Så skapar festivalchefen lugn trots höjt terrorhot

Terrorhotsnivån höjdes mitt under Stockholms största festival. Men Linnéa Monteiro höll nerverna i schack. Hur får man medarbetarna att göra detsamma? Här berättar hon om sitt krisledarskap.

Det borde vara en festivalchefs värsta mardröm. För samtidigt som popband soundcheckar och doften av friterade churros ligger tung över Stockholms innerstad kallar Säpo till presskonferens.

Budskapet: Terrorhotnivån i Sverige höjs till en fyra. ”Undvik evenemang” och ”var uppmärksam” varnar en expert på nyheterna.

Stockholms årliga kulturfestival är inne på sin andra dag. I Kungsträdgården slickar barn på glassar och från musikscenen slingrar en snudd på symbolisk textrad: ”Varför kan inte vuxna hålla sams? Varför är det alltid krig nånstans?”.

Festivalen ska fortsätta som planerat. Det har festivalledningen, med Linnéa Monteiro i spetsen, bestämt i samråd med polisen.

Frågan är bara om rädslan för terrorattentat bli så stor att stockholmarna väljer trygga tv-soffan framför kultur på stan?

Erfarenhet skapar lugn

Linnéa Monteiro utstrålar noll oro där hon står utanför festivalpersonalens hamburgerosande högkvarter, med tre komradior hängande i säkerhetsvästen.

Efter fem år som chef för kulturfestivalen och många år som biträdande är hon luttrad. Hjärtstopp, värmebölja, cykelolyckor, hagel, ofredanden – när ett stort antal människor besöker en festival kan vad som helst inträffa.

Men allra oftast händer faktiskt ingenting. Konstigt nog.

Linnéa Monteiro stämmer av läget med festivalens sjuksköterskor Ferhat Baysal och Thanet Karlsson.

Krisledare med enormt ansvar

– Hej, mår ni bra? säger Linnéa Monteiro glatt till festivalens sjuksköterskor Thanet Karlsson och Ferhat Baysal, som kommer glidande i en liten sjukvårdsbil. Båda har, liksom många andra, tagit ledigt från sina ordinarie arbeten för att vara en del av festivalgänget.

– Jag började som ungdomsvolontär för 15 år sedan och har varit med varje år. Det är så kul och bra stämning, säger Thanet Karlsson.

Som festivalchef och krisledare har Linnéa Monteiro ett enormt ansvar: 350 fasta och tillfälligt anställda ska känna sig trygga och över en miljon tänkta besökare ska våga sig in till stan.

– Det är så klart allvarligt med ett förhöjt hotläge. Men vi som leder festivalen känner oss väl förberedda. Vi planerar alltid säkerheten för en mängd olika scenarier. Det får oss att känna oss ganska lugna, säger hon.

Nära samarbete med polisen

Tidigare på morgonen, när nyheten om säkerhetsläget läckte ut i förtid och rykten flög fritt på bland annat Tiktok skickade Linnéa Monteiro ut ett meddelande till all personal.

– Det fanns en bubblande oro. Jag ville understryka att vi har en tydlig plan och påminna alla om att det är superviktigt att få besökare att känna trygghet och glädje, säger hon och gör ett anrop på komradion på klassiskt vis.

– Gunnar, Gunnar! – Linnéa.

I andra änden av den knastriga radiokanalen finns polisinsatschefen, som Linnéa Monteiro har ett tätt samarbete med.

– På så sätt kan jag förmedla trygghet till personalen, säger hon.

Möte med vakterna inför kvällens konsert på Gustav Adolfs torg.

Bomb i Kungsträdgården

Men det finns även en annan orsak till att festivalarbetarna tryggt jobbar vidare trots höjd hotnivå. Linnéa Monteiros krisledarskap har redan testats i skarpt läge – och fått mer än väl godkänt.

Det var på kulturfestivalens sista kväll förra sommaren som det skedde. Linnéa Monteiro befann sig vid Skeppsbron och minns att hon pustade ut och tänkte ”vad skönt, allt har gått bra!”.

Då kom larmet över komradion: En misstänkt sprängladdning hade hittats i en väska utanför Operakällaren i Kungsträdgården.

Skaffar sig en lägesbild

Hon agerade enligt planen och började lugnt promenera mot det hon kallar Brytpunkten och där hon alltid möter polisinsatschefen när något har hänt.

– Jag samlade tankarna på vad jag behövde göra. Allt från att kontakta arbetsledarna på festivalområdena till hur jag skulle lösa hämtningen av en persisk världsartist som behövde ta sig från Grand Hotel till scenen.

Hon säger att hon brukar försöka agera som ambulanssjukvårdare.

– De springer aldrig. Det första man ska göra som akutsjukvårdare är att ta några sekunder i lugn takt för att få en lägesbild innan man fattar beslut. Är man för snabb kan man missa avgörande saker, säger hon.

Vid brytpunkten stod en polisbuss där hon och poliserna delade med sig av information. En del av festivalområdet utrymdes snabbt och väskan, som visade sig innehålla en skarp sprängladdning, sköts sönder av polisens nationella bombstyrka.

Vid stressade situationer försöker Linnéa Monteiro arbeta lika lugnt och metodiskt som en ambulanssjukvårdare.

Hyllad för sitt lugn

Rollen som krisledare skötte Linnéa Monteiro så bra att medarbetarna efteråt nominerade henne till Framtidsgalans pris Årets insats 2022.

I motiveringen hyllade personalen hennes ”lugna och fokuserade ledarskap som skapar trygghet genom hela organisationen” och lyfte att de klarade av bombhändelsen tack vare att hon tidigare lagt stor vikt vid deras mående och att hon byggt ett fungerande team.

– Själva utmärkelsen spelade egentligen inte så stor roll. Den stora vinsten var att min personal verkligen kände sig trygga vid incidenten, säger hon och hoppar in sin lilla golfbil för att ratta till Skeppsbron, där en vägbana ska stängas av inför kvällens konsert med punkiga bandet The Dahmers.

Vakten Frida Fuentes har arbetat på Stockholms kulturfestival i många år.

Stökig barndom

Den som undrar hur det kommer sig att Linnéa Monteiro kan hålla huvudet kallt i pressade situationer får gräva i det förflutna. Hon har haft en brokig barndom.

– Omgivningen har varit stökig och därför var jag fosterhemsplacerad. Jag lärde mig tidigt att ta kontroll och hitta lösningar i stället för att gå in i hjälplöshet. Det har varit en överlevnadsstrategi.

Hon har i princip vuxit upp på Stockholms festivaler. Redan som 11-åring lyckades hon nästla sig in på discot i Gallerian under det som då kallades Vattenfestivalen. Hon rökte och förde sig som om hon var 15.

– Jag har fått växa upp snabbt. Jag har bott i många fosterhem och ibland sov jag på soffan hos kompisar. Det har gjort mig streetsmart – jag har kunnat anpassa mig till olika situationer och sammanhang.

Vägrade sopa – fick sluta

Första året som hon jobbade på festivalen var hon 14 år. Det var ett feriejobb som inleddes med att sopa Sergels torg. Arbetsledaren klagade på att ungdomarna hade missat vissa ställen.

– Jag tyckte att hon körde med oss. Jag litade inte på vuxna och det märktes nog på min uppsyn – vissa vuxna hade svårt att hantera min attityd. Jag ville markera och vägrade sopa. Då fick jag sparken.

Några år senare fick hon en andra chans, tack vare en kompis som jobbade som volontär på festivalen. Sedan har det rullat på och 2010 blev Linnéa Monteiro fast anställd på Stockholms stads evenemangsavdelning, som förutom kulturfestivalen arrangerar allt från ljusfestivaler till firandet av kungen 50 år på tronen.

En av vägfilerna måste stängas av för att fler fotgängare ska få plats.

"Inte alla chefer flyttar X3:or"

Linnéa Monteiro parkerar golfbilen vid Skeppsbron, drar på sig en orange varselväst och hälsar på Ida Björkegren, som är sambandsoperatör och ser till att hålla ordning på all kommunikation via komradiokanalerna.

– Det är inte alla chefer som flyttar X3:or, säger Ida Björkegren när Linnéa Monteiro kliver ut i vägfilen och blockerar trafiken med gulrödrandiga X3-skärmar för att skapa mer plats för fotgängare.

Att kavla upp ärmarna och lösa praktiska saker ser hon som en självklarhet.

– Det är mer vanligt än ovanligt att vi i ledningen hugger i och flyttar saker. Vi försöker att inte bli pappersvändare.

Den bilden bekräftas av Conny Jarlestål, som har åkt ända från Uddevalla för att jobba som scenchef på kulturfestivalen. Han viftar undan röken från korvgrillningen som pågår i personalområdet bakom Skeppsbrons scen.

– Jag har jobbat på många andra festivaler. Ofta är det en tydlig gräns mellan dom där uppe och fotfolket. Här är ledningen bra på att ta hand om personalen. I dag fick jag frågan ”Har du sovit gott?” Det är inte ofta någon bryr sig, säger Conny Jarlestål.

– Mitt mål är att stämningen ska vara familjär. Jag vill ju att alla ska vara sugna på att komma tillbaka och jobba nästa år också, säger Linnéa Monteiro.

För så fort den söta doften av friterade churros har skingrats och sista tonen har spelats på årets kulturfestival påbörjar Linnéa Monteiro och hennes fast anställda kolleger på evenemangskontoret förberedelserna inför nästa.

Men innan dess ska de fira med poppande champagnekorkar och ge varandra high five. För mörkret och rädslan förlorade: 1,2 miljoner besökte festivalen trots högre hotnivå.

→ Så leder du i kris