”Vi ska bli bäst i världen”

Vi köpte Fairtrademärkta varor för 3,6 miljarder ­kronor förra året. Det placerar oss på tredje plats i världen. Trots det är Fairtrades generalsekreterare Hewan Temesghen inte nöjd.

Hewan Temesghen intresse för världen kom tidigt.

– Jag är född i Sverige och mina föräldrar är från Eritrea. Redan som 10-åring visste jag att jag ville försöka förändra människors liv till det bättre. Det har präglat mina studier, mitt ideella engagemang och mitt arbetliv, berättar hon.

Det var självklart att satsa på högre utbildning. Hon har en master i fred- och konfliktkunskap med inriktning på folkrätt. Trots hennes relativt unga ålder har hon hunnit med att pröva vingarna som kommunal chef i både Södertälje och Botkyrka.

Hewan Temesghen har bott och studerat i England, Mexiko och Spanien. Hon har rest runt i världen hela tiden med fokus på mänskliga rättigheter. En av hennes uppsatser under studietiden skrev hon i Ecuador och den handlade om ursprungsbefolkningen och deras rättigheter gentemot kommersiell handel.

2016 fick hon frågan om hon ville bli generalsekreterare för Fairtrade Sverige, vars vision är att få oss att handla så mycket Fairtrademärkta varor som möjligt för att skapa en rättvisare världshandel där fattiga producenter i tredje världen har möjlighet att skapa sig en hållbar tillvaro. Hon tvekade inte att tacka ja.

– Jag tror att jag har mitt drömjobb faktiskt.

Men hon blev ganska snabbt tvungen att lägga fokus på något annat än drömjobbet. Förklaringen till det är fem månader och ligger och snusar gott i hennes famn under intervjun. Det är alltså en föräldraledig och för stunden lite splittrad generalsekreterare jag träffar på Fairtrades kontor på Södermalm i Stockholm.

– Jag njuter av det här, säger hon och pussar på sin lilla tjej. Men jag ser fram emot att komma tillbaka och åka på en producentresa. Jag har inte hunnit med att besöka våra projekt ute i världen.

– Jag tänkte nog att det är väl bara att åka när jag fått barn. Men riktigt så fungerar det ju inte, säger hon och ser lite generad ut.

Fairtrade International är den organisation som beslutar om kriterierna och ger stöd till odlare och anställda i länder med utbredd fattigdom. Fairtrade International ägs till 50 procent av odlarna och till 50 procent av de nationella organisationerna.

I Sverige består organisationen av Föreningen för Fairtrade i Sverige och bolaget Fairtrade Sverige AB. Bolaget ägs av LO och Svenska kyrkan. Föreningen är en mängd organisationer och fackförbund medlemmar i, bland annat Vision.

Hewan Temesghens främsta uppgift som generalsekreterare är att opinionsbilda och sprida kännedom om Fairtrade. Framför allt vill hon öka medvetandet bland unga.

– Många känner till oss men fler behöver göra en aktiv handling och välja Fairtrademärkta produkter. Målet är att nå upp till 5 miljarder 2020. Det skulle generera 100 miljoner kronor i premie till fattiga odlare i Afrika, Asien och Latinamerika, berättar hon.

Premien brukar användas till investeringar i produktion, skola och sjukvård.

De flesta av oss associerar Fairtrademärkningen till bananer, kaffe och choklad och numera också till rosor och vin. De är tveklöst de största och mest kända rättvisemärkta produkterna. Men faktum är att det numera finns 3000 Fairtrademärkta produkter på marknaden. Utbudet har ”exploderat” de senaste åren. Det senaste på den svenska marknaden är diverse olika Fairtrademärkta hudvårdsprodukter.

Förutom märkning av produkter, så jobbar också Fairtrade i Sverige med att utbilda Fairtrade-ambassadörer och med att -diplomera kommuner och regioner. Först ut att bli diplomerad som Fairtradecity i Sverige var Malmö.

Det är de lokala politikerna som fattar beslutet om kommunen ska ansöka om att bli Fairtradecity-diplomerad och det är inte helt okontroversiellt överallt. Kopplingen till LO är ett rött skynke för flera kommunpolitiker. Hewan Temesghen har hört kritiken om LO förr, det märks. Motargumenten kommer snabbt och smattrande.

– Det är bra att vi blir granskade. Det mår alla organisationer bra av. Men Fairtrade handlar inte om partipolitik. Det handlar om fattigdomsbekämpning och om att göra skillnad i handelskedjan. Om man gör det till en partipolitisk fråga då förminskar man mänskliga rättigheter.

Hon förklarar att kopplingen till LO och Svenska kyrkan har historiska skäl.

– Fairtrade, som då hette Rättvisemärkt, startade som en gräsrotsrörelse som efter tag behövde stöd för att överleva. Då gick LO och Svenska Kyrkan in som ägare. Det var en praktisk lösning som är kvar i dag. Ingen av ägarna har plockat ut någon vinst av bolaget eller tagit ut några bidrag.

Att Fairtrade skulle motarbeta frihandel, håller hon inte med om.

– Fairtrade har marknadsekonomins logik som bygger på utbud och efterfrågan. Det som är unikt med Fairtrade är att vi ställer krav på att handeln inte får kränka mänskliga rättigheter.  Alla odlare har förstås tillgång till den konventionella handeln också.

Hur lever generalsekreteraren själv då? Som hon lär eller? Hon drar lite på svaret.

– Jag försöker, men var och en kan alltid göra mer. Jag vill tipsa andra om att alltid lägga en Fairtrade-märkt produkt i kundkorgen.