Så jobbar Stockholm efter höjt terrorhot

Sverige har blivit ett prioriterat mål för terrorister. I Stockholm är Mikael Jeppson spindeln i nätet av organisationerna som i bästa fall ska avvärja kriser – och i värsta ta hand om dess förödelser.

”Vi har gått från att betraktas som ett legitimt mål till ett prioriterat mål.”

Charlotte von Essens ord kom att upprepas om och om igen torsdagen den 17 augusti i alla nyhetsmedier.

Att samordna arbetet med så många organisationer kräver struktur och ordning.

På en presskonferens stod hon, säkerhetspolischef på Säkerhetspolisen, Säpo, tillsammans med statsministern, justitieministern och rikspolischefen för att meddela att terrorhotnivån i Sverige höjs från tre till fyra på den femgradiga skalan. Det hade inte skett sedan 2015.

Koranbränningar har höjt terrorhotnivån

Bedömningen byggde på att hotnivån försämrats under en längre tid, och inte på grund av en enskild händelse. Rysslands invasion av Ukraina och desinformationskampanjen mot socialtjänsten ansågs vara bidragande orsaker. Och så självklart de återkommande koranbränningarna.

– Vi ska inte gå i fällan att tänkta att det är ett Stockholmsproblem. Alla kommuner i Sverige behöver fundera på vad de ska göra utifrån sitt perspektiv, sa Susanna Trehörning operativt ansvarig för Säpos kontraterrorverksamhet.

Även om det är förhöjd hotnivå i hela Sverige sticker ändå Stockholm ut. Här finns nämligen landets enda gemensamma ägande och finansiering av en funktion för samverkan mellan alla organisationer som agerar vid nödlägen.

– Kris är mitt jobb. Eller samhällsstörning, vilket kan vara allt från trafikfrågor, länets alla öppna drogscener och brottsförebyggande arbete, säger Mikael Jeppson.

Hela sitt vuxna liv har han arbetat med brott. Först som vårdare inom kriminalvården och sedan med unga brottsutsatta i Stockholm. Han har även jobbat i stadshuset för att samordna arbetet mot gängkriminalitet och det dödliga våldet.

→ Uppmaning efter dödsskjutningar – gör en krisplan

Oavsett tjänst har kris haft en central roll, inte minst då han som nybliven chef kastades in i att försöka samordna arbetet mellan olika myndigheter och organisationer i det som skulle komma att bli Sveriges längsta sammanhängande kris.

Det var nämligen under coronapandemin som Mikael Jeppson anställdes som chef för Sam­verkan Stockholmsregionen, en tjänst som är ­placerad på Stockholms länsstyrelse, som ansvarar för att länets 26 kommuner, region, blåsljusverksamhet och andra myndigheter och organisationer samarbetar effektivt när väl kriserna är här. Det innebär att 38 organisationer ska tala samma språk och dela information, vilket de vanligtvis gjorde varje torsdag innan terrorhotnivån höjdes.

– Alla har sina grunduppdrag, men när de behöver samarbeta ansvarar vi för koordineringen. Vi har rutiner både inför och under arbetet när vi befinner oss i en händelse.

Coronapandemi, dödsskjutningar,  kriget i Ukraina, terrorhot...

I jobbet känner han bara till två lägen:

– Vi talar antingen om aktiverat eller ordinärt läge. Och nu är vi i ett aktiverat läge.

Frågan är om inte det aktiverade läget har blivit det ordinära i Sverige och Stockholm de senaste åren. Kriserna har inte ens avlöst varandra, utan pågår numera parallellt:

Coronapandemin.

Dödsskjutningar.

Kriget i Ukraina.

Snökaos och skyfall.

Ökat terrorhot.

Just nu pågår mycket preventivt arbete, som allmänheten inte känner till, säger Mikael Jeppson.

Att gå in på vad ett aktiverat läge innebär konkret blir en ”pedagogisk utmaning”, säger Mikael Jeppson. En del i det aktiverade läget är att information ska nå rätt målgrupp, vilket i vissa fall innebär att den inte ska nå många.

– Det jag kan säga är att när det är ett aktiverat läge så har vi pågående dialogmöten med olika aktiviteter för att säkerställa att vi är snabba ifall det blir en händelse. Vi vrider upp en nivå, gör oss mer beredda och har olika arbetsgrupper.

Höjda terrorhotnivån samlade 150 personer

Samverkansgruppen träffas både fysiskt, har telefonkonferenser och digitala möten. Att samla en så stor grupp kräver en ordentlig möteskultur.

– Det blir inget allmänt snack, utan en presentation från en aktör och sedan en frågestund. När vi aktiverade läget i mitten av augusti var vi uppemot 150 personer som medverkade.

Sedan dess har mötena avlöst varandra.

– Vi har avstämningar och vi delar lägesbilder. Det är viktigt att känna till det som pågår och ha kontaktvägar för att nå rätt person som kan hantera en händelse. Vi är så tränade nu på att snabbt ställa om efter oförutsedda förutsättningar.

→ Tre av fyra saknar deltidsbrandmän

Han kan inte gå in på vad som kräver mest skydd just nu, men säger att mycket sker utan att allmänheten märker det.

– Väldigt mycket av vår planering görs för att vi inte ska hamna i svåra situationer. Det är mycket preventivt arbete som görs nu, och som inte syns, men som allmänheten måste vi vara trygga i att vi  tar det ansvar som behövs.

Efter höjt terrorhotnivån – väpnad polis mer synlig 

Även om Mikael Jeppson inte kan sprida information om de konkreta insatser som samverkansgruppens aktörer gör på grund terrorhoten har en av aktörerna, Polisregion Stockholm, själv gått ut med viss information.

I Stockholm kommer till exempel beväpnad polis att bli mer synlig i vardagen. Särskilda patruller som bär kulsprutepistolen MP5, kommer köra runt för att ingripa vid eventuella terrordåd.

En annan av Samverkan Stockholmsregionens aktörer fick också tidigt sätta i gång en insats för att motverka desinformation.

Rykten började spridas efter terrorhot

Det tog nämligen inte mer än någon timme efter Säpos besked om förhöjt terrorhot förrän lögner kopplade till SOS Alarm började spridas.

Det gäller att vara vaksam för desinformation, menar Mikael Jeppson.

”Hälsa alla du känner att undvika mos och Täby galleria De har gripit folk som har planerat att göra saker där Men de har inte gått ut med de. Från frugans kusin som jobbar på SOS Alarm” [sic!].

SOS Alarm fick dementera och uppmana allmänheten att inte sprida vidare desinformation. 

Förutom att arbeta mot ryktesspridning, pågår också aktiviteter i samverkansgruppen för att stävja cyberangrepp.

– De pågår dagligen både mot aktörer i offentlig sektor och i privat och där måste vi fortsätta arbeta för att kunna värja oss. Sverige är ett av de mest digitala länderna i världen, så vi blir snabbt påverkade av cyberattacker. Den digitala infrastrukturen har kommit att bli jätteviktig, för vi måste ha bra kommunikationsvägar om mobilnätet går ner. Men det finns alternativa kommunikationssätt för oss i dag, det kan jag säga.

Förbereder mat och sovplatser för utländska trupper

En annan konkret insats berör mobiliseringen för totalförsvaret, där ett tiotal aktiviteter pågår.

– Det är en mycket högt prioriterade fråga att arbeta med i samverkan. Vi jobbar med värdlandsstödet, alltså om Sverige måste ta emot utländsk militär. Vi måste säkerställa att de kan komma in på ett bra sätt, äta, sova och tanka. Det här har vi beredskap för ifall det skulle behövas.

→ Så rustar Sverige för skogsbränder 

Precis som Säpo går han inte specifikt in på hur offentliga sektorn bör hantera det förhöjda hotet. Han konstaterar bara att polisen har rekommenderat alla att se över sitt säkerhetsskydd. För privatpersoner har han däremot ett konkret tips:

– Tänk på hur länge du klarar dig utan el och vatten. Göra en beredskapsplanering i ditt hem.

Parallella kriser har stärkt Sverige 

Trots att Sverige genomgår flera parallella kriser menar Mikael Jeppsons att han inte har behövt prioritera bort något. Än så länge i alla fall.

– Resurser behöver vi alltid titta på för att se om vi har rätt förutsättningar att göra det vi ska, men hittills har vi inte behövt prioritera bort något. Vår flexibilitet och snabbhet har varit viktigt här.

Mikael Jeppson bevakar så att det inte uppstår en kriströtthet bland medarbetarna efter alla kriser de har behövt hantera.

De många kriserna har motsägelsefullt nog stärkt Sverige, säger han.

– Tidigare var vi sämre förberedda. Kriserna har gett oss skäl att träna i skarpt läge.

Någon kriströtthet har inte heller infunnit sig.

– Men vi bevakar att vi håller oss på tårna. Så är det inom alla arbeten. Om du skulle trötta, inte känna dig inspirerad och tappa fokus så ska du göra annat. Jag själv tycker att jag har ett roligt jobb och jag känner att vi har en viktig funktion som kan bidra på ett positivt sätt i samhället.