Kommunernas och regionernas verksamheter kommer att bli en minivariant där allt som inte är viktigt för totalförsvaret skalas bort, enligt Viktoria Asp på Försvarshögskolan.
Få medlemmar i Vision förberedda för krig
22 augusti 2024
Kommuner och regioner har en central roll i försvaret av Sverige. Trots det vet bara en tredjedel av Visions medlemmar vad de ska göra under arbetstid om det blir krig. Fyra av tio har inte fått någon information alls från arbetsgivaren.
Runt om i landet pågår nu arbetet med att ta fram lokala krigsorgansationer. Det hårdnade läget i omvärlden gör att det brådskar. Efter åratal av nedrustning är budskapet från regeringen och Försvarsmakten att Sverige skulle kunna utsättas för ett väpnat angrepp.
Kommuner och regioner är basen i det civila försvaret och ska se till att allt som är viktigt för liv och hälsa fungerar även under ett krig. Det gäller bland annat att ta reda på vilka verksamheter som måste bemannas och vilka som kan pausas och låna ut personal.
Ingenting om administratörerna
Tidningen Vision har frågat medlemmar som jobbar i kommuner och regioner om de vet vad de ska göra under arbetstid i en krigssituation. Bara drygt en tredjedel, 35 procent, svarar ja på frågan. Resten svarar nej eller är osäkra.
Läs övriga artiklar i granskningen
→ De rustar för krig efter branden
→ Känner du till dina plikter om kriget kommer?
→ Hon tränar i försvaret på arbetstid
→ Har du blivit krigsplacerad? Detta gäller.
Anna-Lena Lindström, vårdadministratör på Arvidsjaurs hälsocentral, hör till den osäkra gruppen.
– Region Norrbottens beredskapsplan är väldigt tydlig när det gäller vårdpersonalen men desto otydligare när det gäller den administrativa. Det står ingenting om oss, säger hon.
Hon antar att hon ska sköta sitt jobb som vanligt om det blir skarpt läge. Men det vore tryggt att veta i förväg vad som ska utföras om hon måste prioritera. Själv tycker hon att en viktig uppgift för vårdadministratörerna vore att kalla in personal.
– Och om vi får lite utbildning skulle vi kunna hjälpa till med enklare saker i den akuta sjukvården, säger Anna-Lena Lindström.
Måste få veta varför
Av de Visionsmedlemmar som svarar att de vet vad de ska göra har de flesta blivit krigsplacerade av arbetsgivaren. Det innebär att kommunen/regionen har ”tingat” dem hos Plikt- och prövningsverket så att de inte kan användas någon annanstans, exempelvis i det militära försvaret. I slutet av juli hade 154 kommuner och 18 regioner tingat hela eller delar av sin personal.
Anställda ska få besked om de blir krigsplacerade. Men det räcker inte, enligt Viktoria Asp, senior analytiker på Försvarshögskolan.
– Människor behöver även veta varför, och att de är viktiga delar av den totala kakan. Det gäller både de som är krigsplacerade och övriga anställda. Det vore intressant att veta vilket ansvar arbetsgivarna tar för att medarbetarna ska förstå sin roll, säger hon.
Hon tar förskolan, grundskolan och äldreomsorgen som exempel. Tre verksamheter som måste fungera så att andra personer kan gå till jobbet eller fullfölja sina uppdrag i det militära försvaret.
Beroende av eldsjälar
Viktoria Asps erfarenhet bekräftar den bild som framkommer i Tidningen Visions undersökning: De flesta anställda har inte blivit informerade av sin arbetsgivare om vad som gäller om regeringen utlyser ”höjd beredskap”, det vill säga meddelar att det är dags att vidta nödvändiga åtgärder för att försvara landet.
– Det varierar hur långt kommunerna har kommit med sina förberedelser. Där man har kommit långt beror det ofta på eldsjälar, säger hon.
Enligt Pernilla Hultén, utredare på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, beror skillnaderna även på olika förutsättningar när det gäller pengar och kompetens.
– Stora kommuner kan ha en hel enhet som jobbar långsiktigt med frågorna. En liten kommun kanske har en beredskapshandläggare på halvtid som har hand om allt från kris till krig, säger hon.
Återuppväckt civilplikt
En utredning undersöker nu vilka verksamheter i Sverige som behöver förstärkning vid höjd beredskap och hur lagstiftningen kan ändras för att underlätta mobiliseringen om kommuner och regioner inte klarar bemanningen själva. Förutom att omplacera befintlig personal kan det handla om att ta hjälp av frivilliga organisationer och använda arbetslösa som anvisas uppgifter av Arbetsförmedlingen.
Civilplikt är den civila motsvarigheten till värnplikt och innebär att man krigsplacerar personer med önskvärd utbildning och kompetens eller att människor mönstrar och snabbutbildas för uppgifter som behövs i civila delar av totalförsvaret vid höjd beredskap, exempelvis sjukvårdare eller elektriker. Civilplikten har legat vilande sedan 2008 men aktiverades för räddningstjänsten och elförsörjningsområdet i början av året.
– Nu ska vi se om den behöver aktiveras för fler, regeringen har bland annat talat om cybersäkerhetsområdet, säger Vincent Paciello Lundvall, förhandlare med ansvar för civilförsvar ur ett arbetsgivarperspektiv på Sveriges kommuner och regioner, SKR, och expert i utredningen om en långsiktigt hållbar personalförsörjning av det civila försvaret.
Bör öva
Han tycker att det är bra om så många medarbetare som möjligt får veta vad de ska göra i händelse av krig.
– Även om de flesta säkerligen kommer att ha samma roll som i dag kan de behöva öva på hur de ska göra i en krigssituation. Bästa förberedelsen är att öva på olika scenarier, säger Vincent Paciello Lundvall.
I Tidningen Visions undersökning svarar två procent att de har fått öva.
