Nu ska kollektivet styra

Hur skulle det vara att jobba i en kommun eller region utan chefer? I stället planerar var och en vad man vill göra, hur det ska genomföras och följas upp.

Det här scenariot känns ganska verklighetsfrämmande i välfärdssektorn, men det finns exempel på företag inom IT, management och forskning som prövat på modellen.

Kollektivt ledarskap är också ett fenomen som seglat upp inom universitetsvärlden.

Kristian Stålne, forskare på Malmö universitet, har deltagit i ett projekt om ledarskapsutveckling och liknar det kollektiva ledarskapet vid en fågelflock eller ett fiskstim.

– Det fungerar när individerna har ett gemensamt engagemang och mål och vill samarbeta. Fokus ligger på hur man samordnar sina insatser, säger han.

En fördel med att en organisation leds av kollektivet, det vill säga medarbetarna, är att det går snabbare att ställa om, menar Kristian Stålne. Om fågelflocken ser en rovfågel närma sig gör den fågel som först ser faran en undanmanöver och alla andra följer efter.

– Det här är en organisationsmodell som är mer anpassad för en komplex och föränderlig värld. Den gör att medarbetare kan ta initiativ och jobba över avdelningsgränser och uppmuntrar individen att och bli kreativ.

Men det finns en del problem med det kollektiva ledarskapet: Vem tar ansvar för helheten, för att arbetsmiljön är bra och att ingen skadas eller blir trakasserad på jobbet? Och vem sätter lön?

– Det finns så klart verksamheter där det här inte alls passar, säger Kristian Stålne, som ändå tror att vi behöver anamma mer av den här typen av tänkande i framtiden.

– I vårt projekt studerade vi hur kollektivt ledarskap fungerade i företag utöver den traditionella linjeorganisationen, men modellen kan också passa bra i vissa delar av den offentliga sektorn där man ofta samverkar på tvären med organisationer på samma nivå.