Oväntad praktik under corona

Pandemin tvingade socionomstudenten Rasmus Olofsson att abrupt avsluta sin ­utlandspraktik och åka hem till Lund. Då grep socialförvaltningen i Helsingborg in och tack vare flexibla medarbetare skapades ersättningsplatser åt Rasmus och hans sju kursare.

Socionomstudenten Rasmus Olofsson, som vanligtvis läser på Social­högskolan i Lund, befann sig på praktiktermin i skotska Aberdeen när covid-19-viruset började spridas.

– Jag hade hunnit vara på plats i en månad och började precis komma in i verksamheten inom den ideella organisationen Fersands and Fountain Community Project som ligger i ett av stadens mest socioekonomiskt utsatta områden.

Hastigt togs beslut om att hela verksamheten skulle stänga igen tills vidare på grund av risk för smittspridning.

– Först tänkte vi nog alla att det snart skulle bli som vanligt igen, säger Rasmus Olofsson som nu fick hålla sig i lägenheten som han delade med två kursare.

Aberdeen i sig var till en början inte särskilt hårt drabbat av viruset. I kontakten som Rasmus Olofsson hade med släkt och vänner hemma samt med universitet i Lund, sa alla ”stanna där du är tills det går över, det är värre att ge sig ut och resa nu”. Från sina lärare fick han uppgifter att sysselsätta sig med i hemkarantänen, i väntan på att kunna återuppta praktiken. Men snart började land efter land att stänga sina gränser.

– Vi insåg att om vi inte reser hem snart, så finns risk att det kommer att dröja innan det är möjligt, säger han.

Kallades hem

Socialhögskolan i Lund befarade samma utveckling och kallade hem samtliga åtta studenter som för tillfället befann sig på utlandspraktik, i alltifrån Tyskland till på Bali.

– Vi kom med ett av de sista planen som gick.

Väl hemma blev det dock tomt och villrådigt. Vad skulle hända nu? Skulle universitet räkna terminen som avbruten? Skulle Rasmus Olofsson och hans kursare både behöva gå om och bli av med studiemedel?

– Det kändes osäkert och olustigt.

Men på Socialhögskolan arbetade de praktikansvariga på högvarv för att hitta en lösning. Man tog kontakt med ett antal kommuner i regionen för att undersöka om någon snabbt kunde ta emot studenterna. Helsingborg nappade först. Malin Olsson, som är verksamhetskoordinator, säger att det dels var för att hjälpa de drabbade studenterna. Men man behövde också rusta den egna organisationen inför ett eventuellt covid-19-utbrott.

– Vi såg en öppning. Med god introduktion, handledning och praktiktid hos oss kanske någon av dessa studenter skulle kunna vikariera i verksamheten redan till sommaren, om det skulle uppstå personalunderskott, säger hon.

Specialanpassad introduktion

På bara någon vecka såg sakkunniga och metodutvecklare inom socialförvaltningen till att sätta ihop en specialanpassad två veckor lång introduktion för studenterna utifrån den yrkesintroduktion som alla nyanställda socialsekreterare och behandlare blir erbjudna.

– Jag fick besked ett par veckor efter hemkomsten om att Helsingborg kunde ta emot oss. Sedan visste jag inte mer än att jag skulle vara på plats klockan åtta följande måndag, säger Rasmus Olofsson.

Efter två veckors introduktion för de åtta studenterna från Lund, blev Rasmus Olofsson tilldelad praktikplats hos de två handläggarna Lina Mellbris och Anja Kristensen. De jobbar med LVM, lagen om vård av missbrukare.

– Jag hade ingen erfarenhet av att arbeta med missbrukare sedan tidigare, men var nyfiken.

När vi ses har det hunnit bli stekhet sommar och det har nu gått några veckor sedan praktiken avslutades. Rasmus Olofsson och hans två handledare är glada att återses och skrattar åt minnet av hur snabbt allting gick, då i våras.

– Vi hade vid något tidigare tillfälle sagt till vår chef att vi var öppna inför att ta emot praktikant. Men vanligtvis går man en handledarutbildning och hinner förbereda sig lite. Nu fick vi veta en torsdag att vi skulle ta emot någon som hette Rasmus i veckan efteråt, skrattar Lina Mellbris.

De såg till att få in ytterligare ett skrivbord och en dator i det gemensamma arbetsrummet och så kom han då, denna Rasmus. Han hann knappt vara på plats i en timme förrän det blev en akut-utryckning inför ett eventuellt omhändertagande enligt LVM.

– Man kan lugnt säga att din första dag var rätt intensiv, men å andra sidan kastades du direkt in i vår oförutsägbara arbetsvardag, säger Lina Mellbris.

Lärt sig mycket om LVM

Rasmus Olofsson håller med. Under de fyra praktikveckorna fick han se många olika aspekter av arbetet som LVM-handläggare. I slutet fick han till och med på egen hand hålla i ett körkortsuppföljnings-möte med en klient.

– Jag har lärt mig jättemycket. Både rent teoretiskt om LVM, men även om hur jag reagerar i olika nya situationer.

De två handledarna tycker också att de har fått mycket tillbaka av sin praktikant. Det går ganska fort att göra saker på rutin, konstaterar de. Därför är det bra när det kommer någon utifrån som ställer kritiska frågor.

Jag har lärt mig ­jättemycket. Både om LVM och om hur jag reagerar i nya situationer.

– Vi pratade mycket om bemötande. Hur viktigt men svårt det kan vara. Samhället har generellt en nedvärderande syn på missbrukare och tycker att ”det bara är att skärpa sig”, säger Anja Kristensen.

Rasmus Olofssons praktiktid har lett till att han kan tänka sig att arbeta med personer i missbruksproblematik framöver. Men först vill han skaffa sig lite mer yrkeserfarenhet eftersom rollen är krävande. De två handledarna konstaterar att de också har fått mersmak.

– Vi har nu sagt ja till att ta emot en ny praktikant inför hösten, säger Anja Kristensen.