Emmaboda välkomnar ukrainska flyktingar

För snart ett år sedan kom de första flyktingarna från Ukraina. Runt 50 000 personer finns nu utspridda i landet. Emmaboda är en av de kommuner som tagit emot nykomlingarna med öppna armar.

Alla Putilova vaknar med ett ryck. Hon ligger i sin säng i lägenheten i Kiev. Hon kastar en blick mot fönstret. En brinnande projektil far förbi precis utanför. Hon blir helt kall inombords. Det här är slutet. Nu dör jag, tänker hon. Hon överväger att väcka sina två barn, sju och tolv år gamla, som sover djupt i rummet intill och sedan gömma sig med dem under sängen. Men det vore lönlöst. De skulle ändå dö alla tre. Bättre att låta dem sova, slippa skräcken och sedan aldrig mera vakna. Alla Putilova fryser under sitt täcke och väntar. Men bomben flyger förbi och hon och barnen överlever.

Efter den natten börjar hon få panikattacker och hon sätter igång att undersöka olika sätt att ta sig ifrån Kiev. Några turer senare till föräldrarnas hus och efter att hon via bekanta och sociala medier fått kontakt med en kvinna i Sverige som erbjuder henne husrum fattar hon ett beslut: Hon ska åka till Sverige. Hon packar in barnen och sig själv i bilen och kör hela vägen hit.

Nu blev det så här. Man vet aldrig vad som händer i livet.

– Jag har bott hela mitt liv i Kiev och har aldrig tänkt att jag skulle åka till ett annat land och bosätta mig där. Om jag inte haft barnen hade jag nog stannat. Men nu blev det så här. Man vet aldrig vad som händer i livet, säger hon med ett sorgset skratt.

Hon är en av 52 000

Alla Putilova och de två barnen har nu bott i Emmaboda kommun i snart ett år. Hon är en av de 52 000 skyddsbehövande personer från Ukraina som enligt Migrationsverket just nu befinner sig i Sverige.

I dag jobbar hon som projektmedarbetare i kommunen och kartlägger kompetensen hos de ukrainare som kommit hit för att sedan matcha dem mot lämpliga arbetsgivare. Hennes arbetsplats är inrymd i den gamla möbelfabriken och kallas Möjligheternas hus. Här finns många olika verksamheter vars syfte är att minska arbetslösheten i Emmaboda – second handbutik, snickeri och textilverkstad, till exempel.

Alla Putilova togs emot av Anja Budischewski när hon kom till Emmaboda.

Just nu bor cirka 50 personer från Ukraina i Emmaboda. Det är dessa personers kunskaper som kommunen jobbar med att kartlägga från arbetsplatsen i Möjligheternas hus. Hittills har man sett att drygt hälften har högskoleutbildning och övriga någon form av yrkesutbildning. De flesta kan ingen engelska alls. Att kommunicera med kommunen och andra myndigheter är därför inte helt lätt för många av dem. Som tur är talar Iwona Slojka, projektledare och Alla Putilovas chef, sex olika språk: ukrainska, ryska, polska, svenska, engelska, och lite italienska. Det gäller att ta hand om ukrainarnas kompetens, menar hon.

"Goda chanser att få jobb"

– Det är viktigt att vi ser dem, förstår dem och bemöter dem på ett bra sätt. Det här är en mycket mobil grupp. Hittar de inte jobb i Sverige åker de vidare till Polen eller andra länder i Europa, säger hon och visar in två kvinnor i rummet.

De heter Oksana Salivon och Maria Jatsko och har båda arbetat som stadsarkitekter i Ukraina. De har ett inbokat möte där de får hjälp och stöd i att söka jobb som passar deras kunskaper i Sverige. Tidigare på dagen har de deltagit vid ett event och nätverkat med företag och myndighetspersoner. De pratar ukrainska med Iwona Slojka och skrattar. Oksana Salivon har stora chanser att få ett jobb inom kort, berättar Iwona Slojka, när de är klara.

– I augusti nästa år tror jag att hälften av alla som är här har jobb, säger hon med eftertryck.

Alla Putilova jobbar med att hjälpa sina landsmän att finna arbete.

Men under tiden gäller det att hålla sig sysselsatt. Den som flytt från ett krig är oftast inte i psykisk toppform vid ankomsten till ett nytt land. Det tillsammans med att inte kunna språket och sysslolöshet kan bli en giftig cocktail. Därför finns Mötesplatsen som inryms i Folkets hus, ett 60-tals hus som ligger mitt i centrum. Här kan flyktingar från alla världens hörn träffas och delta i olika aktiviteter, till exempel gympa och språkcafé.
Här jobbar samordnaren Anja Budischewski, som av kollegerna beskrivs som en eldsjäl i arbetet med flyktingmottagandet. Något hon ler åt att höra.

– Det är roligt att se dem växa och må bättre, säger hon och fortsätter:

– Det är väldigt viktigt att komma igång snabbt och hitta ett nytt sammanhang när man kommer från ett krig. Det lärde vi oss av flyktingarna från Syrien. Vi jobbar mycket med hälsa och motion och satsar på att de ska få chans att röra på sig, förklarar hon och visar runt i caféet som är inrymt i husets källare, där nyanlända sitter i grupper och pratar med varandra.

En annan lärdom som de gjort är att inte måla upp alltför stora förhoppningar innan flyktingarna fått en mer varaktig placering i kommunen. Under förra våren kom 60 personer samtidigt till Emmaboda. De fick bo på campingen och ett före detta vandrarhem.

– Många i samhället ställde upp och hälsade dem välkomna. Vi var så glada att vi kunde hjälpa dem. Men sedan skickade Migrationsverket de flesta vidare till Lidköping. Då var vi väldigt, väldigt besvikna över att de behövde lämna kommunen munen, säger Anja Budischewski och skakar dystert på huvudet.

Får stanna till 2024 - minst

De ukrainare som är här nu har fått beskedet att de kan stanna i Sverige till den 4 mars 2024. Under den tiden är det Anja Budischewskis jobb att stötta dem och förklara hur det svenska samhället och byråkratin kring flyktingmottagandet fungerar och hjälpa till att knyta kontakter med läkare och arbetsförmedling.
Emmaboda kommun erbjuder svenskundervisning eftersom sfi inte är tillgängligt för ukrainska flyktingar.
En sak som ställer till bekymmer är att personer från Ukraina inte har rätt till sfi-undervisning (svenska för invandrare). Det beror på att de som flytt från landet oftast får uppehållstillstånd i Sverige med stöd av massflyktsdirektivet.

Tanken med direktivet är att det ska användas till att snabbt hantera stora flyktingströmmar. Fördelen med det är att det ger vuxna rätt att arbeta och barn att gå i skolan, men en nackdel är att det inte ger rätt till undervisning i svenska.

– Därför har vi startat språkcaféer i stället. Det är i alla fall något, menar Anja Budi­schewski.

Viktigt att lyssna

Hon är en av de första personer som de som flytt träffar och en stor del av jobbet går ut på att lyssna.

– Det är många som grubblar i början. Då är det viktigt att bara finnas där. Sitta med dem och ta en fika, förklarar hon.

Khaled Al Khalaf håller i träningsgrupper för unga flyktingar på badhuset.

Ett fat med godsaker ställs fram på bordet i caféet. Det är Khaled Al Khalaf som smugit fram och passar på att bjuda på det som de nyanlända bakat. Han kom hit från Syrien för några år sedan och nu är han anställd på socialförvaltningen.

– Jag jobbar både med unga och gamla. Till exempel håller jag i träningsgrupper för ungdomar på badhuset, berättar han.

Hans mobiltelefon ringer. Kan Khaled Al Khalaf skjutsa en ukrainsk familj till badhuset? Det finns inte så mycket kollektivtrafik i Emmaboda och de nyanlända har inte svenskt körkort, så en del av arbetet för alla som jobbar med flyktingar i ­kommunen är att köra dem till olika ställen.

Värmen inne på badhuset omfamnar oss. Den välbekanta lukten av klor kittlar i näsan. Khaled Al Khalaf byter några ord med personalen som jobbar i receptionen. Badhuset ägs av kommunen så samarbetet med personalen här fungerar smidigt.

Familjen från Ukraina som just kommit hit befann sig nyss i ett krig. Nu plumsar de runt i det turkosblå, ljumma vattnet med leenden på läpparna.

Skymningen sänker sig över Emmaboda och kontoret i Möjligheternas hus där Alla Putilova fortfarande är kvar.

Att hon hamnade just i Emmaboda berodde helt och hållet på att kvinnan i Långasjö, som ligger i närheten av Emmaboda, erbjöd henne att komma och bo där.
Anja Budischewski tvekar inte att ta ett dopp i bassängen.
Det var lite ensamt och att bara gå hemma i Långasjö, då när hon först kom hit. Därför gick hon runt i samhället och frågade alla hon stötte på om de kunde ge henne ett jobb. I Kiev hade hon utbildat sig till teknisk ingenjör på universitetet. Där hade hon också läst engelska, som hon talar mycket bra. Tidigare har hon arbetat med turism samtidigt som hon sålde halsband på nätet.

– Jag är ensamstående mamma och behöver ha ett jobb som ger en inkomst så att jag och mina barn kan ha ett normalt liv, förklarar hon.

Till slut fick hon frågan om hon kunde städa på hotellet. Självklart, sa Alla Putilova. Så fort hon började jobba kände hon sig gladare och fick mer energi. Via jobbet fick hon också ett socialt nätverk. Det är en erfarenhet hon drar nytta av i sitt nya jobb, som hon fick lite senare.

– När jag sökte jobbet på Emmaboda kommun sa jag: jag vet hur det är att fly från ett krig. Nu vill jag stötta andra och visa att det går att få ett arbete trots allt.

Vill inte tänka på framtiden

Snart ska hon  åka hem till lägenheten i Långasjö som hon nyligen fått. Det har fungerat bra att bo i huset där hon och barnen haft en fristad, men hon har längtat efter något eget. Så fort hon fick reda på att lägenheten blivit ledig krävde hon därför att få nycklarna så att hon kunde börja flytta in.

När jag kom hit för ett år sedan hade jag förlorat allt. Nu har jag ett jobb och en egen lägenhet.

Framtiden vill hon inte riktigt tänka på. Det är ingen idé att planera för mycket, resonerar hon. Allt kan ändå ändras på en sekund. Men nuet gillar hon.

– När jag kom hit för ett år sedan hade jag förlorat allt. Nu har jag ett jobb och en egen lägenhet. Det känns nästan overkligt att det gått så här bra. Livet går vidare. 

Läs mer: Han fixar bostad till flyktingar