Jenny Larsson utmanar fördomar om CP

På kort tid har Jenny Larsson, som har cerebral pares, blivit drottningen av Instagram med över hundratusen följare. Hon delar med sig av livet som arbetsterapeut, småbarnsmamma och villaägare. Men framför allt driver hon på för ett samhälle där alla får bidra.

Det går inte att beskriva Jenny Larsson på annat sätt än som en häpnadsväckande succé och en tvättäkta Instagramkändis. Charmiga inlägg med glada, lekande barn. Ett så livsbejakande asgarv att man glömmer alla sorger och bekymmer för en stund. Kärnfulla, vardagsnära texter som för många är lätta att känna igen sig i. Allt detta har gjort att hon tagit Sverige med storm.

Just nu är Jenny Larsson tjänstledig för att satsa för fullt på att lansera sin bok och rollen som influencer.

Inte många kan mäta sig med Jenny Larssons 112 000 följare. Dessutom har hon fått flera utmärkelser: Årets mamaröst 2022 (delas ut av magasinet Mama) och en av Årets kvinnor 2023 (delas ut av kvällstidningen Expressen). 

Men att bli kändis var aldrig planen. Att hon startade kontot och började lägga ut innehåll som handlar om livet med cerebral pares för omkring fyra år sedan, har en helt annan förklaring. 

– Jag var lite trött på att alla undrade vad det var för fel på mig. Men ingen vågade fråga något. Föräldrar hyssjade på sina barn när de undrade och pekade, förklarar Jenny Larsson och fortsätter:

– Jag fattar att det kan vara en svår grej att lyfta och prata om på ett naturligt sätt. Därför funderade jag på hur man skulle kunna få ut information om cerebral pares. Jag såg ett amerikanskt konto som jag gillade och tänkte ”ett sådant kan jag också starta”. Sedan märkte jag att man måste sticka ut för att få positiv respons. Och då fortsatte jag att lägga ut saker som ledde till det, säger hon.

Jobbar i Region Örebro län

Jenny Larsson tar emot hemma i 1960-tals villan i utkanten av Karlskoga. Staden där hon är född och uppvuxen. Just nu är hon tjänstledig från jobbet som arbetsterapeut på barn- och ungdomshabiliteringen i Region Örebro län, där hon utgår från Karlskoga lasarett. Tanken är att under en tid satsa helt på bloggande, föreläsningar och att marknadsföra den nya boken Hej jag har CP!.

Dags för fotografering hemma i villan i Karlskoga.

 Det är en ljus vårdag och barnen, Astrid fyra år och Gösta snart två, gör sig klara för att ge sig ut i lekparken tillsammans med sin pappa, som är föräldraledig. Här och nu pågår ett ganska vanligt Svenssonliv. Precis ett sådant som många drömmer om. Att Jenny Larsson har cerebral pares är bara en del i den helheten. Men hennes liv har inte alltid varit lika rosenrött.

→  Löner i kommuner och regioner

– Nej, det har varit tufft för mig på många sätt, säger hon och lutar huvudet i handen när vi satt oss vid det vita matsalsbordet. En karaff fylld med vatten och tomma glas ställs snabbt  fram.

Att söka och få jobb har varit allt annat än enkelt för Jenny Larsson.

Vågade inte söka sommarjobb

– När jag gick i gymnasiet och alla kompisar fick sommarjobb på en kundtjänst som fanns i närheten vågade jag inte ens söka. Jag var rädd att prata i telefon eftersom det hörs när jag pratar att jag har CP, minns hon.

Så det blev inget sommarjobb den gången.

Men när hon fyllt 23 år och utbildningen till arbetsterapeut var klar var det dags att kasta rädslan åt sidan och göra ett försök. Hon ville, precis som kurskamraterna, skaffa sig vårderfarenhet innan hon började söka tjänster som arbetsterapeut. Därför sökte Jenny Larsson jobb som vårdbiträde på ett äldreboende där det behövdes folk till sommaren. Hon fick chansen att provjobba tillsammans med en av de ordinarie i personalen och tyckte att det gick bra. 

När chefen på äldreboendet ringde en dag i maj sken solen. Det var paus mellan föreläsningarna och Jenny Larsson satt i en park och småpratade med sina kurskamrater. Beskedet hon fick genom telefonluren kom oväntat.

Anmälde chefen

– Jag fick inte jobbet. Som jag uppfattade det var förklaringen att det tog för lång tid för mig att utföra vissa moment. Därför kunde de inte ta risken att anställa mig.

– Jag blev väldigt ledsen. Och sedan upprörd och arg. Jag utgör inte någon risk, jag är en resurs! Därför anmälde jag det till Ombudsmannen mot diskriminering, DO. Men det saknades bevis. Det gick inte att driva vidare rättsligt.

Kort därefter fick hon sommarjobb som vårdbiträde på ett annat äldreboende. Där jobbade hon hela sommaren.

– Det flesta saker som är svåra för mig går att hitta enkla lösningar på. Det kan till exempel ta längre tid att ta på plasthandskar, som man behöver ha som vårdbiträde. Men då tar jag bara en storlek större och då går det snabbare. En annan sak som är problematisk är att bära en bricka med koppar med kaffe i. Det ordnar sig genom att jag först ställer ut kopparna och sedan kommer med kannan och häller upp.

→   Giselle: "ADHD diagnosen räddade mitt liv"

Att personer med funktionsnedsättningar inte släpps in på arbetsmarknaden är problematiskt ur flera aspekter, tycker Jenny Larsson.

– Folk tror ofta att vi har en massa stöd, men så är det inte. Kraven på funktionsnedsatta från samhället har blivit mycket tuffare. Många orkar till exempel inte jobba heltid, men får ingen kompensation för det. Jag kämpar på samma arbetsmarknad som alla andra, konstaterar hon.

Jenny Larsson är utbildad arbetsterapeut.

 Under en vanlig dag som arbetsterapeut jobbar Jenny Larsson med att få vardagen att fungera så bra som möjligt för de barn och unga som hon har kontakt med. Det kan handla om att åka ut till en skola och se över hur det fungerar med något hjälpmedel där, till exempel en rullstol. Att ha möten med personalen på skolan och med föräldrarna och informera om barnets behov och diagnos.  Förskrivning av hjälpmedel, skriva intyg om bostadsanpassning och att journalföra arbetet tar också en del tid.

Hjälper barn fungera bättre

– Jag jobbar med att hjälpa dem att förbättra sina funktioner så att deras livskvalitet ökar. Det är viktigt för människor att känna sig kompetenta och självständiga så långt det går.

En av tankarna med Instagramkontot är att lyfta fram personer med synliga funktionsnedsättningar, som hon själv. Att riva ner fördomar och på så vis göra det lättare för dessa personer att delta i samhället. Till exempel genom att arbeta. Hur mycket och vilka anpassningar som behövs på jobbet för personer med cerebral pares är individuellt.

– Jag tycker att ansvaret att förklara det inte ska ligga på individen med funktionsnedsättningen. Eller att man ska kräva att cheferna som rekryterar ska sitta inne med all kunskap. Det behövs bredare insatser och information från olika aktörer. Det skulle vara jättebra om facket, till exempel Vision, erbjöd utbildningar om fysiska funktionsnedsättningar, säger Jenny Larsson.

Vill påverka mer

Det är hög tid för personer med synliga funktionsnedsättningar att börja ta större plats och kräva sin rätt. Feministerna har haft sin resa. Och sedan personer med hbtq, anser Jenny Larsson.

– Nu är det vår tur att bli sedda. Men när jag lyssnar på den politiska debatten undrar jag ofta: Var finns mina frågor? Många personer med funktionsnedsättningar har det väldigt jobbigt.

 I framtiden längtar Jenny Larsson efter att vara med och påverka samhället i en mer inkluderande riktning, ännu mer.

– Jag tycker det är roligt att informera på gruppnivå. Och jag drivs av att få vara med och förbättra saker. Min dröm är att jobba politiskt för någon organisation som driver de här frågorna.

Här i Karlskoga är Jenny Larsson uppvuxen.

 Nu är vattnet i glasen på bordet är uppdrucket och solen har börjar sjunka. Snart kommer barnen tillbaka från lekparken och det är dags att avsluta.

Lever drömmen

Trodde hon att det skulle bli så här stort? Att hon skulle ta tjänstledigt från sitt jobb, få priser och skriva en bok. Alltså, då i allra första början, när hon la ut lite bilder på sociala medier om sitt liv med cerebral pares? Svaret på frågan kommer snabbt.

– Nej, om jag hade gjort det och haft ett förutbestämt syfte med det hade det nog inte blivit bra. Och heller inte fått samma genomslag. Men jag är glad att det blev så här. Jag älskar det. Just nu gör jag precis det jag vill göra!