Nya ärkebiskopen Modéus - ledaren som hejar på motståndarna

Han fick kallelsen att leda Svenska kyrkan samtidigt som sin bror. Men någon syskonrivalitet har aldrig funnits om ärkebiskopsämbetet. Martin Modéus som till slut röstades fram blir till och med glad när det går bra för motståndaren.

Vilket var ditt första jobb som ledare?

– Jag var miniorledare för en barngrupp i kyrkan, där det var folk som tyckte att jag kunde vara lämplig. Det som lockade mig var bland annat ledaruppdraget, för som ledare för sjuåringar finns det en utmaning, eftersom de inte tar regi utan vidare. Sen var det också väldigt spännande att som tonåring få nyckeln till kyrkan. Den är en symbol för tillit.

Hur var det att konkurrera med din bror om uppdraget som ärkebiskop?

– Mindre dramatiskt än vad folk tror. Vi har rört oss i Svenska kyrkans nationella sammanhang väldigt länge båda två och här är vi kollegor. Det funkar inte att tala om konkurrens om en sådan position. Man prövar en kallelse.

Men krävs det inte att man är tävlingsmänniska för att komma så långt som du har gjort?

– Nej jag är väldigt ointresserad av tävlingar. Jag går mycket mer på lust. Jag har gjort saker i mitt liv som har varit meningsfullt och fått feedback från omgivning att jag är bra på det jag gör. Då går jag vidare åt det hållet. Jag minns att jag spelade innebandy som vuxen och tyckte det var kul när motståndarna gjorde mål. Många förstod inte vad jag höll på med, så det var då jag märkte att jag tänkte annorlunda än många andra när det gäller tävlandet.

Hur skiljer det sig att leda en religiös organisation till skillnad från andra organisationer?

– Jag har inte varit ledare i andra organisationer, men en reflektion jag har är att kyrkan handlar om relation och inte produktion. Ibland skämtar vi när vi träffar chefer i privat sektor och säger: ”Ditt jobb är att tjäna pengar, mitt är att göra av med dem”. Det vi gör handlar om att det ska komma andra till del. Sedan finns det saker som är lika, som att förvalta ansvarsfullt, ta hand om sin personal. Men som ärkebiskop är det mer inspiration och ledarskap än personalansvar.

Vad är din bästa ledaregenskap?

– Att folk identifierar mig som ledare. Jag trivs i frivilliga organisationer, för är det så att frivilliga inte trivs så går de bara hem. Det gör något med ledarskapet och dynamiken.

Vad är det svåraste med att leda?

– (Tänker länge…) Att det alltid dyker upp något oförutsett på vägen. Det kräver att man hela tiden är på tå och lyssnande.

Hur ser du på de rapporter som handlar om bristerna i arbetsmiljön i Svenska kyrkan?

– Har man ett ledarskapsansvar för en organisation så är man med och bär ansvar att identifiera problem och utveckla verksamheten. Även om Svenska kyrkan är decentraliserad, kan det se hierarkiskt ut. Varje pastorat är en egen juridisk person, men det betyder inte att jag kan ducka för ansvaret.

Vad kan du göra åt arbetsmiljöproblemen?

–  Jag kan hålla ögonen på dem och se till att de mer operativt inriktade organisationerna har redskap och muskler som behövs för att komma till rätta med dem.