Visslarvånda: Arbetsgivaren köper alkohol

Arbetsgivaren köper alkohol för skattepengar. Det vill avdelningschefen Heléne att invånarna ska veta. Men hon känner sig själv medskyldig.

Heléne och hennes chefskollegor är på konferens för att diskutera verksamhetsutveckling och planering. Energin och idérikedomen är på topp. Det är en givande konferens.

Vid kvällens gemensamma middag deltar även organsationens högsta politiker. Han tackar cheferna för ett väl utfört arbete med ett fint tal och – fri dryck i baren. Arbetsgivaren betalar, låter han generöst meddela. Heléne beställer ett glas vitt till maten och en konjak till kaffet.

Politikern är en trevlig prick, social och tar sig tid att prata med de flesta under kvällen, och med det blir det mer än bara ett par glas alkohol innanför hans väst.

Trots att Heléne är mycket nöjd med konferensen är det något hos henne dagen efter som skaver. Ju mer hon tänker på det, desto mer irriterad och arg blir hon på politikern som tog sig friheten att använda skattebetalarnas pengar på alkohol och få det att låta som en självklarhet. Hon får dessutom höra av en kollega att det inte är första gången. 

Så här kan det inte fortsätta, tänker Heléne. Hon funderar på att prata med politikern och hoppas att han lyssnar och förstår och slutar bjuda på alkohol annat än ur egen ficka. Samtidigt tycker hon att invånarna har rätt att få veta hur deras pengar har använts. Att gå till media är en lockande tanke, men hon vill i så fall vara anonym, dels för att hon själv låtit sig bjudas, om än ganska lite, på skattebetalarnas bekostnad, och dels för att inte riskera repressalier från politikern. Men hon är osäker på om missförhållandet är tillräckligt allvarligt för att hon ska skyddas av visselblåsarlagen.

Hur ska hon göra?

Erica Heinesson avdelningschef landstings service, Landstinget Blekinge

”Om jag hade varit Heléne hade jag inte gjort något.”

– Om jag hade varit Heléne hade jag inte gjort något, eftersom Heléne själv har druckit. Och det verkar som att hon vid tillfället inte förstod att alkoholen bjöds på skattebetalarnas bekostnad, utan bara ­tänkte att det var en trevlig gest från arbetsgivaren.

– Det är dessutom svårt att prata med politikern om det här efter bara en gång. Det kanske blir ett himla liv i onödan. Men om samma sak händer igen så tycker jag att hon ska ta upp det. Heléne skulle däremot kunna vara ärlig och berätta om denna händelse för sin närmsta chef, som eventuellt kan gå vidare med det.

Borde inte skattebetalarna få veta hur deras pengar har använts, till exempel via media?

– De flesta vet nog att sådant sker i alla fall. Och det handlar inte om att försöka dölja något för dem, utan mer att se till att det inte händer igen.

Jan Nilsson ekonomichef, Gällivare Energi AB

”Om Heléne går till media anonymt så skyddas hon.”

– I mitt tycke är det ganska enkelt. Om Heléne går till media anonymt så skyddas hon från eventuella repressalier från arbetsgivaren genom meddelarfriheten, oavsett digniteten på det hon berättar.

– Men hon bör först titta i arbetsgivarens alkoholpolicy vad gäller representation för tjänstemän och politiker. I den kanske det framgår att politiker har jättestora möjligheter att bjuda på och dricka alkohol. I så fall har ju politikern inte gjort något fel, utan problemet ligger i policyn, som fullmäktige har fattat beslut om. Då kan hon i och för sig uppmärksamma media på den i stället; Ska den verkligen se ut så här?

Om politikern har brutit mot alkoholpolicyn, och Heléne väljer att gå till media, ska hon berätta att hon själv drack?

– Det behöver hon inte. Det gör varken till eller från för fallet i fråga.

Rigmor borg församlingsherde i Kullavik församling, Svenska kyrkan

”Heléne borde ta ett snack med ­politikern.”

– Om Heléne upplever att politikern är en person som går att ta ett snack med så tycker jag att hon i första hand borde göra det. Hon skulle åtminstone kunna fråga honom om hans inställning till representation och skattebetalarnas pengar.

– Om det finns risk för att politikern skulle förstöra hennes karriär om hon pratar med honom, eller att han inte lyssnar, så föreslår jag att hon pratar med andra i organisationen, antingen sin egen chef, med chefskolleger eller med en annan politiker. Om det fortfarande inte blir någon respons bör hon gå till pressen.

Borde inte skattebetalarna få veta vad som hänt oavsett?

– Heléne har rätt i att det är ett slöseri med skattemedel, men om organisationen tar beslut om att det nu ska vara slut på liknande beteenden, så kan man bespara skattebetalarna upprördheten.