Här får unga som mår dåligt hjälp utan remiss

På Alepraktikens vårdcentral testade man att låta socionomer och kuratorer ta emot barn med psykiska problem utan remiss. Ett framgångsrecept som fungerat så bra att det nu införts permanent.

Ute är det grå och rå vinter, men i den nya barackbyggnaden utanför Alepraktikens vårdcentral råder en dämpad och ombonad värme. En pojke och hans föräldrar skymtar till när de korsar korridoren till psykologens mottagningsrum. Inne i det lilla väntrummet finns gosedjur och barnböcker, flera med känsloteman.

– Barnen vi möter behöver ofta hjälp med att sätta ord på vad de känner, säger kurator Emelie Wessmark.

Täpper till "glapp" i vården

I mars 2022 öppnade vårdcentralen Alepraktiken sin mottagning Ungas psykiska hälsa (UPH) Älvan, som riktar sig till barn och unga med psykisk ohälsa. Verksamheten är ett tilläggsuppdrag som alla vårdcentraler i Västra Götalandsregionen kan söka, förutsatt att de uppfyller vissa villkor. En UPH-vårdcentral är förstärkt både vad det gäller personal som psykolog/psykoterapeut och kurator/socionom, liksom utifrån kunskap och metoder.

– Med korta insatser gör vi en stor skillnad. Och tack vare att vi har en låg tröskel är det enkelt att få hjälp, säger Mia Lindström som är socionom och kurator på Älvan.

Både hon och hennes kollega Emelie Wessmark konstaterar att alla vårdcentraler egentligen har som grunduppdrag att ge stöd och viss behandling vid psykisk ohälsa hos barn och unga. Men att det sällan funkar i verkligheten.

– De flesta vårdcentraler har ju psykolog och kurator, men många av dem är inte vana vid att jobba med barn. Det blir ett glapp i vården som i stället gör att barn- och ungdomspsykiatrin blir överbelastade. Genom UPH kan vi fånga upp barn och unga tidigt och med korta insatser göra stor skillnad, säger Mia Lindström.

Får hjälp utan remiss

Innan Emelie Wessmark började på Älvan jobbade hon bland annat på socialtjänsten i Angered. Där mötte hon många barn och unga som skulle ha gynnats av att få komma till en verksamhet som UPH i stället för att man hade behövt göra en orosanmälan.

– När jag såg att Alepraktiken skulle öppna en UPH-mottagning tyckte jag det kändes väldigt lockande att få jobba mer förebyggande. Och det är precis det vi gör här.

Regionens UPH-verksamhet var från början ett pilotprojekt som var så framgångsrikt att det nu blivit permanent. Och för att få hjälp på Älvan behöver man alltså bara lyfta luren och ringa. Ingen remiss krävs. Via telefonbedömning med kurator eller psykolog ställs frågor utifrån en UPH-mall för att ringa in problematiken. Om det handlar om exempelvis ätstörningar, tvång eller självskadebeteende bokas tid hos psykolog.

En metod som används på Alepraktiken är att rita sitt orosmonster.
Även om bredden kan vara stor när det gäller problembilden, brukar de vanligaste bekymren handla om starka känslor – antingen affekt och utåtagerande eller det motsatta – stark oro och tillbakadragenhet. Här har Mia Lindström stor erfarenhet av den förstnämnda gruppen, och Emelie Wessmark av den andra. Gemensamt är dock att både barnet och vårdnadshavarna behöver stöd.

– Att hjälpa föräldrarna är en stor del av jobbet vi gör här, och de är ofta otroligt tacksamma över att någon bara lyssnar på dem, säger Mia Lindström.

Satsar på behandling i grupp

Målet med all UPH-verksamhet är att ha olika gruppverksamheter igång: ”Affekt” handlar om starka känslor, medan ”Cool Kidz” har fokus på oro och ångest. Föräldrautbildningen ABC syftar till att stärka goda relationer mellan barn och vuxen.

– Med gruppverksamheterna kan nya besökare komma in snabbare och verksamheten får ett bättre flöde, säger Mia Lindström.

I de individuella samtalen med barnen behöver man bekräfta att det barnet känner är normalt, och att det går över. För mindre barn används ofta olika hjälpmedel för att sätta ord på det jobbiga, som exempelvis bilder på nallar med olika känslouttryck: Hur känns det i skolan? Var känns det i kroppen när du blir ledsen? Att rita sitt arg- eller oros-monster är en annan metod som kan hjälpa barnet att separera sig själv från känslorna och avdramatisera.

– Sedan försöker vi gemensamt hitta strategier för barnet när det känns jobbigt. Där får man forska lite, men det går alltid att formulera en trygghetsplan med saker man kan göra. Till exempel ringa farmor, krama sitt gosedjur, gå till en vuxen eller ta tio djupa andetag. Att öva på avslappning är viktigt, säger Emelie Wessmark.

Tio samtalstillfällen är utgångspunkten, men ofta behövs inte ens det. Vissa barn behöver remitteras vidare till Bup. Men med hjälp av stöd­samtal och olika verktyg på Älvan lyckas man nästan alltid skapa en förändring till det bättre.

Känslokort används för att hjälpa små barn att prata om känslor.

Vill jobba förebyggande

– Vi möts av tacksamhet från föräldrarna. De intygar att barnen har mindre ångest, sover bättre, går till skolan mer regelbundet, har mindre ont i magen och inte är lika explosiva. Det låter kanske otroligt, men om man får hjälp i god tid är det inte så svårt att vända skutan.

Mia Lindström ser en stor skillnad i att jobba på Älvan jämfört med socialtjänsten, som både hon och Emelie har lång erfarenhet ifrån.

– Ur yrkessynpunkt är jobbet på socialtjänsten mer kvalificerat, men här får vi mycket mer kredd för det vi gör. Att få jobba förebyggande på det här sättet känns otroligt meningsfullt. Med vår kompetens kan vi också avlasta skola, socialtjänst och vårdcentralerna och bidra till att de remisser som går till bup är de som verkligen ska bedömas på den nivån.

​Läs mer:

Insatser utan behovsprövning kan bli vanligare

Ministerns besked: Ny socialtjänstlag dröjer