Lågt i tak: Allt färre vågar kritisera på jobbet

GRANSKNING: TYSTNADSKULTUR. Var femte drar sig för att kritisera verksamheten. Fyra av tio som har gjort det upplever att de ­straffats. Det har blivit lägre i tak på jobbet, visar Tidningen Visions undersökning.

Bäst att ligga lågt, annars kan det straffa sig. Att det har blivit tystare i arbetslivet är något som Visions medlemmar har känt av.

När Tidningen Vision skickar ut en enkät om att våga framföra kritik på jobbet haglar kommentarerna in: ”Det heter att det ska vara en öppenhet, men man framstår ändå som lite obekväm om man kritiserar. Det finns någon typ av tystnadskultur.”  Det skriver en medlem.

En annan uppger att: ”På APT och möten kan kritik mötas med hånfulla kommentarer vilket gjort att de flesta tystnat”.

Var tredje: Det har blivit lägre takhöjd

Var tredje medlem anser att det blivit lägre i tak på arbetet de senaste tre åren. Ingen av alla dem vi talar med vågar ställa upp och berätta om sina erfarenheter med namn och bild – ämnet är för känsligt och de upplever att risken för bestraffning är för stor.

De allra flesta uppger visserligen att de någon gång har framfört kritiska åsikter internt på arbetsplatsen. Men många konstaterar också att synpunkterna sällan tas emot väl. Fyra av tio som uppger att de har framfört kritik, internt eller i media, anser att de har blivit utsatta för någon typ av repressalier.

Det handlar om allt ifrån utebliven löneökning och kompetensutveckling till uppmaning att söka nytt jobb och uppsträckningar inför hela arbetsgruppen.

– Jag blev utskälld av chefen på min förra arbetsplats, både i enrum och inför mina arbetskamrater för att jag reagerade när saker inte kändes rätt. Det har satt sina spår och jag väger mina ord på guldvåg numera, säger en tandsköterska som vill vara anonym.

Även hennes arbetskamrater drabbades.

– En ung kollega skrev en insändare i tidningen om de låga lönerna i yrket. Den var allmänt hållen och inte märkvärdig alls, men det blev ändå storm på jobbet. När hon sökte sig bort fick hon svårt att komma vidare eftersom chefen gav henne så dåliga referenser.

Krav på lojalitet har ökat

Allt mer slimmade verksamheter och ökade krav på lojalitet är några av förklaringarna till tystnaden. Det framgår av undersökningen, som bevarats av drygt tusen slumpvis utvalda medlemmar.

På frågan om man skulle våga använda sin meddelarfrihet och larma om oegentligheter på jobbet svarar fyra av tio ja. Flera personer påpekar att interna problem först och främst ska lösas internt, men bland dem som har höjt rösten på arbetsplatsen eller visslat till media är erfarenheterna dåliga.

Flera uppmärksammade fall i media och regeringens förslag om skärpning av visselblåsarlagen har gjort frågan om skyddet för dem som larmar om missförhållanden högaktuell. Den nya lagen, som träder i kraft i december, innebär bland annat att offentliga och privata arbetsgivare med över 50 anställda måste upprätta interna visselblåsarkanaler.

Läs mer: Det här innebär meddelarfrihet

Högt pris för den som larmar

Tidningen Vision har vid flera tillfällen rapporterat om medlemmar som slagit larm om missförhållanden på jobbet. Ofta har de hyllats som modiga sanningssägare, men det personliga priset är högt.

En kort tid efter att Yasra Delpisheh och Sara Hernandez anställdes som chef respektive socialsekreterare på enheten för barn och unga i Båstads kommun 2019 upptäckte de allvarliga brister i verksamheten. De skrev en rapport som uppmärksammades av media, därefter blev den förra uppsagd och den senare utköpt. Kommunen har senare gått med på skadestånd för uppsägningen men menar att den inte var en repressalie.

Ett nyare exempel är medicinska sekreteraren Ingrid Leirnes, som blev utskälld och omplacerad till en ny arbetsplats efter att ha larmat om smittorisker för covid-19.

Facket: Offentlig sektor agerar allt mer som företag

– Det är tragiskt att en människa ska råka ut för detta när hon använder sin grundlagsstadgade rättighet, säger Lars Burström, Visions ordförande i Region Västerbotten, som företrädde Ingrid Leirnes i de lokala förhandlingarna med arbetsgivaren.

Lars Burström tror att den minskande toleransen för avvikande synpunkter och åsikter beror på att offentliga arbetsgivare agerar allt mer som privata företag och försöker förmedla en enhetlig och positiv bild av den egna organisationen.

– Politiker älskar att slå fast att deras kommun eller region är ”världens bästa” på olika saker, då uppfattas kritik från en medarbetare som ett försök att solka ned varumärket, säger han.