Då ska gråten stocka sig

Det tystnar i luren. Jag har precis meddelat Anna-Maria Bonskog, enhetschef i hemsjukvården i Färgelanda, att hon är utsedd till Årets Chef i fokus 2021. ”Hallå?”, undrar jag.

Till slut får hon fram hur överväldigad hon är och jag hör hur gråten stockar sig i halsen när hon säger det. Perfekt.

Det är precis så vi vill att pristagare av vår numera två år gamla utmärkelse ska reagera. De ska bli glada, rörda, upplyfta och stolta. Det är det som är syftet med priset. Vi vet att det finns så många fantastiskt duktiga chefer ute i välfärden, inom såväl vård och omsorg som teknik, kultur och allt däremellan, som jobbar hårt för att få en bra verksamhet och gör allt för en god arbetsmiljö men utan att få särskilt mycket kredd för det.

Visst, det ingår i rollen kan man tycka, men jag anser att ni är värda all uppmärksamhet och uppskattning ni kan få. Ibland har ni inte ens tillräckligt med organisatoriska förutsättningar men fixar det ändå (något jag i och för sig inte rekommenderar) och med ett ansvar som ofta skulle ge bättre betalt i privata näringslivet.

Glädjande nog visar vår granskning att kommuner har uppfyllt tidigare löften om extra lönesatsningar på enhetschefer. Jag tror inte alls att arbetsgivarna ser cheferna som viktigare än icke-cheferna, utan snarare har de insett att många chefer ligger på fel nivå. Det måste justeras.

Årets Chef i fokus-priset kan inte kompensera för en för låg lön – det ligger på arbetsgivarnas bord – men det sätter ljus på en värdig vinnare och det är en stor och varm klapp på axeln. ­Grattis Anna-Maria!