Skjuts för distansarbete – men vad händer efter pandemin?

I nya kontorsland­skapet sitter vi inte tätt, utan på avstånd från varandra – i våra egna hem. Även om vaccinet öppnar ­dörren till arbetsplatserna igen är distansarbetet här för att stanna. Det drabbar unga och trångbodda.

Distansarbetet har fått en skjuts av covid-19 och de flesta tror att utvecklingen kommer fortsätta. När Vision i oktober frågade 5 000 medlemmar svarade 63 procent att de räknar med att jobba mer hemma efter än före pandemin.

Är det bra eller dåligt? Ingen vet för i dag finns knappt någon forskning om hur människor ­påverkas av att jobba hemma länge. Hittills har man mest tittat på den typ av distansjobbande som varit ett privilegium för individen – frivilligt, någon dag i veckan och på eget ansvar.

Svårt hålla ångan uppe

Francesca Di Febo är 29 år och sedan drygt ett år utvecklingsledare med fokus på internationellt arbete i Vänersborgs kommun. När pandemin slog till efter ett par månader på nya jobbet fick hon byta rummet på kommunstyrelseförvaltningen till köksbordet och soffan hemma i radhuset. Där är det svårt att hålla ångan uppe.

– Det är ganska tråkigt helt enkelt. Arbetsuppgifterna kan jag utföra hemifrån, men jag saknar de dagliga diskussionerna på jobbet, säger hon.

En majoritet i Visions undersökning är nöjda med att arbeta hemma och upplever att de jobbar effektivare än tidigare. Men långt ifrån alla har positiva erfarenheter. Francesca Di Febos åldersgrupp, 18–30 åringarna, är överrepresenterad bland de missnöjda.

Yngre behöver mer stöd

Björn Cárdenas, arbetsmiljöstrateg på Vision, ser en möjlig förklaring:

– Många i den gruppen behöver ett extra stöd från chefer och kolleger just för att de är relativt nya på arbetsplatsen och i arbetslivet. Om förändringen blir så dramatisk som många förutspår, kräver det att arbetsgivarna har ett särskilt fokus på de yngre medarbetarna, säger han.
Yngres bostadssituation kan bidra till att de har sämre förutsättningar att göra ett gott arbete på distans. Samma sak gäller andra trångbodda.

Gisela Bäcklander

– När vi gör oss mer beroende av hemarbete introducerar vi en ny ojämlikhet på arbetsmarknaden.  Det är stor skillnad på att bo i ett stort hus där du kan ordna ett arbetsrum och på att bo i en liten lägenhet, säger Gisela Bäcklander, doktor i industriell ekonomi och organisationsforskare vid Karolinska Institutet.

Hennes forskning handlar om självledarskap i aktivitetsbaserade miljöer, där högst 70 procent av de anställda får vara närvarande samtidigt.

Konflikter väntar

– Både forskare och branschpress beskriver det nya kontoret som en plats där man bara samlas då och då. Ska vi jobba så på sikt måste vi hitta nya lösningar, säger Gisela Bäcklander som inte tycker att det är bra om arbetslivet ska bygga på att folk överlåter bostadsyta till jobbet.

Hon tror att det blir en sökande period efter pandemin och en del konflikter, när en del vill fortsätta jobba hemma medan andra vill gå tillbaka till hur det var innan så fort som möjligt.

– Vissa delar av arbetet – som möten – blir bättre om alla gör lika. 

Tidigare studier har visat att de som är på plats fysiskt interagerar mer medan de som är med digitalt känner sig bortkopplade, säger Gisela Bäcklander.

Idéer föds vid kontakt

Inte heller Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap vid Malmö universitet tror att det är bra i längden om folk är för lite på jobbet.

– Zoom-möten är inte det mest främjande för kreativiteten. Det finns ett värde i att träffas fysiskt, både för den sociala gemenskapen och för att det är i mellanrummen under dagen man pratar otvunget och får nya idéer, säger hon.

Tuija Muhonen

Frågan är vad det säger om våra arbetsplatser att så många tycker att de jobbar effektivare hemma. När

Tuija Muhonen undersökte hur de anställda reagerade när Malmö universitet ersatte cellkontoren med aktivitetsbaserade arbetsplatser i ett av sina hus, visade det sig att de som kunde flydde lokalen och bara åkte in för föreläsningar och möten.

Eftersom det finns starka ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att dra ner på lokalyta är flykten/förvisningen från arbetsplatsen en utveckling som kan förstärkas i spåren av pandemin. Det oroar henne.

– Det bör finnas möjlighet till avskilda rum för den som inte kan ordna det hemma. Man kan också ha roterande tider där man turas om att vara på jobbet, säger Tuija Muhonen.

Fotograferar sin arbetsplats

Som en följd av corona har nu studier av långtidseffekterna av att jobba på distans kommit igång. Calle Rosengren, docent i arbetsmiljöteknik vid Lunds universitet, deltar i ett tvåårigt projekt finansierat av Afa försäkring där 50 kommunanställda i Södertälje och Malmö fotograferar sina hemarbetsplatser och sedan djupintervjuas.

Calle Rosengren– Bilderna kan visa det sociala samspelet i hemmet och en hög med tvätt lika väl som en dator och en stol. Vi vill veta hur personerna har det med ergonomin och hur kontakten med kolleger, chefer och klienter funkar. Målet är att utarbeta bättre rutiner för arbete i hemmet, säger han.

Ställs högre krav på chefen

Att själv få styra sin tid och var man arbetar brukar ses som en friskfaktor. Men det kräver mer av ens förmåga att driva sig själv. Och risken är att det blir svårare att avgöra när det är färdigjobbat. Blir arbetet för gränslöst kan det gå ut över nedvarvningen och påverka sömnen på sikt.

Stressen hänger också ihop med otydligt definierade arbetsuppgifter och förväntningar.

– Det är väldigt olika hur vi trivs med att integrera arbete och fritid. Nu när hemarbetet är mer eller mindre påtvingat märker vi att många ägnar tankemöda åt hur tillgängliga de ska vara, säger Calle Rosengren.

Det ställs större krav på cheferna när fler jobbar mer på distans, påpekar han. De måste ha en löpande dialog med varje anställd – både om vad som ska levereras och om arbetsmiljöns olika aspekter. Det är särskilt viktigt för de medarbetare som är nya på jobbet.

Saknar skratten

Francesca Di Febo i Vänersborg stödjer beslutet att personalen ska jobba hemifrån under pandemin. Men hon konstaterar samtidigt att hemarbetslivet inte passar henne:

– Jag är en social person och behöver nog människor omkring mig för att kunna arbeta effektivt. Jag saknar de fördjupande diskussionerna, skratten och stödet från erfarna kolleger.