visa att alla kan ha utmaningar och svårigheter.

– Nu är det lättare för mig att säga: ”Så här behöver du kommunicera med mig: Prata inte i gåtor.”

Det finns fortfarande ett stigma kring neuropsykiatriska diagnoser, NPF, så som adhd. Många vågar inte berätta om det på arbetet.

Arbetsgivaren måste anpassa

Line Bryntesson menar att det inte borde spela någon roll om en anställd väljer att berätta eller inte.

– Arbetsgivaren måste anpassa och möta de anställdas behov oavsett om man har NPF-diagnos eller inte. Annars tar man inte till vara människors kompetens, säger hon.

Line Bryntesson och hennes medarbetare Hira Durrani, handläggare.

Bollar svåra ärenden

Inne i det angränsande mötesrummet hörs stolskrap, klockan är nio och biståndshandläggarna samlas. På mötet ska de bolla ärenden som innebär svåra avvägningar.

Verksamhetens målgrupp är vuxna under 65 år med somatiska sjukdomar eller socialpsykiatriska problem. Det kan vara personer som behöver insatser på grund av allt från krigsskador och cancer till NPF-diagnoser och schizofreni.

En klient har ansökt om utökad assistanstid och handläggarna resonerar länge om vad som är rimligt. Hur många minuter tar det egentligen att lyfta en person till toaletten? Och hur ska man räkna väntetiden under själva toalettbesöket?

Line Bryntesson hämtar in allas reflektioner, avslutar diskussionen och säger:

– Ja, dessa minuter… det är ett dagligt arbete. Tack hörni – superknepigt ärende. Vi får kolla om det finns några vägledande domar.

Svårt att vänta in andra

Att Line Bryntesson har problem med att låta andra komma till tals är inget som märks under mötet. Men hon nämner det själv som en utmaning.

– Jag har svårt att vänta in andra. Hjärtat slår snabbt för det jag gör och jag blir ivrig till att vilja ta ton. Jag vill att alla är med på tåget – samtidigt är jag väldigt driven och vill komma framåt.

Det är lätt att snubbla när man springer snabbt och ibland leder hennes ruschiga tempo till att det blir lite knöligt med kommunikationen.

– Det verkar vara svårare för mig än för många andra att avgöra när det är lämpligt att säga saker och på vilket sätt. När är mottagaren är redo? Jag har jobbat mycket med hur jag ska förmedla och kommunicera.

Ofta blir det en springrunda på lunchen. Line Bryntesson springer en engelsk mile om dagen.

Behov av tydlighet

Intensiv, bra på att måna om andra och idérik. Så beskriver Line Bryntessons egen chef Kristina Gustafsson hennes styrkor.

– Line är verkligen en idéspruta, men kan ha svårt att hålla i idéerna och driva dem i mål. Hon kan behöva stöd för att inte tappa dem, säger Kristina Gustafsson.

Hon säger att Line Bryntesson har ett behov av tydlighet.

– Hon vill gärna att det vi bestämt ska vara nedskrivet och visuellt. Det är inte alltid jag lyckas leva upp till hennes önskemål. Men jag tycker att hon hittar strategier för att skapa tydlighet, säger Kristina Gustafsson.

Färgkodar kalendern

Att kika in i Line Bryntessons kalender i Outlook är som att sticka huvudet i en godispåse. Genom att färgkoda olika typer av händelser – personalmöten, utbildningar och privata saker – får hon bättre överblick.

En annan säkerhetslina för att uppgifter inte ska glömmas bort är att sätta slutdatum i Outlook.

– Missar jag något blir det rödmarkerat. Jag har även bokat in egentid i kalendern för att se över mitt schema – funkar detta eller har det blivit för mycket? Jag har skapat egen en struktur.

Får jobba deltid

För att livet ska vara hållbart för Line Bryntesson jobbar hon 90 procent. Arbetsgivaren är inte skyldig att erbjuda henne tjänstledigt, men att de ändå tillåter det är viktigt för hennes återhämtning.

En dag varannan vecka är hon ledig och kallar det sin ”me, myself and I”-dag.

– Då investerar jag i mitt mående. Med två barn som också har funktionsnedsättningar är det knepigt att få ihop livet.

Sedan Line Bryntesson började ta adhd-medicin hinner hon vara vaken tillräckligt länge för att se fredagsfilmens sluttexter.

– 90 procent av tröttheten har försvunnit. Jag har fått ett helt annat liv de senaste åren.

→ Adhd på jobbet – tänk på det här (länk till Tidningen Vision)
→ Granskning: Hälften vågar inte berätta om sin adhd eller autism på jobbet (länk till Tidningen Vision)