Hittar styrkorna i personalen

Kristina Magnusson var en av de första kvinnorna inom det militära. Det var tufft i början, men den långa tiden där har format ­hennes omtyckta ledarskap som stadsbyggnadsdirektör i Helsingborg.

Varje vecka tar Kristina Magnusson, stadsbyggnadsdirektör i Helsingborgs stad, minst en morgonrunda i de öppna kontorslandskapen genom samtliga tre våningar i förvaltningshuset för att hälsa och småprata med sina drygt 220 medarbetare.

– Jag fångar upp mycket genom det personliga mötet, även om jag också får all nödvändig information i min ledningsgrupp som ses varje vecka. Men min intention är att varje medarbetare ska bli sedd, för syns man så existerar man och då spelar det man gör någon roll. Jag vet faktiskt vad varenda en heter och i stora drag arbetar med. Det är väldigt viktigt.

Kanske var det en av anledningarna till att hon i maj blev en av tre nominerade till utmärkelsen Årets offentliga ledare på Stora samhällsgalan. Hon nådde inte ända fram, men det spelar inte så stor roll i Kristina Magnussons positiva livsinställning. För hon blev överväldigande glad över att en grupp medarbetare över huvud taget kom på att skicka in en motivering om just henne och att den lyftes. Hon ser det som ett kvitto på att hennes förhållningssätt fungerar, men poängterar att priset också är hennes medarbetares – det är ju de som får henne att ständigt växa och utvecklas i sitt ledarskap.

– När de ringde från juryn förstod jag ingenting och trodde först att de hade ringt fel. Men sedan trillade poletten ner. Och då bjöd vi direkt hela förvaltningen på tårta. Det värsta som kunde hända var ju att vi skulle behöva bjuda på tårta två gånger, om jag skulle ha vunnit.

Kristina Magnusson har sitt skrivbord på planet högst upp i stadsbyggnadshuset i centrala Helsingborg. Hon har utsikt över Järnvägsgatan, som i delar tillfälligt är uppbruten eftersom man breddar bussvägen i ett stadsförnyelseprojekt för ökad kollektivtrafik. Kommunen har stor inflyttning och det pågår stora investeringsprojekt. Det ger förstås stadsbyggnadsförvaltningen mycket arbete och väcker dessutom känslor hos allmänheten, en hel del arga.

– Många undrar vad vi egentligen håller på med, därför gäller det att hela tiden involvera invånarna i dialoger på olika sätt. Vi har till exempel tagit fram en app där man enkelt kan göra både felanmälningar och komma med förslag.

Förutom att Kristina Magnusson och hennes personal navigerar mellan att inget pågående projekt ska krocka med något annat, att logistiken fungerar något så när, kaos elimineras och att information hela tiden når ut, försöker de vända de pågående byggprojekten till något positivt. De har till exempel under de senaste åren lanserat ”pixla piren” i den kommande stadsdelen Oceanhamnen, där Oslofärjan tidigare la till. Så småningom ska det bli bostäder där, men mycket arbete med stora maskiner kvarstår innan fastigheterna står klara och folk kan flytta in. Under tiden kan vem som helst hyra en yta av piren av kommunen och sedan är det fritt fram att använda sin del till i princip vad man vill.

– Det är graffiti, odlingslotter, skateramp och mycket annat. Jag ser våra offentliga miljöer som invånarnas vardagsrum och de ska användas. Dessutom är målet att fler ska komma till Helsingborg, stanna längre men också få upplevelser som de minns och berättar vidare om, säger Kristina Magnusson.

Att arbeta med korta puckar har Kristina Magnusson gjort ända sedan hon började sitt uppdrag i Helsingborg för drygt sex år sedan.

– Vi är hårt regelstyrda i mycket av det vi utför, men det måste också finnas utrymme för spontana idéer och drömmar. Jag ser till att alltid ha ett budgetutrymme för det, då blir jobbet roligare för alla och vi kan direkt plocka upp invånares tankar.

Vi backar bandet lite för att ta reda hur Kristina Magnusson egentligen blivit den ledare hon är. Hon är född och uppvuxen i Sjöbo, i mellersta Skåne, som ensambarn.

– Jag hade en fantastisk uppväxt, inte så rik eftersom mamma var kanslist och pappa lastbilschaufför. Men de stöttade mig i nästan allt jag gjorde.

Hon höll på mycket med idrott och ville bli idrottslärare. Men det var höga intagningspoäng och dessutom krävdes arbetslivserfarenhet på den tiden. Syokonsulenten på gymnasiet i Ystad tipsade om att Försvarsmakten just hade öppnat upp sina utbildningar för kvinnor.

– Det är ju också mycket fysisk aktivitet tänkte jag och sökte.

Hon blev intagen till flygteknisk utbildning och mitt i en stekhet sommar år 1983 åkte
hon till Uppsala för tre veckors introduktionsutbildning tillsammans med 50 andra kvinnor.

– Det var väldigt hårt. Hälften hoppade av under dessa veckor och det ville jag också. Men när jag ringde till mamma från en telefonkiosk och sa att jag tänkte komma hem, kontrade hon med ”har man gett sig in i leken får man leken tåla”, och så kom de och hälsade på mig första helgen. Det gjorde att jag stannade.

Och det blev 17 år inom försvaret, efter den första tiden i Uppsala arbetade hon under alla år på F10 i Ängelholm. Det var en ganska tuff tid att vara bland de första kvinnorna i en traditionellt manlig sektor och Kristina Magnusson tvingades många gånger bevisa att hon klarade vissa fysiska arbetsmoment lika bra som männen.

– Men jag är lång och stark, så jag räckte till. Och det gjorde att jag blev accepterad och inte utsattes för påhopp eller mobbning, jag var en i gänget.

Hon avancerade så småningom till yrkesofficer i teknisk tjänst. Försvaret erbjöd en mängd ledarskapsutbildningar som bland annat har gjort att hon har arbetat grundligt med sin egen självkännedom. Och hon hade alltid bra chefer som stöttade henne. Men någon gång hände det ändå, att hon inte blev tagen på allvar på grund av att hon är kvinna. Ett sådant tillfälle var när hon var krigsförbandschef vid en stor övning i södra Sverige.

– En äldre officer klarade inte av att bli chefad av mig, utan gjorde som han själv ville och försökte få sin grupp att gå emot mig. Men efter att jag pratade med förbandsledningen skickades han hem under aktuell övning. Det är sådana beslut som har stärkt mig att jag duger som jag är.

Från försvaret har hon med sig gemenskap, kamratskap, ärlighet och tydlighet som riktmärken. Det var det som gjorde att hon gick vidare först när det beslutades att F10 skulle läggas ner. Hon sökte en utlyst tjänst som administrativ chef i Höganäs kommun och fick den.

– Det var i december, sicken fin julklapp. Mitt första civila jobb!

Därefter har hon varit olika kommunala chefsjobb trogen och jobbat både i Halmstad och Bjuv innan hon kom till Helsingborg. Något av det första hon gjorde när hon tillträdde, var att se till att samtliga avdelningar var representerade i ledningsgruppen för att hon själv inte skulle behöva ha koll på allt.

– Jag har haft fantastiska chefer under min karriär som trott på den jag är och förstärkt det i stället för att försöka förändra mig. Det vill jag nu utöva även i mitt eget ledarskap.

Hon konstaterar att hon nyligen passerat gränsen och varit fler år inom kommuner, 18 år, än inom försvarsmakten. Men det har gått så fort, för hon älskar det.

– Jag drivs av att göra mesta möjliga för skattepengarna och också få de invånare som kanske inte är de första som aktivt själva tar kontakt med kommunen att våga ta plats och göra sina röster hörda.