Praktiken rök när hon berättade om sin Asperger

När blivande medicinska sekreteraren Maria Sivsdotter berättade att hon har Asperger ställde hälsocentralen in den praktik och det vikariat de redan beviljat. Nu har hon gjort en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen.

Det är tisdag den 24 februari. Maria Sivsdotter har rest de närmare 20 mil från hemmet i Bollstabruk till Umeå. Hon är i sluttampen av sin utbildning till medicinsk sekreterare. Det enda som återstår är den tio veckor långa LIA 3 (Lärande i arbete). Om inte pandemin hade satt käppar i hjulet hade hon redan varit klar.

Läs 1: Hon skrev examensarbete om att jobba som medicinsk sekreterare med Asperger

Läs 2: Han skrev en motion om npf i arbetslivet

Läs 3: Hon riktar ljuset på dolda nesättningar på jobbet

– Jag hade blivit erbjuden en plats på rättsmedicin i Umeå och det var jag ju jättesugen på – men restriktionerna satte stopp. Och jag förstår det, det var såklart svårt för vården att ta emot praktikanter under pandemin.

Pilligt arbete

Maria Sivsdotter blickar ut över Edsfjärden. Kyrkan i Ytterlännäs reser sig mellan lövträden på andra sidan sjön. Kaffeperkolatorn på terrassen brusar. Här sitter hon ofta med sin samiska slöjd. Just nu broderar hon ett barmkläde, ett tålamodsprövande, pilligt arbete med den spiralformade tenntråden.

– Att ha asperger kan vara en tillgång, förstår du hur många timmar det krävs för att få det här rätt? Jag kan jobba hur mycket som helst.

Det finns flera fördelar med att ha Aspergers syndrom, menar Maria Sivsdotter, till exempel förmågan till koncentration som här vid tålamodskrävande slöjdarbete.

Efter lång väntan och många försök hittar Maria Sivsdotter till slut en hälsocentral i Umeå där hon erbjuds praktikplats i tio veckor och sommarvikariat i fyra veckor med möjlighet till förlängning. Praktiken ska börja i april, men man kommer överens om att hon ska komma på besök i februari.

– Det var ju fantastiskt att jag skulle få möjlighet till jobb direkt efter praktiken, det kunde inte bli bättre.

Hon hade ordnat så att hon kunde veckopendla. Släkt och vänner skulle ta hand om katterna, hunden och hästen Excellent.

Bra möte

Mötet på hälsocentralen går bra. Maria Sivsdotter blir visad runt, får hälsa på personalen och se var hon ska sitta. Alla är trevliga och Maria Sivsdotter får en bra känsla.

Tanken var att säkt och vänner skulle ta hand om katterna, hunden och hästen Excellent under Maria Sivsdotters tio vekor långa praktik- och vikariatperiod.

I slutet av mötet berättar hon att hon har Aspergers syndrom. Hon säger att det förmodligen inte är något de kommer att märka av, men hon tycker ändå det kan vara bra för dem att veta. Hon nämner att hon ibland kan ha svårt med ögonkontakt och om det blir för mycket intryck kan hon behöva ta en liten paus. Delar av jobbet innebär att hon ska sitta i receptionen men hon är van att jobba med människor så det ser hon inte som ett problem, hon har dessutom suttit i reception under tidigare praktik.

– Jag sa också att min diagnos inte är något de behöver ta ansvar för. Jag vet mina svårigheter, jag är över 40 år och kan själv sätta stopp om det blir för mycket.

Mejl från chefen

Svaret hon får är att hennes diagnos inte är några problem och att hon är välkommen i april som avtalat.

Glad och förväntansfull lämnar Maria Sivsdotter hälsocentralen. 20 minuter senare får hon ett mejl från centralens chef, en person hon inte har träffat tidigare.

– Chefen skrev att man måste vara väldigt flexibel som medicinsk sekreterare, att det här jobbet kommer att bli för svårt för mig och att de därför måste tacka nej till min LIA-plats hos dem.

– Jag förstod ingenting, vad hände?

Van möta människor

Maria Sivsdotter fyller en påtår i kaffemuggarna. Hon har tidigare jobbat som barista och vet hur gott kaffe ska smaka. Hon har också jobbat i butik och från jobbet som administratör, som hon har nu, är hon van att möta många olika typer av människor. Hon har även arbetat som undersköterska inom äldreomsorgen och på gruppboende.

– Jag hade funderat över utbildningen till medicinsk sekreterare några år. Jag tycker om att skriva och jag är bra på det. Tänk att få jobba inom vårdsektorn med att skriva diktat, brev, remisser – det var min dröm, säger hon.

"Jag tycker om att skriva och jag är bra på det. Tänk att få jobba inom vårdsektorn med att skriva diktat, brev, remisser – det var min dröm", säger Maria Sivsdotter.

Hälsocentralen ligger inte långt bort så Maria Sivsdotter går tillbaka för att få prata med någon av handledarna och få en förklaring, men där är helt tomt. Hon ringer och mejlar men får inget svar. Efter en stund ringer chefen upp.

– Hon sa att hon förstod att det varit en omtumlande förmiddag. Omtumlande?! Jag blev så arg och sa till henne att jag aldrig blivit så illa bemött.

– De har ju ingen aning om vad jag klarar av för jag har inte fått en chans att prova. De tog inga referenser från mina tidigare handledare, frågade ingenting om vad jag jobbat med förut. Om de hade gjort det hade de fått veta att jag fick väl godkänt på mina tidigare LIA, att jag är självgående och lär mig fort. Det enda de hörde var asperger. Jag blev dömd på förhand.

Anmälde till DO

Maria Sivsdotter har anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

– Jag gör det för jag vill inte att detta ska hända någon annan. Jag hade inte behövt berätta om min diagnos men att tvingas undanhålla en så stor del av sig själv bara för att få en chans är otroligt knäckande för både självförtroende och självkänsla – som att man inte duger som man är.

Ulrika Westman Yttergren, verksamhetschef på Region Västerbotten, är ytterst ansvarig för hälsocentralen och den som uttalar sig i frågan.

– Jag vill inte kommentera det som skett innan saken är utredd av DO, men det var aldrig meningen att diskriminera någon, säger hon till Tidningen Vision.

Maria Sivsdotter tror inte heller att avsikten var att diskriminera.

– Men det blev ju så eftersom de uttryckte sig som de gjorde. Det här var en dröm jag hade men jag tror inte jag orkar mer.