• På arbetet gäller samma regler för alla, menar Anneli Tellmo Jung, avdelningschef i Nässjö kommun.

  • Anneli Tellmo Jung och hennes enhetschefer Ellinor Friberg, Jenny Skiöld, Karin Karlsson och Simbilja Rasiti har skapat en attraktiv arbetsplats.

Ledarskap

Interkulturellt ledarskap: Här gäller samma regler för alla

3 februari 2020

Interkulturellt ledarskap kan vara knivigt. Brukare som har synpunkter på hemtjänstpersonalens kön och hudfärg. Medarbetare som vägrar utföra vissa arbetsuppgifter med hänvisning till sin religion.

Ali är undersköterska och jobbar inom hemtjänsten. Härom året hände det flera gånger i rad. När han ringde på hos Greta i hennes lägenhet blev han inte insläppt. ”Jag vill inte ha dig”, sa hon. Det handlade om att han var man, sa hon. Men som mörkhyad tolkade Ali också hennes motvilja som rasism.

Ali och Greta är fiktiva personer. Men ungefär så kunde det ibland gå till inom hemtjänsten i Södertälje kommun, berättar Liselotte Ulvebring Westin. När hon tillträdde som resultatområdeschef för hemtjänsten inom ordinärt boende fick hon snabbt klart för sig att den typen av situationer förekom, och att något måste göras.

– Det är klart att avbokningar i dörren kan vara rimliga, till exempel om en anhörig är på besök. Men ibland såg vi mönster, som att en del brukare bara avbokade när en viss person skulle utföra hemtjänsten. Mest rörde det sig om synpunkter på kön, men det fanns också brukare som ställde krav vad gällde personalens hudfärg och kunskaper. Några av enhetscheferna ”slog knut på sig själva” för att tillfredsställa olika önskemål, berättar hon.

– Men dels kan vi inte särbehandla vare sig brukare eller medarbetare, dels är det ju väldigt svårt att planera verksamheten.

Enhetschefer gör hembesök

I samma veva var Liselotte Ulvebring Westin och enhetscheferna på en föreläsning med Palle Storm, forskare i socialt arbete.

– Det han sa fick oss att inse att vi måste våga ta tag i frågan.

Sedan dess gör enhetscheferna hembesök hos brukare som satt i system att tacka nej till vissa ur personalen.

– Vi ser det som en riskbedömning. Det handlar ju faktiskt om våra medarbetares arbetsmiljö. Det är ju en väldigt utsatt position att arbeta alldeles ensam i folks hem.

Vi kan inte särbehandla vare sig brukare eller medarbetare.

Liselotte Ulvebring Westin

Vid hembesöken får brukaren veta att utgångspunkten inom hemtjänsten i Södertälje är, att alla medarbetare är professionella, oavsett till exempel kön.

– Och så måste de förklara varför de till exempel inte vill ha en man som jobbar hos dem. Vi gör bara undantag om det finns särskilda skäl. Men vi säger samtidigt att vi inte alltid kommer kunna tillgodose det önskemålet.

Vad kan vara ett sådant ”särskilt skäl”?

– Att man tidigare i livet varit utsatt för någon form av övergrepp.
Diskussionerna i chefsgruppen utmynnade också i att en broschyr trycktes, i vilken både medarbetare, brukare och anhöriga kan läsa om vilka regler som gäller inom Södertälje kommuns hemtjänst. Det hela har lett till en större samsyn hos såväl chefer som hemtjänstpersonal, enligt Liselotte Ulvebring Westin. Och:

– Jag upplever att vi har betydligt färre klagomål och större acceptans från våra brukare.

Liknande problem, men ur en annan synvinkel, upplevde enhetscheferna inom äldreomsorgen i Nässjö kommun när de härom året fick ett stort tillskott av utlandsfödda medarbetare. Plötsligt började nya frågor komma upp. Någon medarbetare ville inte servera skinka till boende, andra använda sina egna kläder på arbetstid, berättar Anneli Tellmo Jung, avdelningschef.

– I början försökte vi jämka på olika sätt för att hitta lösningar.
Men snart märkte hon och hennes chefsgrupp att de behövde en gemensam hållning.

– Det var skönt att lufta de här frågorna i ledningsgruppen, säger enhetschefen Jenny Skiöld, och fortsätter:

– Tidigare fanns det en rädsla i luften att man kunde bli betraktad som rasist. Men nu blev det sakligt i stället för känslomässigt.

Vad förväntas av medarbetarna på jobbet?

Med den utgångspunkten blev det lättare att ta diskussionen med medarbetarna – och då poängtera att det handlar om regler som gäller alla.

– På arbetet är du på arbetet, helt enkelt, säger Anneli Tellmo Jung.
Alla som kommer på anställningsintervju, oavsett bakgrund, får samma information.

– Det har alla vunnit på. Unga födda i Sverige kan också vara osäkra på vad som gäller.

Några har tackat nej till anställning

I enstaka fall har presumtiva anställda tackat nej till anställning på grund av informationen. Som två kvinnor som fick veta att det fanns hygienregler kring vilka kläder som ska användas i jobbet.

– Men efter ett par timmar ringde de och hade ändrat sig och ville ha jobbet trots allt. De hade väl tänkt ett varv till, säger Ellinor Friberg, enhetschef.

2017 använde äldreomsorgen en del av de statliga medel som då utgick till kommunerna för att köpa utbildningsplatser till såväl chefer som övrig personal, i konsten att arbeta tillsammans med människor med annan kulturbakgrund.

– Och då gällde det förstås åt båda håll. De utlandsfödda skulle lära sig mer om svensk kultur och vice versa, säger Anneli Tellmo Jung som förespråkar flexibilitet.

– Vi måste kunna anpassa oss också, inte bara ställa krav. Man måste hela tiden ställa sig frågan: Är det här viktigt och i så fall varför?

Det har bland annat lett till att förvaltningen slopat körkortskravet för medarbetare som ska jobba centralt.

– Vi funderar på att skaffa mopeder i stället. Och våra elcyklar används flitigt.

– Fast, påpekar Jenny Skiöld, vi har lärt oss att fråga vid anställningsintervjuer om personen kan cykla. Det tänkte vi aldrig på förut.

Förvaltningen har också börjat ta tekniken till hjälp för att underlätta för personal med annat modersmål än svenska. Det rör sig om rättstavningsprogram och möjlighet att diktera in sina rapporter, något som även välkomnats av medarbetare med läs- och skrivsvårigheter.

Förvaltningen erbjuder också personer med bristfälliga kunskaper i svenska språket arbete i en så kallad vårdnära servicegrupp, med till exempel städning, för att få inblick i äldreomsorgskulturen och lära sig svenska.

– Några har valt att utbilda sig till undersköterskor sedan, säger Anneli Tellmo Jung.

Numera kommer den här typen av frågor ytterst sällan upp, berättar hon.

På köpet tycks det hela ha gjort Nässjö kommuns äldreomsorg till en attraktiv arbetsgivare.

– I somras hade vi all time high i fråga om personer som ville ha sommarvikariat, och så fort vi öppnade för ansökningar till kommande sommar började de strömma in. Det känns väldigt bra.

Forskarens tips och råd

Reflektera, utarbeta en policy, låt det ta tid. Det är några av de råd som Palle Storm, forskare i socialt arbete, ger till chefer och medarbetare inom äldreomsorgen som möter brukare med fördomar gentemot personalen.

Våren 2018 disputerade han på en avhandling om hur organisatoriska villkor påverkar betydelsen av personalens kön och hudfärg i vardagsarbetet på äldreboenden.

När brukare har klagomål utifrån personalens kön, hudfärg och etnicitet är det viktigt att chefen inte skjuter undan problemet, till exempel genom schemaförändringar,.

– I stället behöver frågorna lyftas. Jag tycker att chefen ska inleda ett värdegrundsarbete kring vad ett mångetniskt och könsblandat arbetsliv innebär. Och så behöver de reda ut vad som gäller. Har kommunen en policy? Vilken personalpolitik har vi i kommunen och hur återspeglas det i det praktiska arbetet? Om det inte finns bör man begära att en utarbetas, säger Palle Storm.

Genom att arbeta så går det att undvika att göra problematiken större. Det är också viktigt att ta upp frågan med de äldre.

– Man ska komma ihåg att de kan ändra sig. Det är alldeles för vanligt att äldre människor ses som en homogen och oföränderlig grupp, säger han.

Palle Storm påpekar att den här typen av problematik ofta bygger på rädslor – och sådana brukar ofta gå över med tiden, i takt med att brukare och personal lär känna varandra.

– Man kanske kan ta det successivt. Börja med att den nya personalen bara kommer dit och gör någon mindre sak.

Precis så gjorde han själv ibland, då han arbetade inom äldreomsorgen och brukare ställde sig tveksamma till hans kön och bruna hudfärg.
Språkkunskaper är en annan femma .

– Det är jätteviktigt att personalen kan göra sig förstådd – för båda parter. Men det är inte medarbetarna brukarna ska skylla på ifall de brister i språket. Jag menar att det i så fall är välfärden som inte gett dem rätt förutsättningar.