"Drivkraften dör om man inte känner sig välkommen"

I ett helt yrkesliv har integrationssamordnaren Saleh Dirawi hjälpt nyblivna Sundsvallsbor att bli en del av samhället. Men nu tycker han att Sverige har blivit kallt.

Han kunde ha valt ett enklare liv. Varit dataprogrammerare och tjänat bra. I stället har Saleh Dirawi ägnat fyra decennier åt en rätt kämpig uppgift: Att få nyanlända att känna sig välkomna och bli en del av samhället.

– Mitt mål är att folk som kommer till Sundsvall ska få jobb, utvecklas och känna sig som vilken Sundsvallsbo som helst, säger Saleh Dirawi, integrationssamordnare i Sundsvalls kommun.

I ett inte alltför charmigt kontorsrum på Skolhusallén sitter han och klurar på nya projekt, söker pengar, försöker övertala politiker och letar samarbeten – allt för att människor som flytt eller flyttat hit ska få ett värdigt liv.

12 000 utlandsfödda

Det har blivit oräkneliga integrationsprojekt genom åren, som hjälpt många av Sundsvalls 12 000 utlandsfödda. Som till exempel Fuad från Azerbajdzjan, som fick en språkvän och erövrade svenskan.

Eller Anna och hennes barn som flydde Ukraina och fick tak över huvudet på evakueringsboendet och sedan egen lägenhet. Och Iso från Bosnien som fick praktik på Teater Västernorrland – och sedan blev teaterchef.

– Min uppgift är att ta fram drivkraften hos människor genom att visa att ”det finns bra möjligheter för dig i Sverige”. Men drivkraften dör om man inte känner sig välkommen att bli en del av samhället, säger Saleh Dirawi.

Gap mellan "vi" och "dom"

Han ger ett milt och samtidigt intensivt intryck. Men under ytan puttrar något. Irritation. Frustration. En glimt av sorg.

Under hela sitt yrkesliv har han med själ och hjärna arbetat för att nyanlända ska känna sig som en del av samhället, att avståndet mellan ”vi” och ”dom” ska minska. Men på senare tid har gapet i stället vuxit.

– Det vi har byggt upp har slagits sönder. Det är min upplevelse. Det är många brännande frågor just nu, som knappast hjälper mig som jobbar med integration.

Saleh Dirawi nämner en rad aktuella fenomen som skapar splittring i samhället: koranbränningarna, desinformationen om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn och gängskjutningarna.

Konsekvensen blir att många svenskfödda får en negativ bild av invandrare, säger Saleh Dirawi. Och det i sin tur gör det ännu svårare för nyanlända att få jobb på svenska företag, svenska kompisar och bli en del av Sverige.

Tar avstånd från samhället

– Människor får en känsla av att ”man vill inte ha oss här”. Det gör att man tar avstånd från övriga samhället och det försvårar vårt integrationsarbete.

Saleh Dirawi menar även att regeringens nya invandringspolitik är problematisk. Det som Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och samarbetspartiet Sverigedemokraterna kallar ”ett paradigmskifte på migrationsområdet” innebär hårdare krav på nyanlända att försörja sig själva.

– Nya regeringen har krossat bilden av att folk är välkomna. Man pratar inte om att de ska integreras, utan om att de ska utvisas. Jag undrar: Ska jag arbeta med integration eller med att folk ska skickas tillbaka? Det är förvirrande för oss som jobbar med frågorna, säger Saleh Dirawi.

Han understryker samtidigt att hans relationer till lokalpolitikerna i Sundvall är goda, oavsett partifärg. Det är till och med så att en av toppolitikerna – oppositionsrådet – började sin väg in i svenska samhället genom ett av kommunens integrationsprojekt, där nyanlända akademiker fick traineeplats i kommunal verksamhet.

Stuckit ut hakan

Det har hänt att Saleh Dirawi stuckit ut hakan och kritiserat förvaltningens beslut. Som när kommunen skulle spara 300 miljoner kronor och bestämde sig för att fimpa projektet Språkvän, där nyanlända kopplades ihop med Sundsvallsbor för att snabbare lära sig svenska.

– Jag blev rasande. Vi pratar om vikten av integration och tar sedan bort den bästa verksamheten.

Efter att ha lugnat sig gick Saleh Dirawi ut och sade vad han tyckte i en intervju i Sveriges Radio: ”Den bästa integration man kan få är när svenskar umgås och talar med invandrare. Det kostar förhållandevis lite.”

Född i flyktingläger

Saleh Dirawi menar att det inte räcker att få ett jobb och ett svenskt språkkörkort för att man ska känna sig som en del av samhället. Att få svenska vänner är minst lika viktigt.

Det vet han av egen erfarenhet. 27 år gammal lämnade han platsen där han växt upp, ett palestinskt flyktingläger i Libanon, och gjorde samma sak som sin bror: flydde till Sverige.

Efter en kort sejour i Uppsala hamnade han i en studentkorridor i Umeå och började läsa dataprogrammering och matematik på universitetet.

– Jag lärde mig svenska snabbt, efter sex månader pratade jag rätt bra. Jag är ingen språkbegåvning, men jag ville verkligen lära mig. Jag hade inget annat alternativ.

Hembjuden på jul

I studentkorridoren blev han granne med en blivande biologilärare från Skellefteå. De blev nära vänner och Saleh Dirawi blev hembjuden till hans familj under jul och nyår.

– Det förändrade mig helt.

Men den viktigaste upplevelsen var inte Janssons frestelse, Hej tomtegubbar och Kalle Anka, utan handlade om att han upptäckte likheter.

– Jag trodde svenska familjer var splittrade. Men den där julen kände jag igen mig i deras sammanhållning. De var ju precis som oss!

Från datorer till integration

För Saleh Dirawi var vännen viktig, men även jobbet var en viktig pusselbit för att börja känna sig hemma i det nya landet.

Först fick han arbete som dataprogrammerare på Umeå kommun, men han kände att han hade ett annat kall. Ett jobb som tolk i arabiska på en flyktingförläggning i Sundsvall blev startskottet för ett liv i integrationens tjänst.

– Att definiera sig som flykting kändes nedvärderande. Men efter hand byggde jag upp ett självförtroende. Jag fick respekt på jobbet och blev väldigt engagerad i föreningslivet, bland annat inom fotbollen. I dag kan jag använda flyktingen i mig i arbetet – jag har nytta av förståelsen.

Saleh Dirawi älskar fotboll och är engagerad i DIF Sundvalls styrelse.

Känslan av tillhörighet är skör

Men självförtroendet och känslan av att vara välkommen och tillhöra ett samhälle är mycket skör, även efter över 40 år i det nya hemlandet. Krisen och den humanitära katastrofen i Gaza har gett ringar på vattnet ända till Sundsvall.

– Min fru sa att hon upplevde det så här: ”Vi somnade som svenskar och vaknade som terrorister”. Det har aldrig känts så illa för palestinier i Sverige som det gör nu, säger Saleh Dirawi.

Någon magisk formel för bra integration har han inte. Men hans långa erfarenhet har gett viktiga insikter. En är att man måste bli bättre på att se nyanlända som individer och ta reda på deras kompetens.

– Det ska inte behöva ta tio år att få ett jobb. Personerna som kommer hit har drivkraft. De skulle kunna klara av att integrera sig i Sverige snabbare om vi ger rätt insatser. Att tidigt få jobb och bygga upp specifika språkkunskaper gör vägen kortare.

Lärde sig svenska på krogen

Ett lyckat exempel var när elva nyanlända som hade jobbat i restaurangbranschen i sina hemländer fick praktik på Sundsvalls krogar utan att först ha gått på SFI, svenska för invandrare.

Fyra av dem kunde inte ett ord svenska. En av dem satt hemma på kvällarna och översatte svenska recept i Google translate till sitt modersmål. Efter ett halvår kunde de tillräckligt med svenska för att kunna arbeta i ett restaurangkök.

– Vi byggde upp motivationen till att lära sig språket. De fick jobb direkt efteråt. Nyligen bjöd vi in en av dem som talare på vår personalplanering, han stod och pratade svenska inför 200 personer. Snacka om bra integration!

Satsningar kostar

Men risken är stor att det är slut på denna typ av individualiserade projekt. Sverige har gått in i en lågkonjunktur och myndigheterna sparar.

– Integration betyder att man har samma förutsättningar som alla andra. Men för att nyanlända ska kunna närma sig samma levnadsnivå behövs särskilda satsningar – som kostar pengar. Vi måste fortsätta jobba, vi kan inte sluta!

→Mahdis jobb blev hans andra hem