Jens berättade om sin adhd under provanställningen

Jens nya chef pratade öppet om sitt eget barns adhd. Då vågade även församlingspedagogen Jens berätta, trots att han är provanställd. Nu får han stöd och anpassningar.

I somras fick Jens en neuropsykiatrisk diagnos, NPF, drygt 50 år gammal. Att det dröjde så länge beror på att han blundat hårt för alla tecken som kan tyda på adhd: impulsiviteten, koncentrationsproblemen, svårigheterna att planera och passa tider.

– Jag har anat. Men om någon har andats att något är annorlunda med mig har jag gått i försvar, säger Jens, som egentligen heter något annat.

---

Läs fler artiklar i granskningen om NPF på jobbet:
→Varannan håller tyst om diagnosen
→Har du eller någon kollega adhd? Här är forskarens tips!

---

Sonen utreddes för adhd

När Jens son utreddes för adhd frågade psykologen om han som pappa kände igen sig i sonens svårigheter, eftersom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, är ärftliga.

– Jag svarade nej. För att framstå som normal. Men sedan insåg jag att det skulle bli svårt med min och sonens relation om jag förnekade. Så jag valde att göra en utredning.

Samtidigt som utredningen pågick blev han uppsagd från sin förra tjänst på grund av arbetsbrist.

– Jag misstänker att adhd:n och utredningen låg till grund för att jag fick sluta. Det var traumatiskt, jag såg framför mig hur hela min ekonomi skulle raseras. Men jag lyckades få ett nytt jobb.

Fick en provanställning

Det var en provanställning som församlingspedagog i Svenska kyrkan, som skulle vara i sex månader och därefter förhoppningsvis övergå i en fast anställning.

Efter fyra månader, samtidigt som utredningen pågick, valde Jens att berätta för chefen om adhd:n. Det som öppnade dörren var att chefen talade om sitt eget barns NPF-diagnos.

– Jag våndades över hur jag skulle göra. Men jag valde att berätta och det togs emot väl.

Problem på jobbet

Jens arbetsliv har varit trassligt på vissa sätt. Det är inte ovanligt att personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar upplever svårigheter på jobbet, visar en underökning som Tidningen Vision har gjort.

Många får inte det stöd de behöver och det beror till viss del på att de inte vågar berätta för arbetsgivaren om sina NPF-svårigheter. Enligt intresseorganisationen Attention är bara varannan öppen på jobbet med sin diagnos.

I sin förra tjänst var Jens tvungen att planera morgondagens arbetsuppgifter på eftermiddagen innan hemgång. Det var nästan helt omöjligt, för den tiden på dygnet var energin slut och det fullkomligt kröp i kroppen.

Får jobba på kvällen

Nu, när han är öppen på jobbet, har han fått möjlighet att styra sitt arbete mer själv. Klockan halv nio på kvällen är en betydligt mycket bättre tid för planering och administrativa uppgifter. Då har han hunnit pusta ut och kan fokusera lättare.

– Jag jobbar okonventionellt och utanför ordinarie arbetstid, men min arbetsgivare stödjer mig i det och ser att saker blir gjorda ändå. Jag är aldrig helt ledig, fast det passar mig bättre än att tvingas göra något på utsatt tid.

Win-win för alla

Han ångrar inte att han har berättat för chef och kolleger att han har adhd. Men han är inte redo att vara öppen för hela världen och berätta i tidningen om sin diagnos med sitt riktiga namn och bild. Han hoppas att fler ska våga berätta på sin arbetsplats.

– Det är lätt för sådana som mig att bli stämplad som slarvig och opålitlig. Men om omgivningen vet att det är symptom på en NPF-problematik är det lättare att förstå och inte lika upprörande. När kolleger kan vara öppna med diagnoser blir en win-win för alla.

Fler personliga berättelser om NPF på jobbet