Går det att sitta på dubbla stolar?

Som chef är du ofta en arbetsgivarrepresentant. Men det finns chefer som samtidigt är fackligt aktiva, till och med ordförande lokalt. Hur tar de hand om fackliga ärenden som rör egna medarbetare?

Chefer som är aktiva i samma fack som sina medarbetare gynnar sin egen yrkesgrupp när de löneförhandlar för båda. Det tycker Lärarnas riksförbund som har ett filmklipp med ett sådant scenario på sin sajt – i varnande syfte. Inga rektorer får vara med i förbundet, som använder detta som ett argument när de rekryterar lärare.

Men de fackliga organisationerna tänker ­olika, och många, bland andra Vision, väl­komnar chefer som medlemmar och aktiva.

I maj fanns det 35 chefer som också var lokala ordföranden i Vision. En av dem är Per Kjöllerström, avdelningsordförande och chef på deltid på skolkontoret i Gnosjö.

– För mig är det självklart att hålla isär rollerna och jag har inte upplevt att de krockar. Om jag skulle få ett personalärende på mitt bord som rör någon av mina medarbetare, skulle jag ta hjälp av ett annat ombud, säger han.

Han sätter lön på sin personal, där alla är medlemmar i Vision, tillsammans med förvaltningschefen. Men han lönesätter inga chefer.

– Och jag ser ju inte vad min chef har tillgång till när han sätter min lön, säger Per Kjöllerström men tillägger att det är viktigt att arbetsgivaren har en god kultur och ett välfungerande lönepolitiskt program.
Fast när Visionsstyrelsen i Gnosjö har tittat på lönerevisionerna för medlemmarna har man sett att chefslönerna ökat betydligt snabbare än medarbetarlönerna – inte bara i kronor utan även procentuellt. Det är ett problem, enligt Per Kjöllerstöm.

– Om medlemmar glider isär i olika grupperingar kan det leda till en förtroendeskada för förbundet, säger han.

I övrigt tycker han att det är bra att folk med olika plats i hierarkin möts på samma villkor i facket. Att chefer är medlemmar och aktiva i Vision ger en förståelse för partsförhållandet och ett gott chefskap som både kommunen och avdelningen vinner på, tror han.

Även Emma Bernhult, avdelningsordförande i Örebro, tycker att hennes chefserfarenhet är en fördel när hon företräder ”vanliga” anställda.

– Jag har ju personlig inblick i hur en chef bör förhålla sig till sina medarbetare

Hon är numera tjänstledig från jobbet som chef för flera HVB-hem. Skälet är rent tidsmässigt.

– Örebro är en ganska stor avdelning och jag behöver vara på plats på heltid både som ordförande och chef. Jag kände att jag inte räckte till någonstans. Annars hade jag gärna fortsatt på 20 procent på mitt jobb, säger hon.

Inte heller hon företräder medarbetare på sin arbetsplats. Just nu läggs flera av hennes boenden för ensamkommande ner och medarbetare som hamnat i omställning kan ringa med frågor om hur de ska tänka och göra.

– Då ställer jag gärna upp eftersom det handlar om guidning på ett mer principiellt plan. Men att gå in i konflikter på arbetsplatsen eller i individärenden för personer jag har haft i utvecklingssamtal känns för nära. Det blir mer proffsigt om någon annan tar det.